Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Is, fys. geol. - Is, forntida stad. Se Hit - Isa, den arabiska formen för namnet Jesus - Isaacs. Se Barnato, B. J. - Isaak, Abrahams son. Se Isak - Isaak, Heinrich - Isaak af Antiochia. Se Syriska språket och litteraturen - Isaaki, kallad Raschi - Isabeau. Se Isabella, franska drottningar - Isabel, Santa Isabella, en af de brittiska Salomonöarna - Isabela, ö. Se Basilan - Isabelina, num. Se Dublon - Isabella, astron., en småplanet - Isabella, kejsarinna. Se Kark, romerska kejsare 5 - Isabella, dansk drottning. Se Elisabet - Isabella, engelska drottningar - Isabella 1. I. af Angouléme - Isabella 2. I. af Frankrike f.1292 - Isabella 3. I. af Frankrike f.1389 - Isabella, franska drottningar - Isabella 1. I. l. Elisabet af Aragonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Is-Isabella
gifver, då den smältes, ett nästan saltfritt
vatten. Salthalten i hafsvattnet ingår nämligen
icke i den af detta bildade isen, utom en
obetydlig, mekaniskt innesluten del. För att
hafsvatten, eller vatten med samma salthalt
som detta, skall öfvergå till is, eller frysa,
fordras en ända till två grader lägre temperatur
än den för sött vatten. - I geologiskt af seende
spelar isen en viktig roll, hufvudsakligen i
form af glaciärer och inlandsis (se d. o. samt
Grönland, sp. 492-495 och fig. 3-5). På grund
af den stora del i jordskorpans sammansättning,
som ifrågavarande ämne tager, kan detsamma
t. o. m. räknas bland de s. k. bergarterna i
vidsträckt bemärkelse. E. E.
Förbrukningen af is i den allmänna hushållningen
och för industriella ändamål har på senare
tider högst betydligt ökats. För länder, som ha
fördelen af ständigt öppna hamnar och riklig
istillgång (t. ex. Norge och Nord-Amerikas
förenta stater), utgör is därför en värdefull
exportartikel. Flerstädes måste behof ven fyllas
genom framställande af is på artificiell väg
(se I s m a s k i n). I mejerihushållningen
användes is i stor utsträckning för mjölkens
och mejeriprodukternas afkylning, i synnerhet
då mjölkens grädd-sättning sker i isbad (den
s. k. ismetoden; se Gräddsättning). Därvid
erfordras af is en mängd motsvarande
omkr. halfva mängden mjölk. Isen förvaras i
stackar täckt med sågspån eller i särskilda
ishus. - Inom läkekonsten har isen användning
både som invärtes och utvärtes medel, i synnerhet
mot febrar, inflammationer och blödningar. Den
nyttjas vid beredning af kylande feberdrycker
och gifves dessutom invärtes i form af små,
hasselnötstora bitar (i s p i 11 e r) att sväljas
hela dels mot lungblödning och magsäckblödning,
dels mot kräk-ningar. Utvärtes begagnas isen
som ett kraftigt antiflogistiskt medel (se
d. o.), vanligen innesluten i en blåsa (isblå
s a), bäst af tunt, smidigt kautschukstyg, mot
lokala inflammationer af allehanda slag, under
förutsättning att det onda ligger så ytligt,
att afkylningen kan genom hudbetäckningarna nå
den sjuka väfnåden. Is och isvatten försöker
man äfven i afsikt att stämma blödningar, vare
sig yttre eller inre, där man kan komma åt att
draga fördel af köldens förmåga att sammandraga
blodkärlen, hvarigenom blödningen kan hämmas.
H. J. Dft. F. B. (C. G. S.)
Is, forntida stad. Se Hit.
Isa, den arabiska formen för namnet Jesus.
Isaacs [åYsoks]. Se Barnato, B. J.
Isaak, Abrahams son. Se I s a k.
