- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
749-750

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Instrumentation l. Instrumentering, mus. - Instrumentationsläran, mus. Se Instrumentation - Instrumentera, mus. - Instrumentering - Instrumentering 1. Mus. - Instrumentering 2. Elekrot. - Inströ. Se Strö - Instudera, inlära - Inställa, jur. - Inställa, jur. 1. (Inhibera) - Inställa, jur. 2. i tjänst - Inställelsedag, jur. - Insubordination, föreskrift - Insubrer, ett keltiskt folk - Insufficiens, med. - In sui memoriam, lat. - Insula, lat. ö - Insula batavorum, Se Bataverna - Insula dei, lat. Se Brahetrolleborg - Insulae Diomedeae. Se Diomedesöarna - Insulae fortunatae l. I. fortunatorum, lat - Insulae sacrae. Se Flannan islands - Insulan, Insularisk. Se Insula - Insula Reilii, anat. Se Hjärnan - Insulin, Stefan, biskop - Insulinde, Indiska arkipelagen - Insult, grof förolämpning - Insult, med. blodslag - Insultation. Se Insultera - Insultera, grof förolämpning - Insulär, hörande till en ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehållet ställdt i nytt ljus och
förfinadt genom karakteristisk färggifning,
individualisering i de olika instrumenten och
rikare temabehandling. - Instrumentationsläran
af handlar instrumentens egenart, omfång, teknik
och kombinationer. Goda instrumentationsläror
finnas dels särskildt utgifna (Berlioz,
Gevaërt, Bussler, Prout, Riemann m. fl.),
dels inom större kompositionshandböcker
(Marx, Lobe). Verksamhet inom och kännedom
af den lefvande orkestern, studiet af stora
mästares partitur samt uppöfvad förmåga att i
andanom höra de olika klangfärgerna och deras
blandningar äro emellertid för lärjungen långt
viktigare än teoretiska instrumentationsläror.
A. L.*

Instrumentationsläran, mus. Se Instrumentation.

Instrumentera (se Instrument), mus., sätta (ett
tonstycke) för flera olika instrument samfälldt,
så att de särskilda satslederna fördelas på dessa
alltefter stämmorna. Se vidare Instrumentation.

Instrumentering. 1. Mus. Se Instrumentation.
-2. Elektrot., sammanfattande benämning å de
kontroll-, mät- och skyddsapparater, som ingå
i en elektrisk högspänningsanläggning. Se
Elektricitetsverk, sp. 227.

Inströ. Se Strö.

Instudera (jfr Studera), inlära, inöfva (roller
o. d.).

Inställa, jur. 1. (Inhibera) Myndighets
förordnande att, medan klagan öfver beslut
eller åtgärd af lägre myndighet är på pröfning
beroende, beslutet icke får verkställas eller
vidare fortgång af åtgärden skall inställas;
jfr §§ 174 och 194 Utsökningslagen.
-2. Inställa inför domstol, i tjänst.
l o. 2. E. K.

Inställelsedag, jur., dag då rättsegare har att
inställa sig inför domstol eller myndighet för
att bevaka sin talan. I konkurs benämnes så den
dag, då fordringsegare böra anmäla och bevaka
sina fordringar i konkursen. I rättegången vid
hofrätt och hos K. M:t nyttjas denna benämning
i saker, som inkomma genom vad och revision, för
att beteckna den dag, då parten senast skall möta
inför rätten, vid äfventyr att annars förlora
sin talan eller rätt att varda hörd i saken.
I. Afz.

Insubordination (af lat. nekande in, sub,
under, och ordinātio, anordning, föreskrift),
krigsv., i allmänhet hvarje brott mot den
lydnad, som krigsman är skyldig sina förmän och
öfverordnade. Ordet förekommer icke i strafflagen
för svenska krigsmakten, utan ersattes där
med uttrycket "brott mot krigslydnaden". Jfr
Disciplin. C. O. N.

