Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 699-700 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Innsbruck, hufvudstad i Tyrolen - Innsbruck, Wilhelm von. Se Wilhelm von Innsbruk - Inns of court, eng. - Innspruck. Se Innsbruck - Innstadt, förstad till Passau - In nuce, lat. i smått - Innuit. Se Eskimåer - Innung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1,017 inv.). Staden är till stor del nybyggd,
med breda gator och en mängd vackra hus. Främst
bland stadens kyrkor står på grund af sina
konstverk Hofkirche (byggd 1553–63), som
bl. a. innehåller kejsar Maximilian I:s
grafmonument, "troligen det största och säkert
det praktfullaste plastiska verk renässansen
skapat". I kyrkan finnas äfven patrioterna
A. Hofers, Haspingers och Speckbachers
grafvårdar samt ett monument öfver de
1796–1809 i striden för sitt fädernesland fallne
tyrolarna. I denna kyrka var det, som drottning
Kristina af Sverige 24 okt. (g. st.) 1655
offentligen öfvergick till katolicismen. Andra
märkliga byggnader äro den kejserliga borgen
(uppförd af Maximilian I, ombyggd af Maria
Teresia 1766–70), det s. k. "Goldendachlgebäude"
(fordom fursteresidens), försedt med en vacker
erker, hvars takbetäckning består af starkt
förgylld koppar, Ottoburg (stadens äldsta
byggnad, 1234), rådhuset, justitiebyggnaden
(1887), stadshuset (1890). Bland

Innsbruck, Maria-Teresiagatan med S:t Annapelaren och i bakgrunden norra alpväggen.

monument i staden märkas S:t Aanapelaren (se
fig.), rest 1706 till minne af fransmännens
och bajrarnas fördrifvande ur landet 1703, en
triumfbåge, uppförd 1765 till minne af Leopold
II:s och infantinnan Maria Ludovicas förmälning,
en springbrunn med staty af hertig Rudolf IV,
uppförd 1863–77 till minne af Tyrolens 500-åriga
förening med Österrike, samt Leopoldsbrunnen
(1893). På berget Isel s. om I. aftäcktes
1893 en staty af A. Hofer. Staden är säte för
Tyrolens ståthållarämbete och oberlandesgericht
m. m. samt för landtdagens sammanträden. Den
har ett universitet, Leopold-Franzens-U. (90
lärare och 1,030 stud., 1907, stiftadt 1672,
men fullständigt, med fyra fakulteter,
först 1869), ett museum (Ferdinandeum,
nybyggnad 1886), ståthållararkiv (det näst
största af de österrikiska statsarkiven),
ett landsarkiv (1902), ett obergymnasium,
en öfverrealskola, seminarier jämte flera
andra undervisningsanstalter samt några
kloster. Bomullsspinneri och -väfveri,
klädesfabrikation, klockgjuteri, glasmåleri och
glasbruk samt tillverkning af siden, handskar,
kemiska artiklar m. m. – I. hette i forntiden,
då det var en viktig romersk koloni, Oenum,
Oeni pons l. Oenipontum (bron öfver Inn)
och erhöll 1232 stadsprivilegier af hertig
Otto IV af Meran. Sedan Tyrolen 1363 kommit
till Österrike, blef I. landets hufvudstad,
där österrikiska kejsare ofta residerade.
(J. F. N.)

Innsbruck, Wilhelm von. Se W i l h o l m von
Innsbruck.

Inns Of COlirt [i’ns ev kå’t], eng. af inn,
isl. inni, eg. hus, sedermera ämbetslokal, och
court, se d. o., fyra sedan medeltiden bestående
korporationer af advokater och domare i London:
Inner

Middle temples praktfulla samlingssal (byggd
1572).

temple, Middle temple, Lincoln’s inn och
Gray’s inn. De voro från början gillen
eller skrån, bildade af advokater, och äro
fortfarande rent enskilda föreningar, hvilka
själfva välja sina ämbetsmän. Ursprungligen
voro de tillika rättsskolor, i hvilka de
unge män utbildades, som skulle upptagas i
advokaternas krets. De ega äfven fortfarande
uteslutande rätt att meddela tillåtelse att
uppträda som advokat (barrister) samt rätt
att från advokat-verksamheten utesluta den,
som anses därtill ovärdig. Ehuru föreläsningar
vid Inns of court hållas, är dock ej afläggande
af något kunskapsprof nödvändigt villkor för
utöfvande af yrket; den, som under vissa år
varit inskrifven vid Inns of court och ett visst
antal gånger årligen deltagit i de gemensamma
måltiderna, erhåller tillåtelse därtill. Dessa
korporationer ega stor förmögenhet, och deras
ämbetsmän, hvilka utgöras af landets mest ansedda
jurister, åtnjuta betydande förmåner. För Irland
intager K i n g’s inn i Dublin en liknande
ställning. Jfr Olivecrona, "Blick på den
juridiska undervisningens närvarande tillstånd i
England" (1862), och Loftus, "The inns of court"
(1905).

Innspruck. Se Innsbruck.

Innstadt, förstad till Pass a u (se d. o. 1).

In nu7ce, lat., "i en nöt", sammanträngdt,
i korthet, i smått; i sitt frö, i linda.

Innuit. Se Eskimåer.

Innung (af fnhty. innön, upptaga i en förening)
var under äldre tid en af de många tyska
beteckningarna för det slags sammanslutningar
mellan handt-verkare eller köpmän, hvilka
äro kända äfven under namn af gillen,
handtverksämbeten eller skrån. Innung användes
under skråtiden i alldeles samma betydelse
som ty. zunft (skrå), men då skråväsendet
under förra delen af 1800-talet afskaffades,
kom ordet att användas som beteckning för de
fria handt-verksföreningar af enskild natur,
hvilka under den närmast följande tiden erbjödo
handtverkarna en .form, hvari deras behof af
sammanslutning kunde få sitt uttryck. Innung
trädde alltså som en fri handtverksförening utan
tvångsmakt och utan före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>