Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, ö i Atlantiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hvart och ett af de forna tre amten
(västamtets i Stykkishólmur, nordamtets i
Akureyri, östamtets i Seyðisfjörður); mindre
boksamlingar (folkbibliotek) äro spridda här och
hvar i landet. Ett landsarkiv (landskjalasafn)
inrättades 1899 och har 1909 fått ett särskildt
hus. I Reykjavík finnas två museer, ett
arkeologiskt (forngripasafn) med omkr. 5,000
föremål, delvis mycket värdefulla, och ett
naturhistoriskt (náttúrugripasafn), som dock är
tämligen litet. En mindre samling af taflor af
danska och norska konstnärer jämte några af I:s
ende målare, Ásgrímur Jónsson, förvaras jämte
några skulpturverk af I:s ende bildhuggare,
Einar Jónsson, i alltingshuset; den senare har
1909 skänkt sina samtliga verk till landet med
villkor, att plats beredes för dem. Kulturella
föreningar äro Isländska litteratursällskapet (se
sp. 968), fornminnesföreningen (Fornleifafélag),
folkvännernas förening (Thjóðvinafélag),
som verkar för spridandet af allmännyttiga
skrifter, naturhistoriska föreningen
(Náttúrufræðisfélag) m. fl.
Författning och förvaltning. "Lagen om I:s
författningsenliga ställning i riket" af 2
jan. 1871 kallar I. "en oskiljaktig del af
danska staten med särskilda landsrättigheter";
men mot denna lag, som stiftats af enbart
danska myndigheter utan medverkan af isländska
vederbörande, har från islänningarnas sida en
bestämd gensaga inlagts, och de betrakta den som
olagligt tillkommen och därför ogiltig. Enligt
denna lag delas de isländska angelägenheterna
i allmänna och särskilda. De förra falla under
rikets lagstiftningsmakt, som I. ej har del i;
de senare äro däremot oberoende af denna. De
särskilda isländska angelägenheterna äro 1)
den civila rätten, straffrätten och rättsvården;
Danmarks Höjesteret är dock tillsvidare högsta
instans i isländska mål; 2) polisväsendet; 3)
kyrkan och undervisningen; 4) hälsovården; 5)
kommunala angelägenheter och fattigvården; 6)
väg- och vattenbyggnader samt den inländska
posten; 7) landtbruk, fiske, handel, sjöfart
och öfriga näringar; 8) direkta och indirekta
skatter; 9) allmänna egendomar, stiftelser och
fonder. Alla öfriga angelägenheter hänföras
till de för riket allmänna. Så länge I. ej
har del i rikslagstiftningen, bär det heller
inga bördor för de allmänna behofvens
fyllande. "Författningslagen rörande I:s
särskilda angelägenheter" af 5 jan. 1874,
oktrojerad af den dittills på I. enväldige
konungen, erkännes af islänningarna som
tillkommen i laga ordning och därför giltig. Den
ger I. i alla de särskilda angelägenheterna
egen lagstiftning och förvaltning. En utveckling
och komplettering däraf är den konstitutionellt
tillkomna "lagen om ändringar i författningen af
5 jan. 1874", stadfäst 3 okt. 1903. Enligt dessa
båda lagar utöfvar konungen inom författningens
gränser högsta makten öfver I. och låter
verkställa denna genom ministern för I., som icke
får samtidigt inneha något annat ministerämbete,
är skyldig att behärska isländska språket i
tal och skrift samt har säte i Reykjavík. Han
föredrar de isländska ärendena för konungen i
statsrådet samt är ansvarig inför alltinget
för regeringens åtgärder. Lagstiftningen
utöfvas af konungen i förening med alltinget
(se d. o.). 1874 års författningslag fastslår
vidare domares oafsättlighet, allas okränkbarhet
