Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inlandsbanan, inre järnväg - Inlands domsaga, i Göteborga och Bohus län - Inlands härad - Inlands härad 1. Inlands Fräkne härad - Inlands härad 2. I. Nordre Härad - Inlands härad 3. I. Södre härad - Inlands härad 4. I. Torpe härad - Inlandsis, geol - Inlastningssedel, förv. - Inledningskonsten, konsth. Se Frontalitetslagen - Inledningston, mus. - Inljud, språkv. - In loco, lat., hand., på platsen - Inlåningsrörelse. Se Bank - Inlägning - Inlägning 1. Kam. - Inlägning 2. Sjöv. - Inlägning 3. Konstind. Se inlagdt arbete - Inläka, kir. Se Transplantation - Inländing, kam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Inlandsbanan" (i "Teknisk tidskrift", 1907). Redogörelse
öfver undersökningar och utredningar ang. den s. k.
Inlandsbanan från hamnplats å bohuslänska kusten till
lämplig punkt å statsbanan Luleå–Riksgränsen,
utarbetad genom kungl. Järnvägsstyrelsens
försorg 1908 (del I: Historik, tekniska
utredningar och kostnadsberäkningar; del II:
Ekonomisk-statistiska utredningar, 1909),
och K. Key-Åberg, "Inlandsbanan" (i "Det nya
Sverige", 1909).
Ldht.
Inlands domsaga, i Göteborgs och Bohus län,
omfattar de fyra Inlands härad, som hvartdera
utgör ett tingslag. 1,034 kvkm. 28,728 inv. (1908).
Inlands härad äro fyra och bilda Inlands domsaga
och fögderi i Göteborgs och Bohus län. 1. Inlands
Fräkne härad omfattar socknarna Forshälla,
Eesteröd, Ljung, Grinneröd. 22,033 har. 5,264
inv. (1908). – 2. I. Nordre härad omfattar
socknarna Solberga, Halta, Jörlanda, Spe-keröd,
Ucklum, ödsmål, Norum. 35,255 har. 10,296
inv. (1908). – 3. I. Södre härad omfattar
socknarna Kareby, Romelanda, Ytterby, Torsby,
Harestad, Lycke. 25,775 har. 8,000 inv. (1908). –
4. I. Torpe härad omfattar socknarna Hjärtum
och Västerlanda 20,356 har. 5,168 inv. (1908).
Inlandsis, geol., en hela länder eller
landsdelar mer eller mindre fullständigt
öfvertäckande ismassa, ett väldigt istäcke af
ända till tusentals meters mäktighet. -Under
den s. k. glacialperioden 1. istiden
(se d. o.) voro hela Skandinavien samt
stora sträckor af Ryssland, Nord-Tyskland,
Storbritannien och Nord-Amerika isbetäckta. I
närvarande tid är Grönland till hufvudsaklig
del doldt af inlandsis, ofvan hvars yta –
såvidt man hittills känner – endast enstaka
bergshöjder uppsticka. Inlandsisen skiljer sig
sålunda genom sin sammanhängande utbredning
från glaciärerna (se d. o.), hvilka merendels
äro inskränkta till högfjällsdälder samt alp-
och bergsluttningar. Men likasom glaciärerna
likt strömmar af is oaflåtligt röra sig framåt i
sina bäddar till allt lägre trakter, så är också
inlandsisen i viss mån i rörelse, förnämligast
längs vissa sträckningar, de s. k. isströmmarna,
hvilkas läge och riktning sannolikt betingas
af underlagets reliefförhållanden. I stort,
sedt är dess öfveryta vågformig, stundom höjande
sig i terrassform. Bär stigningen är starkast,
är isen mest ojämn och rämnad, med klyftor
från några få till 15 m. bredd. Deras längd är
stundom mera än 100 m., stundom mycket mindre. På
flera ställen äro klyftorna särdeles talrika och
de mellanstående kammarna t. o. m. smalare än
själfva rämnorna. Flerstädes befinnes isen vara
alldeles fri från rämnor, och det genom isens
afsmält-ning på ytan uppkomna vattnet bildar
då små sjöar eller samlar sig genom otaliga
rännilar till större älfvar, hvilka efter
längre eller kortare lopp nedstörta i lodräta
hålor i isen. Vid omkr. 600 m. höjd och högre
nivå visar sig isen delvis vara täckt ?.f djup
snö. I närheten af de ur isen uppstickande,
höga bergtopparna, s. k. nunatakker,