Isaak, Heinrich (jfr Arrigo Tedesco), tysk
(flandrisk?) tonsättare, f. omkr. 1450,
d. omkr. 1517, var under Lorenzo di Medici
organist vid Johanneskyrkan i Florens
(omkr. 1477-89) och musiklärare för de
mediceiskc prinsarna omkr. samma tid,
hvarefter han blef hofkapellkompositör hos
kejsar Maximilian. Glareanus berömmer hans
utomordentligt många kyrkokompositioner för
en synnerlig kraft och höghet samt en ovanlig
harmonirikedom. I:s förnämsta styrka låg dock i
hans friska och varma melodiska begåfning. Prof
på hans tonsättning finnas i Hawkins’, Burneys
och Forkels musikhistorier. En mängd manuskript
finnes i. München, Wien och Bruxelles; mässor,
motetter, hymner och världsliga körsånger
äro utgifna i samlingar af Petrucci, Rhaw,
Ött, Forster m. fl. Jfr Kades biografi öfver
I. i "Allgem. deutsche biographie" (bd 14,
1881). A.L.*
Isaak af Antiochla. Se Syriska språket och
litteraturen.
Isaaki, kallad R äsch i (hvilken
namnform uppstått genom konventionell
utläsning af förkortningen r s i, utgörande
begynnelsebokstäverna i hans namn och titel Rabbi
S c h’l o m o ben Isak), felaktigt benämnd J a
r c h i, berömd bibel- och talmud-kommentator,
f. 1040 i Troyes (Champagne), d. 1105. Hans
kommentar brukades flitigt af kristna lärde,
bl. a. också af Nicolaus de Lyra, hvilken i
sin tur är en af Luthers viktigaste källor (jfr
uttrycket: "Si Lyra non lyrasset, Lutherus non
saltasset"). Se vidare Zunz, "Zeitschrift fur
die wis-senschaft des judenthums", I (1822). Jfr
R a b b i n-ska språket och litteraturen. G. K-n.
Isabeau [-bå]. Se Isa b el l a, franska
drottningar.
Isabel [i;s8bel], Santa Isabella, en af de
brittiska Salomonöarna (se d. o.).
Isabela, ö. Se B asilan.
Isabelina, num. Se D u b l o n.
Isabella, aslron., en af småplaneterna.
Isabella, kejsarinna. Se Karl, romerska kejsare,
5.
Isabella, dansk drottning. Se Elisabet, sp. 402.
Isabella (eng. Isabella), engelska
drottningar. 1. I. af Angouléme, dotter till
grefve Aymer af Angouléme, blef 1200 förmäld
med konung Johan ("utan land"), hölls af
denne till följd af slitningar i äktenskapet
i f ängsligt förvar sedan 1214 och återvände
efter Johans afsättning till Frankrike (1217),
där hon 1220 förmäldes med Hugo af Lusignan,
grefve af La March. I. afled i Fontevrault (se
d. o.) 1246. En af hennes söner med Hugo, Aymer
of V a len c e (d. 1260), blef 1250 biskop af
Winchester och spelade under sin halfbror Henrik
III:s regering en tid en rätt betydande politisk
roll i England. - 2. I. a f Frankrike, f. 1292,
d. 1358, dotter till konung Filip den sköne,
förmäldes 1308 med Edvard II af England. 1326
trädde hon i spetsen för ett uppror mot sin svage
och af gunstlingar (de båda Despenser) styrde
gemål. Sedan Edvard blifvit af satt (jan. 1327)
och mördad (sept. s. å.), utöfvade I. under sin
son Edvard III:s minderårighet en tid jämte sin
älskare, Roger Mor-timer, stort inflytande på
regeringen, men hösten 1330 lät Edvard afrätta
Mortimer och förvisa sin moder från hof vet. Hon
tillbragte sin återstående lefnad i stillhet på
sina gods. Det var i egenskap af I:s son Edvard
III sedermera gjorde anspråk på franska kronan. -
3. I. af Frankrike, f. 1389, d. 1409, var dotter
till Karl Yl af Frankrike och blef som sjuårigt
barn 1396 förmäld med Rikard II af England i
dennes andra äktenskap, samtidigt med att ett
stillestånd på 28 år af slöts mellan de båda
rikena. Efter Rikards afsättning och död blef
I. 1401 under stora hedersbetygelser hemsänd till
Frankrike, där hon 1406 förmäldes med sin kusin
Karl af Angouléme, som vid sin fader Ludvigs
våldsamma död 1407 blef hertig af Orleans. -
Jfr Strickland, "Lives of the queens of England".
1-3. V.S-g.
Isabella (fr. Isabelle, Isabeau),
franska drottningar. 1. I. 1. Elisabet af
Aragonien. f. 1247, d. 28 jan. 1271 i Cosenza,
dotter till konung Jakob I af Aragonien, blef
1262 förmäld med Filip den djärfve (III) af
Frankrike. Hon deltog med sin make i svärfadern
Ludvig den heliges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
