- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
709-710

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

709

Insekter

710

tredje par, i midtlinjen sammanvuxna käkar
bildade underläppen (labium), hvars midtstycke
uppbär den s. k. tungan. Underkäkar och under-

Fig. 1. Hudskelett af larvödare (Calosoma
sycophanta-hufvudet, mellankroppens tre leder
och bakkroppen äro särlagda). / hufvudet,
II-IV mellankroppens tre leder (prothorax,
mesothorax och metathorax), V bakkroppen
(abdomen). l pannspröt 1. antenn, 2 öfverkäk,
3 underkäks-palp; 4 andhål, a höften (coxa),
b lårringen (trochanter), c låret (femur), d
skenbenet (tibia), e fotlederna (tarsus). A f
ram vinge (här = täckvinge, elytrum), B bakvinge.

läpp utgöras af flera med hvarandra rörligt
förenade kitinstycken och bära dessutom hvar
sitt par vanligen trådlika, ledade bihang,
de som känselorgan tjänstgörande palperna. De
nämnda munverk-

Öfverläpp "&derkäJc Qfyerkäk,

Fig. 2. Mundelar af kackerlacka (Periplaneta
orientalisk.

ulp underläppspalper, ukp underkäkspalp,
po punktögon,

Jo fasettögon.

tygen låta sig tydligt urskilja hos insekter
med bitande mundelar, medan de hos insekter med
sugande mundelar kunna vara på mångfaldigaste
sätt omdanade och sammanvuxna med hvarandra ända
till oigenkännlighet. (Jfr Diptera, Fjärilar
och Halfvinga r.) - ögonen äro af två slag,

fasettögon (se d. o.) och punktögon 1.

0 c eller (se d. o.). De förra, som
äro belägna på hufvudets sidor, kunna vara
sammansatta af ett så stort antal enskilda
ögon, s. k. ommatidier, att de, t. ex.
hos trollsländorna, intaga största delen
af hufvudet. Å andra sidan kunna de, i
synnerhet hos insekter med underjordiskt
lefnadssätt, vara reducerade till ett fåtal
ommatidier eller t. o. m. blott ett enda sådant.

1 sällsynta fall saknas t. o. m. såväl
fasettögon som punktögon fullständigt,
hvilket särskildt ofta är fallet hos i mörka
grottor lefvande insekter. Insekter, som äro i
rörelse om natten, ha ofta stora, kullriga
fasettögon, och ofta äro de hos hannarna större
än hos honorna. Punktögon förekomma hos
fullbildade insekter i ett antal af 1-3 på
pannan eller hjässan. - Beskaffenheten af
insekternas synförmåga är ännu ingalunda klart
insedd; men det framgår dook rnprl vi^hpf
FiS- 3> Mundelar af Podalirius gar docK med
visshet, (väggbi)t tu tunga> ulp under.

att åtminstone mänga iäPPspalp, uk underkäk
l. max-ha förnimmelse af far- ill, ok öfverkäk
1. mandibel, ger, somliga t O m af öl öfverläpp,
ukp underkäks-

ultravinlptt ’ Mpllan palp> msk munsköld>
P.8 Pann-uiudvioieT. menan spröt, fö
fasettögon, po punkt-kroppen (thorax-, fig. l
ögon. U-IV) är hos insekterna bildad af 3,
gångbenen uppbärande leder, pro-, meso- och
metathorax, till hvilka hos vissa insekter
(steklar) sluter sig första bakkroppsleden, som
under benämningen propodeum eller mediansegmentet
skenbart bildar mellankroppens afslutning. -
På de tre paren gångben kunna följande leder
urskiljas: 1) den i thorax inledade höften
(coxa), 2) den korta, l- eller 2-ledade lårringen
(trochanter), 3) det från lårringen snedt
utåtriktade låret (femur), 4) det från lårets
spets snedt nedåtrik-tade skenbenet (tibia)
samt 5) de till högst fem uppgående, ofta
mycket korta fotlederna (tår-sus), af hvilka
den sista i spetsen bär två klor samt därtill
ofta en särskild häftapparat. - De flesta
insekter äro i fullbildadt skick utrustade
med ett eller två par vingar (fig. l A, B),
af hvilka det främre alltid är fäst på andra,
det bakre på tredje mellankroppsleden. Stundom
är ena paret förkrympt, som hos tvåvingar (det
bakre) och vridvingar (det främre). Stundom äro
båda paren förkrympta (t. ex. hos arbetsmyror)
eller ha aldrig funnits, t. ex. hos gruppen
Apterygogenea (se nedan). Hvarje vinge består
af två med hvarandra sammanvuxna kitin-hinnor,
som hållas utspända af förgrenade kitinlister, de
s. k. vingribborna, vingådrorna 1. vingnerverna,
hvilka för de särskilda grupperna erbjuda
goda systematiska kännetecken. Vid vingarnas
bas bildas deras ledgång af ett antal små
kitinstycken, af hvilka de s. k. täckfjällen
(tegula) ofvanpå basen af f ramvingarna äro
de mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free