äro fördjupningarna i ytan fyllda af ler-
och sandpartiklar. Där träffas också ganska
ansenliga moräner, som innehålla afrundade,
men ej särdeles stora stenar. - Mot det isfria,
jämförelsevis smala kustlandet gränsar isen
med starkare sluttningar, s. k. isblin-kar
(t. ex. "Frederikshaabs isblink" m. fl.),
och flerstädes, t. ex. vid inre ändarna af
åtskilliga fjordar (isfjordar), sträcker sig isen ända
ned mot hafsytan med branta väggar, från
hvilka då och då stora isblock lösbrytas och
bilda flytande isberg. Vid sådana platser är
rörelsen inom ismassan jämförelsevis hastig;
där utmynna isströmmar, hvilka i och för
sig utgöra storartade glaciärer. Eörelsens
hastighet i dessa isströmmars yttre delar
är ganska olika. I Jakobshavns isfjord
på västkusten uppmättes den af A. Helland
till 15–20 m. i dygnet. Se vidare Grönland,
sp. 492–495. Litt.: "Grönland, dess inre isöken
och dess ostkust, af A. E. Nordenskiöld" (1885).
E. E.
Inlastningssedel, förv., en af vederbörande
tullmyndighet på skeppares anmälan och
uppgifter grundad officiell handling, hvari
redogöres för det gods, som fartyget skall
inlasta. Inlastningssedlar utfärdas endast för
fartyg, som skall gå till utrikes ort. Jfr Frisedel.
Kbg.
Inledningskonsten, konsth. Se Frontalitetslagen.
Inledningston (lat. subsemitönium modi, fr. note
sensible, eng. leading note), mus., den ton,
hvilken, liksom leder till eller låter ana
inträdet af en närliggande, således i allmänhet
hvarje med JJ eller j? förändrad ton, som låter
vänta den näst högre eller lägre; särskildt
och oftast den halfton, som inleder tonikan. I
kyrkotonarterna och ofta i folkmusiken är det af
vikt att veta, om en ton för tillfället tjänstgör
som inledningston, emedan den blott i sådant fall
blir förhöjd. Så t. ex. rör sig den nordiska
folkvisans skala, i likhet med den eoliska
m. fl. kyrkotonarter, ofta med liten septima,
hvilken blir stor endast då, när den skall
bilda halftonsinled-ning till tonikan. Den rätta
början på "Näckens polska" torde vara: a c e g,
icke giss, emedan g här icke är inledningston.
A. L.*
Inljud, språkv., detsamma som midljud (se d. o.).
In loco, lat., hand., på platsen.
Inlåningsrörelse. Se Bank, sp. 857.
Inläggning. 1. Kam., åtgärd, hvarigenom ett
hemman - vanligen på grund af sin oförmåga att
bära detsamma åliggande skattebördor - med sina
egor sammanföres med annat hemman under dettas
mantal, antingen så, att det inlagda hemmanet
helt ute-slutes från ränteberäkning eller så,
att endast mantalet upphör, men de -efter detta
utgående prestationerna öfverflyttas på det
andra hemmanet. Inläggning skiljer sig från
afhysning däri, att af hyst hemman väl upphör
att vara till som brukningsdel, men fortfarande
svarar för alla utskylder och besvär, som förut
utgått därifrån; och inläggning är i vissa fall
jämförlig med hemmans förminskning, i andra fall
med hemmans förmedling. Hemmans inläggning lär
- lika litet som förmedling och förminskning -
numera kunna förekomma.
2. Sjöv., användes endast i uttrycket
"inläggning på varfvet", d. v. s. ett fartygs
förflyttning från redden å en örlogsstation
till stationens varf samt dess förtöjning
därstädes. - 3. Konstind. Se I n l a g d t
arbete. 1. C. v. O. 2. H. W-l.
Inläka, kir. Se T ransplant ation.
Inländing (af f sv. inlænda, inkomma i landet),
kam., betydde urspr. nyvald konungs inträde i
landskapet, men betecknade därefter en skatt,
som erlades till den nyvalde konungen, då han
under sin eriksgata kom till ett landskap
(enl. Östgötalagen 40 marker silfver).
A. Th. S.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