till lif, lem och gods, trosfrihet, tryckfrihet
och alla andra
medborgerliga rättigheter. Förvaltningen ledes
af ministern eller "rådsherren" (ráðherra);
under honom sortera en landssekreterare
(landritari) och tre kontor (skrifstofur)
med hvar sin kontorschef (skrifstofustjóri),
biträdd af två assistenter. Ministeriet för
I. har ett af danska statsmedel bekostadt
expeditionskontor i Köpenhamn. I administrativt,
judiciellt och fiskaliskt afseende är I. indeladt
i 21 sysslor (sýslur, sing. sýsla), styrda
af sysslomän (sýslumenn, sing. sýslumaður),
som förena en underdomares, en polischefs
och en skatteuppbördsmans åligganden; somliga
sysslor äro dock hopslagna två och två under en
gemensam syssloman; därjämte äro sysslomännen i
resp. Eyjafjords, Ísafjords och Norra Múlasyssla
borgmästare i Akureyri, Ísafjörður och Seyðisfjörður;
endast Reykjavík har egen borgmästare
(bæjarfógeti), dessas åligganden äro
desamma som sysslomännens. Från sysslomannen
eller borgmästaren som första instans i
rättssaker kan vädjan ske till landsöfverrätten
(landsyfirréttur) i Reykjavík, bestående af en
justitiarius (háyfirdómari l. dómstjóri) och
två assessorer eller öfverdomare (yfirdómarar).
Tredje och högsta instans är Höjesteret
i Köpenhamn. Kommunerna utgöras af fyra städer
(Reykjavík med 11,000 inv., Akureyri med inemot
2,000 inv., Ísafjörður med omkr. 1,600 inv. och
Seyðisfjörður med omkr. 1,000 inv.) och omkr. 200
socknar (hreppar, sing. hreppur). Hvarje
kommun har sin representation (nefnd), i
städerna kallad bæjarnefnd, i landskommunerna
hreppsnefnd. De kommunala ärendena på landet
skötas af sockenfogdar (hreppstjórar), som lyda
under sysslomännen. Genom lagar af 1902 och 1909
ha kvinnorna fått både rösträtt och valbarhet
i kommunala angelägenheter, gifta såväl som
ogifta. – I kyrkligt afseende bildar I. ett
stift med en i Reykjavík bosatt biskop och 142
präster, hvaraf 20 prostar. – I spetsen för den
offentliga hälsovården står en landsfysikus
i Reykjavík. Enligt lag af 16 nov. 1907 är
I. deladt i 43 läkardistrikt med hvar sin
provinsialläkare (héraðslæknir). Sammanlagda
antalet läkare på I. uppgår till omkr. 50.
I:s finanser stå under högsta ledning
af ministeriet; mottagandet af alla
landets inkomster samt utbetalningen af
löner, pensioner och anslag ombesörjas af
Islands landsbank. Landet har en reservfond
(viðlagasjóður), som 31 dec. 1907 uppgick
till 1,210,000 kr. För finansperioden 1910–11
beräknades (för båda åren sammanlagdt)
inkomsterna till 2,930,000 kr. och utgifterna
till 2,994,000 kr. Främst bland inkomsterna
stå skatter och afgifter (2,638,000 kr.),
tillskott från danska statskassan (se I:s
historia) 120,000, lån från danska statskontoret
(1,500,000 kr.), reservfondens inkomster
(118,000 kr.), inkomster af landskassans
jordagods (45,000 kr.). Bland utgiftsposterna
märkas: till samfärdseln 987,000 kr., till
kyrkan och undervisningen 502,000 kr.,
till ekonomiska företag 439,000 kr., till
hälsovården 298,000 kr., till rättsvården och
ordningens upprätthållande 217,000 kr., till
vetenskapliga och litterära syften 145,000
kr., till landets högsta styrelse 100,000
kr. och till alltinget 61,000, kr. – Banker:
I:s landsbank (Landsbanki ìslands), sparbanken
(Sparisjóður) och aktiebolaget Islands bank
(Hlutfélagsbanki Íslands). – Statsskulden uppgår
(1909) till 2 mill. kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
