- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
879-880

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irruptiva bergarter. Se Intrusiva bergarter - Irving, Washington - Irving, Edward

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

879

Irving

ingen böjelse för praktiken. Med så mycket större
lust vände han sig till litteraturen. 1807
utgaf han tills, med sin broder William och
J. K. Paulding en lustig halfmånadstidskrift,
"Salmagundi". 1809 utgaf han den humoristiska
skriften History of New Yorfc of Diedrich
Knickerbocker, som, ehuru den var en af
de första frukterna af hans fömåga, anses
knappt vara öfverträffad af någon bland de
efterföljande. I. inträdde 1810 som medarbetare
i sina bröders vidsträckta handelsaffärer; men
då huset 1817 måste inställa sina betalningar,
tvangs L, som ju redan var en populär
författare, att uteslutande följa sin litterära
kallelse. Allt, hvad han skrifvit mellan 1809
och 1819, var endast en del biografier öfver
nordamerikanska sjöofficerare, meddelade i
"Ana-lectic magazine", som han redigerade under
kriget 1812-14. Men 1819 utgaf han i Amerika sitt
första allmänt berömda arbete, The sketchbook
("Ur skizzboken", 1888; ill. praktupplaga af
berättelsen "Kip van Winkle", 1905) till hvilket
han hade samlat stoff under en handelsresa till
England (1815). Boken utkom i London 1820 under
pseudonymen Geoffrey Crayon och rönte stor
framgång. I. tillbragte nu oafbrutet 17 år i
Europa samt gjorde därunder många resor (1825- 29
vistades han i Spanien) och anställdes (1829) som
legationssekreterare i London. Under denna tid
var han ifrigt sysselsatt med att författa. Näst
efter hans "Sketchbook" kommo Bracebridge Hall or
the humorists (1822; öfv. till sv. 1828 och 1865)
och Tales of a traveller (1824; "En resandes
berättelser", 1829 och 1865), hvilka dock delvis
med skärpa behandlades af kritiken i England,
samt som frukter af vistelsen i Spanien The life
and voyages of Christ-opher Columbus (1828;
"Christopher Columbus", 1839, 1862 och 1894),
Chronicle of the conquest of Granada (1829;
"Krönika öfver Granadas eröfring", 1830-31),
Voyages and discoveries of the compa-nions of
Christopher Cohmbus (1831; "Columbi följeslagare,
deras resor och upptäckter", 1832) och den
allbekanta boken The Alhambra (1832; flera
sv. öfv., först 1833; senast 1902). Som
ett erkännande af sin förmåga som historisk
författare erhöll han, jämte historieskrifvaren
Hallam, 1830 den ena af två guldmedaljer om
50 guinéer, som förärats till detta ändamål af
konung Georg IV, och ett lika ärofullt erkännande
var det, att han 1831 af universitetet i Oxford
kreerades till juris doktor. - I maj 1832 återkom
han till New York, ärad och hyllad af alla för
den berömmelse, som hans äfven i Gamla världen
vunna namn kastade öfver de unga Förenta staterna
i Nord-Amerika. Strax efter hemkomsten gjorde han
en resa bort till den fjärran västern, där han
äfven besökte indianernas land, och frukten däraf
blef Tour ön the prairies (1835), Astoria (1836;
"Asto-ria, eller kolonien bortom Klippbergen",
1837) och The adventures of Captain Bonneville
(1837), de bägge sistnämnda utgörande skildringar
från Klippbergen. Därjämte skref han 1839-40 i
"Knickerbocker magazine" flera artiklar och
skisser, hvilka först 1855 samlades och, jämte
en del saker af senare datum, utgåfvos under
titeln Wolfert}s roost. Före 1840 utkommo äfven
ett par minnen från hans vistelse i Europa,
Abbotsford and Newstead Abbey (en hyllning åt
Walter Scott och lord Byron genom en skildring
af deras hem i Skottland och England) och Legends
of the conquest of Granada. 1842-46

var I. minister i Madrid. Återkommen till
Nord-Amerika, drog han sig tillbaka till det
enskilda lif-vet och bodde på sin villa vid
Hudsonfloden, sysselsatt till det sista med
litterära arbeten. Sålunda ombesörjde han en stor
upplaga i 15 volymer af sina samlade skrifter
(1848-50) och skref äfven några nya, såsom en
biografi öfver Oliver Goldsmith (1849), ett
historiskt arbete, Mahomet and his successors
(1850), hvilket af kritiken ej värderades så
högt som de föregående, samt Life of George
Washington (5 dlr, 1855-59; "Georg Washingtons
lefnad", d. I, 1857-59). Detta var hans sista
verk. Det karakteristiska för I. är hans klara
och lifliga stil, i hvilken man velat finna ett
med 18 :e årh:s författare, särskildt Addison,
gemensamt släktdrag, hans friska lynne och sunda
humor, som göra honom till en äkta son af den
angelsaxiska folkstammen. Men i sin kraftiga
verklighetsskildring är han särskildt amerikan,
och han är den förste transatlantiske författare,
som i Gamla världen förvärfvat sig ett omfattande
rykte. Till sv. öfversattes 1827-28 flera af
hans berättelser af Erik Sjöberg (Vitalis). Af
hans verk föreligga flera samlade upplagor,
t. ex. 1882, 1895, 1897. Se biogr. af hans
brorson P. Irving (1862 -64; ny uppl. 1883),
Laun (1870), Dall (1879) och Warner (1881).
C. B. N.»

Irving [Vvirj, Edward, skotsk präst, en af
grund-läggarna af irvingian ernås frikyrka
1. den s. k. katolsk-apostoliska kyrkan,
f. 1792 i Annan i Skottland, d. 1834 i
Glasgow, studerade vid universitetet i
Edinburgh och erhöll 1822 anställning som
predikant vid skotska presbyterianska kyrkan
i London. Där tilldrog han sig snart allmän
uppmärksamhet genom sina kraftfulla och
fantasirika predikningar. Af naturen böjd för
apokalyptiska intressen - något som vid tiden
närmast efter de napoleonska världskrigen och
de stora politiska hvälfnin-garna låg liksom
i luften och i England särskildt sammanhängde
med den evangeliska väckelsen -, kom han snart
till den öfvertygelsen, att hela den kyrkliga
utvecklingen vore ett affall från kristendomen
och att den apostoliska kyrkans nådegåfvor
(karismer) kunde och borde genom bön och tro
förnyas; i synnerhet framkom ock bland hans krets
af vänner åtminstone "tungotalandets" gåfva;
exalterade svärmiska sammankomster höllos. Äfven
kom I. till den åsikt, att Kristi mänskliga natur
haft arfsynd, men genom den gudomliga naturens
kraft öfvervunnit den. För allt detta af sattes
I. från sitt ämbete 1832 och exkommunicerades
af skotska generalsynoden. Ansedda vänner från
episkopalkyrkan, bland dem den rike bankiren,
senare "aposteln" Henry Drum-m o n d (se denne),
togo sig honom an och gåfvo honom medel att bilda
egen församling, hvars viktigaste egendomlighet
blef, att de apostoliska ämbetena där skulle
förnyas. I., som själf sörjde öfver, att hans
namn skulle ges åt det af Herren begynta verket,
dog snart, nästan glömd; men inspirerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free