Insubrer (lat. I’nsubres), ett keltiskt
(galliskt) folk, som antagligen omkr. 400
f. Kr. invandrade i norra Italien, där de
undanträngde etruskerna och intogo staden
Melpum. Mediolanum (nu Milano) blef deras
hufvudstad. Deras område sträckte sig från
Alperna till Po i s., där bojerna voro deras
grannar; i n. ö. gränsade de till cenomanerna (se
d. o.), ett annat galliskt folk. Sedan romarna
kufvat böjer och lingoner (224 f. Kr.), angrepos
insubrerna af C. Flaminius och besegrades år 222
af M. Claudius Marcellus vid Clastidium, där han
med egen hand dödade deras konung Virdumarus;
och sedan Cn. Cornelius Scipio s. å. intagit
Mediolanum, underkastade sig äfven insubrerna
Roms herravälde. Detta sökte romarna befästa
i dessa trakter genom kolonierna Placentia (Piacenza)
och Cremona å ömse sidor om Po. Efter andra
puniska krigets slut (201 f. Kr.) hade Kom
ånyo en hård kamp med de galliska folken i
norra Italien, men efter nya nederlag 197
och 196 måste insubrerna åter underkasta sig
och likaså bojerna 191. Efter hand blefvo
dessa områden fullständigt romaniserade.
(G. W-k.)

Insufficiens (af lat. nekande in och suffi’cere,
räcka till), med., i allmänhet otillräcklighet
hos ett organ eller i en viss funktion, särskildt
hjärtvalvlernas eller venklaffarnas oförmåga
att tillsluta och afstänga vissa blodbanor,
men äfven oförmåga att i erforderlig grad
samtidigt röra båda ögonen inåt för fixation af
närbelägna föremål, insufficiens af konvergensen
(se d. o.). De rubbningar, som denna i början
medför, sammanfattas under benämningen muskulär
astenopi (se d. o.), hvilken härrör från den
tid, då man ansåg konvergensinsufficiensen
orsakad af svaghet i själfva musklerna.
G-d.

In sui memoriam, lat., "till minne af sig",
medalj, som Oskar II både före och efter sin
tronbestig-ning utdelade som enskild minnesgåfva
eller belöning. Den bär på åtsidan konungens
bild och på frånsidan ofvanstående inskrift
samt präglades endast i tionde storleken. Äfven
drottning Sofia har låtit utdela samma medalj,
med hennes bröstbild.

I’nsula, lat., ö. - Insulan, öbo. - Insularisk
L. Insulär, som utmärker, kännetecknar en ö.

Insula batavorum. Se Bataverna.e

Insula dei, lat. Se Brahetrolleborg.

Insuflæ Diomedeæ. Se Diomedesöarna.

Insulæ fortunatæ l. I. fortunatorum,
lat. (grek. Hai ton maka’ron nésoi), de saliga
öarna 1. de saliges öar, enligt den mytiska
föreställningen öar i Okeanos, vid jordens västra
rand, där de i strid fallne heroerna tillbringade
ett lyckligt, af sorger oberördt lif.

Insulæ sa’cræ. Se Flannan islands.

Insulan, Insularisk. Se Insula.

Insula Reilii, anat. Se Hjärnan, sp. 836.

Insulin, Stefan, biskop, f. 4 okt. (g. st.) 1726
i Öfver-Selö socken, Södermanlands län, d. 12 maj
1803, uppväxte under de torftigaste förhållanden
och blef 1750 student vid Uppsala universitet,
där han vid 1758 års filosofie magisterpromotion
intog andra hedersrummet och 1760 anställdes
som docent i geometrien efter att ha utgifvit
en afhandling, De quadratura circuli. 1767
utnämndes han till lektor i fysik och logik vid
Strängnäs gymnasium, prästvigdes 1769 och blef
1782 teologie lektor, prost och kyrkoherde
i Aspö prebendepastorat. I vann som lärare
stort anseende för skicklighet, var ledamot af
prästeståndet vid riksdagarna 1789 och 1792,
vardt vid jubelfesten 1793 teol. doktor och
utnämndes 28 juni s. å. till biskop i Strängnäs
stift.

Insulinde, holländska namnet på Indiska
arkipelagen.

Insult (se Insultera), grof förolämpning. -
Med., häftigt påkommen skada, t. ex.
apoplektisk insult 1. blodslag.
F-B.*

Insultation. Se Insultera.

Insultera (lat. insultāre, egentl. hoppa in,
på), groft förolämpa, skymfa. - Insu’lt 1.
Insultation,. grof förolämpning.

Insulär (se Insula), hörande till en ö, ö-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:29:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free