Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortforo emellertid alltjämt, och Gladstone
beslöt då att fullständigt ändra politik. Efter
förhandlingar i Kilmainhams fängelse med
jordligans fångna ledare (the Kilmainham
treaty) lösgåfvos dessa (2 maj 1882), Forster
och lordlöjtnanten Cowper, som ogillat detta
steg, afgingo, och ersattes af lord
Spencer som lordlöjtnant och den försonlige
lord F. Cavendish som minister för I. Dessa
anlände till Dublin 6 maj, men på aftonen samma
dag nedstuckos i Phoenix-parken Cavendish
och understatssekreteraren Burke af feniska
lönnmördare. Gladstone måste nu återgå till
tvångspolitiken, som energiskt fortsattes till
ministärens fall (juni 1885). Då Gladstone
i febr. 1886 åter kom till makten, hade han
företagit sin stora frontförändring till
home-rule-programmet, tog J. Morley till
minister för I. och framlade (i april) sin
första home-rule-bill (se därom Gladstone,
sp. 1260). Den förkastades i underhuset
(i juni), och vid den genast därpå följande
parlamentsupplösningen fingo unionisterna
majoritet. Under Salisburys andra ministär
(aug. 1886—aug. 1892) var A. J. Balfour (mars
1887—okt. 1891) minister för I. och återställde
där med fast hand något så när ordningen samt
utvecklade samtidigt en energisk och vidsynt
verksamhet för främjande af landets ekonomiska
välstånd och uppkomsten af ett själfegande
bondestånd. Redan Salisburys kortvariga första
ministär hade 1885 i detta syfte genomdrifvit den
s. k. lord Ashbournes lag, hvars grundsats var,
att staten skulle låna de irländske arrendatorer,
som ville köpa sina arrendehemman, den därför
nödiga summan. En ”jordkommission” (land court)
utanordnar 4/5 af köpeskillingen till säljaren,
köparen får under 45 år amortera sin skuld till
staten med 4 proc. ränta, och den återstående
femtedelen utanordnas till säljaren, så snart
köparen amorterat 1/5 af sin skuld. Genom
Balfours Land purchase act af 1891 utsträcktes
väsentligt tillämpningen af Ashbournelagen,
modifierad i de blifvande själfegarnas intresse,
och därjämte upprättades en särskild kommission
för öfverbefolkade trakter (Congested
districis board) med uppgift att där för
statsmedel inköpa till småbruk lämplig jord
samt främja jordbruk, boskapsskötsel, fiske
och andra näringsgrenar. Inom det af Parnell
nyorganiserade nationalistpartiet (se d. o.),
uppkom, då Parnell 1890 dömdes skyldig till
äktenskapsbrott, en svår splittring, som fortfor
äfven efter Parnells död (6 okt. 1891) och för
lång tid framåt afsevärdt förlamade partiets
verksamhet på I. och inflytande i underhuset
(jfr därom Parnelliter). Parlamentsvalen 1892
gåfvo liberalerna en svag och af irländarnas
röster beroende majoritet, och Gladstones andra
home-rule-bill, som framlades i underhuset 13
febr. 1893 och skilde sig från den första genom
att i brittiska parlamentet behålla 80 irländska
ombud utan kompetens att votera i endast England
och Skottland angående frågor, vann vid tredje
läsningen (l sept.) endast 34 rösters majoritet
och förkastades i öfverhuset (8 sept.) med 419
röster mot 41. Gladstone afgick några månader
senare (mars 1894), och ministern för I.,
Morley, lyckades ej heller under Roseberys
ministär (till juli 1895) emot öfverhusets
motstånd och regeringsmajoritetens stadiga
sjunkande i underhuset genomföra sina irländska
jordreformplaner. Under det konservativa
partiets därpå följande långa maktperiod (juli
1895—dec. 1905) var först G. Balfour och sedan
(nov. 1900—mars 1905) G. Wyndham minister för I., och
underhusets ledare, A. J. Balfour, egnade äfven
mycken uppmärksamhet åt regeringens irländska
politik. En ny Land act af 1896 utvidgade lagarna
af 1885 och 1891, och I:s kommunalförvaltning
blef efter själfstyrelsegrundsatser fullständigt
nyorganiserad genom upprättande af grefskaps-
och distriktsråd enligt 1898 års Local government
act. För det irländska, länge hejdlöst försummade
jordbrukets höjande sökte regeringen verka
genom upprättande af en landtbruksstyrelse
(Board of agriculture) med rikliga statsanslag
(1899). Betydelsefullast var emellertid
den Irish land act Wyndham genomdref 1903,
föregången af en ”jordkonferens” 1902, hvarvid
irländska politiker af skilda partier, äfven
det nationalistiska, fredligt samverkat för
att uppgöra en plan till jordfrågans lösning
i hela I:s samfällda intresse. Genom den nya
jordlagen gafs åt en godskommission (Estates
commissioners) befogenhet att uppköpa gods,
stycka och sälja dem till arrendatorer samt
förmedla direkta jordköp, hvarvid staten lofvade
till jordförvärfs underlättande förskjuta
intill 12 mill. pd st. och därutöfver ikläda
sig en garanti ända upp till 100 mill. pd
st. För arrendatorerna förmånliga principer
för köpesummans bestämmande och erläggande
fastslogos, och statens förskott skulle med vissa
lättnader återbetalas under 68½ år. Statens
tillskott för jordköpens underlättande beräknades
till 12 proc. af köpesumman och högst 390,000
pd st. årligen, hvilken summa skulle täckas
genom besparingar vid I:s förvaltning. Denna
jordköpslag har sedermera ytterligare modifierats
i arrendatorernas intresse, senast genom en af
ministern för I. i Asquiths liberala ministär,
A. Birrell, genomdrifven Irish land act af
dec. 1909. Genom dessa och liknande åtgärder
har man i England sökt i någon mån gälda de
orättvisor, som under gångna sekel begåtts mot
I. Man hoppas, att med stigande materiellt
välstånd missnöjet öfver förbindelsen med
det brittiska riket skall med tiden kunna
utplånas eller åtminstone afsevärdt minskas,
men det genom sin stora numerär i underhuset
under där rådande partisplittring ofta mycket
inflytelserika nationalistiska partiet (som vid
1906 års val erhöll 83 mandat och f. n. ledes
af J. Redmond) vidhåller alltjämt som sin
första fordran politisk själfstyrelse med egen
ministär och eget parlament (på många håll med
fullständig oafhängighet som tilltänkta nästa
steg). Officiellt vidkännes också det liberala
partiet sitt home-rule-program, men det har
hittills (dec. 1909) till följd af den starka
oppositionen från konservativ engelsk folkmening
och den protestantiska befolkningen på I.,
särskildt i Ulster, ej funnit tiden gynnsam för
nya försök till dess praktiska förverkligande i
den af Gladstone föreslagna omfattningen.
Litt.: A. G. Richey, ”A short history of the irish
people down to the date of the plantation of
Ulster” (utg. af E. E, Kane, 1887), Joyce,
”A short history of Ireland to 1608” (1893),
W. O’Connor Morris, ”Ireland 1494—1868” (1898),
Lecky, ”Ireland in the eighteenth century” (ny
uppl., 5 bd, 1892) och ”The leaders of public
opinion in Ireland” (ny uppl., 1903), Hassencamp,
”Geschichte I:s von der reformation bis zu seiner
union mit England” (1886), Ganneron, ”L’Irlande
depuis son origine jusqu’aux temps presents”
(1888), W. P. O’Brien, ”The great famine in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
