- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
843-844

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iridium, kem. - Iridochoroiditis. Se Ögonsjukdomar - Iridocyclitis, oftalm. Se Ögonsjukdomar - Iridocyter, kroppar som ega förmåga att reflektera ljuset - Iridomyrmex, zool. Se Dolichoderinae - Iridosmium, kem. Se Iridium - Iridotomi, med. en operation i ögat - Irig, storkommun. Se Ireg - Iris, grek. myt. - Iris - Iris 1. Anat., Regnbågshinnan - Iris 2. Astron., en småplanet - Iris 3. L., bot. farm., Svärdslilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

843

Iridochoroiditis-Iris

841

icke vid upphettning i luft, men däremot oxideras
den i fint fördeladt tillstånd. Den kompakta
metallen angripes ej af syror, icke ens af
kungsvatten; vid glödgning i klorgas öfvergår
den dock i kloriden Ir C14. Atomvikten är
(enligt bestämmelsen 1909) 193,i och tecknas
Ir. Eg. v. 22,4. I sina kemiska förhållanden
visar iridium stor likhet med platina och
ger med syre tre oxider, Ir O, Ir2 03 och Ir
02, af hvilka den mellersta, seskvioxiden,
ger salter med syror. Denna oxid är svart
och användes till färg-ning af porslin. Den
högsta syrsättningsgraden ger salter med baser.
P- T. C.*

Iridochoroiditis, en mest af franska författare
begagnad synonym för i r i d o c y c l i t i
s. Se ögonsjukdomar.

Iridocyclitis, oftalm. Se ögonsjukdomar.

Iridocyter, kroppar, som ega förmåga att
reflektera ljuset.

Iridomy^rmex, zool Se Dolichoderinse.

Irido^mium, kem. Se Iridium.

Iridotoml (af grek. ms, regnbågshinnan, och
törne, skärning), med., är, liksom iridektomi
(se d. o.), en operation, hvarigenom en ny
pupill bildas i ett öga. Den skiljer sig från
iridektomien därigenom, att i ett öga, hvari
pupillen är alldeles igengrodd och hvari ingen
lins finnes (således då en starroperation förut
blifvit gjord, men resultatet uteblifvit till
följd af en tillkommen inflammation af iris),
ej ett veck af iris bildas och utdrages,
utan endast ett snitt göres genom hela den
sammanhängande membran, som täcker ögats
inre delar. För detta ändamål är iridotomien
i vanligaste fall obetingadt att föredraga
framför iridektomien, men också endast i detta.
Rsr.*

Irig, storkommun. Se I reg.

Iris (grek. *lQig), grek. myt., enligt Hesiodns
en dotter af Thaumas och okeaniden Elektra. Hon
omtalas dels som den himmel och jord förbindande
regnbågens gudinna, dels i sammanhang därmed
som gudarnas, i synnerhet Zeus’ och He-ras,
snabba och villiga budbärarinna. Sistnämnda
uppgift delar hon med Hermes (se d. o.),
hvars häroldsstaf hon därför stundom ses bära
(se fig.). På antika vasmålningar f ramställes
I. som en luftig kvinnogestalt, ofta hållande
i handen en kanna, i hvilken hon troddes föra
vatten till molnen. A. M. A.

Tris. 1. Anat., Eegn-bågshinnan, en i
ryggradsdjurens (och människans) öga bakom
hornhinnan och främre ögon-kammaren, men framom
linsen befintlig, rundad, i rnidten med ett hål
(pupillen] försedd, af pigment färgad hinna,
hvilkens förnämsta uppgift är att såsom ett
diafragma efter behof

Iris. (Efter en antik vas-målning.)

af stänga det öfverflödiga ljuset
(randstrålarna), hvarigenom ögat skyddas för
alltför starkt ljus, den sfäriska aberrationen
minskas, och afbildningens djup ökas. Den är
försedd med glatta muskler och nervtrådar och
har för sitt ändamål förmåga att minska eller
vidga sin öppning, pupillen. Denna förtränges
ej blott vid starkt ljus, utan äfven oberoende
af ljusstyrkan vid närarbete och möjliggör
därigenom, att föremål kunna ses skarpt på
kortare afstånd, än eljest vore fallet.

2. Astron., en af småplaneterna.

3. L., bot. farm., Svärdslilja, är ett
växtsläkte af omkr. 100 arter, som bildar typen
för fam. Iridacece. Blomkalken har kort pip
och sexdeladt bräm. De tre yttre kalkflikarna
äro tillbakaböjda, de tre inre upprätta. På det
korta stiftet sitta tre stora kronbladslika,
nästan tvåläppiga märken. De i Sverige vilda
arterna äro högväxta örter med svärd-lika blad,
med plattade, omfattande slidor. Blommorna äro
före blomningen inneslutna inom hinn-artade
hölster. Hos oss förekomma svärdsliljorna
i vatten, såsom den vackra gula svärdsliljan,
7. pseud-

Iris pseudacorus. l stjälkstycke, blad
och blomknopp,

2 d: o med utslagen blomma, 3 pistillen, 4
spetsen af ett

märke, 5 moget fröhus.

acorus L. (se fig.), eller å fuktiga ställen,
såsom den sällsynta /. sibirica L. Många
svärdsliljor i andra länder, såsom i mellersta
och södra Europa samt norra Afrika, växa däremot
helst på torra, steniga, soliga backar. Somliga
ha nästan lökformiga jordstammar, de flesta åter
ganska grofva rotstockar. För de praktfulla,
stundom välluktande blommornas skull odlas många
arter i trädgårdarna och krukor, t. ex. 7. pumila
L. i talrika varieteter, 7. germanica L.,
7. Xiphioides Ehrh. (syn. 7. anglica hört.),
7. Xiphium L. (syn. 7. hispanica hört.),
7. pallida Lam., 7. Kcempferi Sieb., 7. Susiana
L. ("sörjande änkan") från Orienten med
mycket stora, gråa blommor, den vårblommande
7. reticulata M. B. från Kaukasus, den
vinterblommande 7. planifolia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free