Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Internationella föreningen för industriellt rättsskydd - Internationella föreningen för kräftforskning. Se Kräfta - Internationella föreningen mot tuberkulos - Internationella geodetiska centralbyrån. Se Geodesi - Internationella glaciärkommissionen. Se Glaciärer - Internationella hafsforskningens råd. Se Haf - Internationella handelskamrar. Se Handelskamrar - Internationella hälsovårdsbyrån. Se Internationella byråer - Internationella hälsovårdskonferenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783 Internationella föreningen
för kräftforskning-Internationella
hälsovårdskonferenser 784
som stå i beröring med industriella
eganderätts-frågor. Generalsekreterare är
sedan flera år professor Albert Osterrieth,
Berlin. - I flera länder, äfven i Sverige,
äro nationella dotterföreningar bildade för
understödjande af den stora föreningens syften.
G- H-r.
Internationella föreningen för kräftforskning. Se
Kräfta.
Internationella föreningen mot tuberkulos
(L7association internationale contre la
tuberculose) har till uppgift att främja striden
mot tuberkulosen på sådana områden, där samverkan
mellan skilda, i föreningen representerade
länder är af nöden. Härtill höra exempelvis
jämförande studier af social lagstiftning
ang. tuberkulosen, införandet af enhetlig
nomenklatur och statistik, undersökningar af
sjukdomens utbredning i olika länder och inom
skilda raser, anordnandet af internationella
tuberkuloskongresser m. m. Föreningen, som
f. n. eger underaf-delningar i 28 länder, har
sitt säte i Berlin, dess ordförande är den
franske statsmannen Leon Bour-geois. Endast
ett fåtal personer i hvarje land är direkt
anslutet till föreningen (i Sverige omkr. 50). I
föreningens öfverstyrelse (Conseil particulier)
ingå 5 ledamöter från hvarje land, som eger
mer än 10 mill. inv., från öfriga 2. Föreningen
sammanträder årligen till konferens, vid hvilken
företrädesvis tuberkulosstridens praktiska
uppgifter behandlas. 1902 hölls konferens i
Berlin, 1903 i Paris, 1904 i Köpenhamn, 1905
åter i Paris, 1906 i Haag, 1907 i Wien, 1908 i
Philadelphia och 1909 i Stockholm. Föreningen
utdelar kostnadsfritt till samtliga
medlemmar en månadsskrift "Tuberculosis",
med originaluppsatser och referat på tyska,
franska och engelska. I Sverige representeras
den internationella föreningen af Svenska
nationalföreningen mot tuberkulos (se d. o.).
B. B.
Internationella geodetiska centralbyrån. Se G
e o d e s i, sp. 958, och Internationella byråer.
Internationella glaciärkommissionen. Se Glaciär
e r, sp. 1249.
Internationella hafsforskningens råd och dess
centralbyrå. Se H a f, sp. 992, och H y d r
o-grafi, sp. 1457.
Internationella handelskamrar. Se Handelskamrar,
sp. 1335.
Internationella hälsovårdsbyrån. Se
Internationella byråer, sp. 777.
Internationella hälsovårdskonferenser,
sammankomster mellan representanter för
europeiska och andra stater, på hvilka frågor
diskuteras och beslut fattas om vidtagande
af åtgärder för hindrande af smittsamma
sjukdomars, i första rummen kolerans och
pestens, spridning. Den första hölls på
Frankrikes inbjudning i Paris 1851, bevistades
af representanter för 12 stater, men ledde
ej till något för alla bindande resultat (en
föreslagen konvention underskrefs af endast
tre makter). Men förhandlingarna medförde
dock den nyttan, att många missuppfattningar
rörande sjukdomsförhållandena ’ uti Orienten
skingrades och att någon ordning infördes i
det kaos, som karakteriserade den föregående
tidens karantänsåtgärder, därigenom att
de största öfverdrifterna i vissa länders
karantänsföreskrifter afskaffades. Icke heller
vid en ny konferens i Paris 1859 kom något
bindande af tal till stånd.
