Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkomstskatt - Inkongruens, språkv. - Inkonsekvens, brist på följdriktighet - Inkonstant, obeständig - Inkonstant element, fys. Se Galvaniskt element - Inkonstitutionell, som strider emot - Inkontestabel, obestridlig - Inkontinens i. Incontintia, med. oförmåga hålla urinen, bl.a - Inkonvenabel, opassande - Inkorporation, Inkorporering - Inkorporation, 1. Statsr. - Inkorporation, 2. Förv. - Inkorporera, införlifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
671
Inkongruens-Inkorporera
672
gifvare, som ej har denna inkomst, är efter
an-maning skyldig lämna samma uppgift. Aktiebolag
och solidariska bankbolag äro skyldiga att
utan anmaning lämna uppgift om utdelningen
till sina delegare, i den mån detta är
dem möjligt. Påföljden för skattskyldig,
som ej afgifvit deklaration, är förlust af
rätten att of ver klaga taxeringen med hänsyn
till inkomstens belopp och, om anmaning att
inkomma med den uteblifna deklarationen ej
efterkommes, böter motsvarande 10 proc. af den
inkomstskatt, som påföres den skattskyldige
för den ifrågavarande inkomsten. Har inkomst
undgått beskattning och detta berott på, att
uppgift (lämnad af den skattskyldige eller annan)
varit felaktig eller att uppgiftspliktig (vare
sig den skattskyldige eller annan) ej aflämnat
uppgift, skall eftertaxering af den obeskattade
inkomsten ske; sådan får dock ej ega rum efter
5 år eller, om den skattskyldige af-lidit,
efter l år frän slutet af det kalenderår,
under hvilket bouppteckningen efter den aflidne
inlämnats till registrering. Den, som afsiktligt
genom oriktiga uppgifter rörande sin egen eller
annan persons inkomst föranledt, att inkomst
undgått beskattning, är förfallen till böter
(4-10 gånger det undansnillade skattebeloppet),
hvarjämte detta skattebelopp uttages genom
eftertaxering. - Ang. bevill-ningen för inkomst
se Allmän bevillning, dock med tillägg, att de
där angifna bevillnings-fria beloppen (resp. 500,
450 och 300 kr.) i vissa fall kunna höjas med
högst 200 kr. D- T).
Inkongruens (af lat. nekande in och congrufere,
sammanfalla), språkv., betecknar en företeelse
af syntaktisk art, nämligen att ord, som ha
beroende böjning (se Böjning 3), uppträda med en
ändelse, hvilken ej öfverensstämmer med deras
hufvudords. Se Kongruens. Jfr 0. östergren i
"Språk och stil", V (1905) och R. G:son Berg i
"Studier i modern språkvetenskap", III (s. å.). -
I metriken betecknar inkongruens, att en i
vanligt uttal svagare stafvelse står i höjning. -
I n k o n g r u ern t, icke öfverensstämmande.
R-n B.
Inkonsekvens (lat. inconsequefntia), brist
på följdriktighet, själf motsägelse i tankar
eller handlingssätt. - I n k o n s e k v e’n t,
som saknar följdriktighet, motsägande sig själf
eller sina egna grundsatser. Jfr Konsekvens.
lnkonsta’nt (lat. incofnstans), obeständig. -
In-konstant element, fys. Se Galvaniskt element,
sp. 664.
lnkonstitutione’11 (fr. inconstitutionnel), som
strider einot, ej handlar i öfverensstämmelse
med grundlagen. Jfr Konstitutionell.
Inkontestäbel (fr. incontestable, af contester,
bestrida), obestridlig.
Inkontine^s 1. I n c o n t i n e’n t i a
(af lat. nekande in och continére, samman-
1. kvarhålla), med., i allmänhet oförmåga
att kvarhålla innehållet i ett ihåligt organ,
oftast i betydelsen af incontinentia urince,
d. v. s. slapphet i blåsan med ofrivillig
af-gång af urin, beroende på lamhet under hjärn-
och ryggmärgssjukdomar, öfverfyllnad af blåsan,
fallandesot. Så är t. ex. ofrivillig urinafgång
under natten (enuresis nocturna) ofta ett af
de tidigaste tecknen på fallandesot. Genom
slapphet i ändtarmens slutmuskel (sphincter)
uppstår incontinentia alvi. Inkontinensen
kan äfven vara af medfödd art.
F. B. (J. Å.)
Inkonvenäbel (fr. inconvenable), opassande,
oläglig. Jfr K o n v e n e r a.
Inkorporation, Inkorporering (se
Inkorporera). 1. Statsr., den handling,
hvarigenom en dittills själfständig stat eller
del af en sådan förenas med en annan stat på
det sätt, att den senares allmänna rättsliga
förhållanden som stat blifva gällande äfven
för det införlif-vade området. Så ha t. ex. de
från Danmark och Norge eröfrade landskapen
inkorporerats i Sverige och 1866 Hannover,
Nassau, Kurhessen, Slesvig, Holstein, och
Frankfurt a. M. inkorporerats i Preussen. När
en förutvarande stat på det sätt förbindes med
en annan, och visserligen därigenom en ny stat
kan sägas uppkomma, men den sistnämnda helt
enkelt med afseende på författnings-förhållande
utgör en fortsättning af den ena af de äldre
staterna, så försiggår i själfva verket äfven en
inkorporation i den stat, hvars rättsförhållanden
gifva den bestämmande prägeln åt den sammanslutna
staten. På detta sätt har sammanslutningen 1707
mellan England och Skottland och 1801 mellan
Storbritannien och Irland egt rum och på liknande
sätt införlifvades de öfriga italienska staterna
med konungariket Sardinien till konungariket
Italien. En inkorporation utesluter icke olikhet
mellan inkorpore-radt område och den öfriga
staten med afseende på civil-, kriminal-, kyrko-
eller kommunallagstiftningarna. - 2. Förv. Äfven
inom en stat kan med afseende på förut gällande
indelning - kyrklig, kommunal, administrativ
eller judiciell - sådana förändringar ega
rum, att i ett äldre område ett annat eller
åtminstone en del af ett sådant införlifvas
(inkorporeras). Det inkorporerade området kan
helt och hållet försvinna såsom egen enhet,
men det kan ock i ett eller flera afseenden
bibehålla egenskap af eget område; så kan en
församling, hvars område f. ö. inkorporeras
i en stad, bibehålla sin egenskap af kyrklig
kommun. Särskildt betydelsefull blir alltid
inkorporationen af landsbygdsområden i en stad,
i det att stadens rättsförhållanden äfven med
afseende på jurisdiktion och administration
blifva gällande jämväl för det inkorporerade
området, som öfverflyttas från förutvarande
domsaga, fögderi och länsmansdistrikt. Gäller
inkorporeringen en stad, som icke hör samman
med det landshöfdingeområde, under hvildet
det inkorporerade området förut lydt, så
blifva verkningarna af inkorporationen ännu
mera genomgripande; så då landskommuner
skola inkorporeras i Stockholm. I Sverige
ha betydande inkorporationer i städer af
områden från landsbygden under senare år
egt rum, och ännu större kunna väntas. Så
ha t. ex. Lundby socken inkorporerats
i Göteborgs stad (enl. k. br. 1905),
Klosters och Fors socknar i Eskilstuna stad
(fr. o. m. 1907). Inkorporeringsfrågor afgöras
af K. M:t i statsrådet. - 3. I kanoniska rätten
förstås med inkorporation det i medeltiden ofta
förekommande förhållandet, att inkomsterna af
ett prästerligt gäll, pastorat, voro anslagna
till understöd åt vare sig ett kloster eller
biskopsstift eller eljest något särskildt andligt
ämbete. Pastoratet kom då i en ställning, som
motsvarar hvad i svensk protestantisk kyrkorätts
språkbruk benämnes ett p r e b e n d e-pastorat.
l o. 2. K. H. B. 3. A. Th. S.»
Inkorporera (lat. incorporare, af in, i,
och corpus, kropp), förena till en kropp med,
införlifva. Jfr Inkorporation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