Med anledning af kolerautbrottet 1865, h
varunder farsoten i stället för landvägen öfver
Afganistan och Persien utbredt sig sjövägen
genom Röda hafvet till Egypten och vidare till
Europa, samlades på Frankrikes tillskyndelse
en konferens i Konstanti-nopel 1866, där äfven
Egypten och Persien voro representerade. Efter 8
månaders öfverläggningar åtskildes konferensens
medlemmar utan att ha enat sig i dessa frågor. Af
det meningsutbyte, som skett, vanns emellertid,
att de flesta stater beslöto sig för införandet
af större likformighet och förenklingar i de
förutvarande karantänsföreskrifterna; därjämte
åstadkoms, att vissa förarbeten påbörjades till
åstadkommande af nödiga karantänsanstalter
i Röda hafvet samt att åt de internationella
karantänskommissionerna i Konstantinopel och
Alexandria lämnades större maktbefogenhet i
karantänsfrågor. 1874 hölls en konferens i
Wien. Resultatet af dess arbeten blef en fullt
detaljerad öfverenskommelse, enligt hvilken det
gamla karantänssystemet väsentligt modifierades
och ett väl utarbetadt inspektionssystem i
stället föreslogs; men konventionen antogs ej af
de vid konferensen representerade makterna. På
en konferens i Washington 1881 behandlades
uteslutande frågan om gula febern, men någon
konvention blef ej af. Då efter ockupationen af
Egypten 1882 engelsmännen h. o. h. behärskade
trafiken i Sueskanalen och koleran 1883 antogs
ha blifvit öfverförd till Egypten med en
engelsk ångare, kom på italienska regeringens
tillskyndelse en hälsovårdskonferens till stånd
i Rom 1885. Ett af franske hygienikern Proust
noggrant utarbetadt förslag till reformering
af de maritima skyddsåtgärderna mot "yttersta
östern" kom till följd af motstånd från engelskt
håll ej ens under omröstning. På en af Österrike
sammankallad konferens i Venezia 1892 lyckades
man emellertid genom Tysklands, Österrikes
och Italiens samfällda förmedling att få en
kompromiss till stånd, som sedermera accepterades
af flertalet regeringar. En konvention af slöts,
som i detalj ordnade det sanitära öfvervakandet
af sjöfarten genom Sueskanalen och reglerade den
i Alexandria fungerande karantänskommissionens
verksamhet. Med denna konvention gafs uppslaget
till de internationella öf-verenskommelser om
gemensamma skyddsåtgärder mot koleran och pesten,
som kommit till stånd under 1890-talet och början
af 1900-talet. På konferensen i Dresden 1893
enade man sig om att äfven inom Europa tillämpa
de allmänna principer, som i Venezia antagits
beträffande sjöfarten i Röda hafvet, hvarjämte
den nyheten infördes, att friska resande från
smittadt land icke skulle få uppehållas vid
gränsen, utan efter undergången läkarbesiktning
få fritt tillträde till landet mot villkor, att
de underkastade sig en längre eiller kortare
tids "efter-besiktning" för öfvervakande af
deras hälsotillstånd. Vid konferensen i Paris
1894 uppgjordes noggranna bestämmelser rörande
internationella hälsovårdsåtgärder i Persien;
men framför allt sysselsatte man sig med
ordnandet af pilgrimsfärderna till de arabiska
hamnarna i Röda hafvet, hvilka befunnits vara
de egentliga förmedlarna af kolerasmittan. Vid
bägge konferenserna uppsattes formliga förslag
till konventioner, hvilka sedermera underskrefvos
af flertalet regeringar, överläggningarna vid
den. af österrikiska regeringen * sammankallade
konferensen i Venezia 1897 ledde till
utarbetandet af en sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
