Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isländska litteraturen - Isländska litteraturen 1. Den fornisländska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
961
Isländska litteraturen
9G2
tyska sägner och i det hela företer en mera romantisk
prägel. På gamla sånger hvila däremot "Hervararsagan"
(se H e r v o r), äfvensom "Hálfssaga"
(se H a l f), som förvarat många fragment af fornkväden.
Mera utsmyckade i framställningen äro
"Rolf Krakes saga", hvilande på den gamla Sköldungasägnen,
och "Ragnar Lodbroks saga", som
lämnar en romantiserad skildring af vikingalifvet.
Dit räknas vidare: den vackra "Fridtjofssagan",
som gifvit ämnet till Tegnérs berömda dikt; "Norna
Gests saga", hvilken på ett äfventyrligt sätt
sammanbinder skildringar från rent historisk tid med
Völsungarnas sagokrets; "Sǫgubrot", som meddelar
några forntidssägner om Ivar Vidfamne, Harald
Hildetand och Sigurd Ring; "Ǫrvar-Odds saga"
samt öfriga om den s. k. Rafnista-ätten i Norge
handlande berättelser, nämligen "Grim Ludenkinds
saga", "Ketill Hæings saga" och "Ån Bågböjares
saga". Slutligen förlorar sig hela denna riktning i
frambringandet af en mängd äfventyrssagor, till
hvilka höra berättelserna om "Bård Snæfellsås",
om "Gautrek och Rolf Gautreksson", om "Sörle
starke", "Herraud och Bose", "Sturlaug den arbetsamme",
"Halfdan Eysteinsson" och många andra
till innehåll och form mindre märkliga skildringar.
- Flera af de nyssnämnda sagorna röja en så
tydlig inverkan af den kulturströmning, som under
medeltiden härskade i utlandet, att de med lika
mycket skäl skulle kunna hänföras till de romantiska
sagorna, och gränsen mellan dessa och de
mytisk-heroiska berättelserna blir alltid vansklig
att uppdraga. Hufvudgruppen af de romantiska
sagorna utgöres emellertid af riddarromaner, hvilka
äro öfversättningar eller fria bearbetningar af latinska,
franska, engelska eller tyska original. Redan
i 13:e årh. hade smaken för utländsk romanlitteratur
vunnit insteg hos de högre samhällsklasserna, och
man känner, att på uppmaning af de norske konungarna
Håkan den gamle och Håkan Magnusson åtskilliga
riddarsagor öfverflyttades till norrönaspråket.
Dylik läsning blef snart begärlig inom allt vidsträcktare
kretsar, såsom man ock kan finna af det
stora antal dithörande skrifter, som till våra dagar
blifvit bevaradt och hvaraf åtskilligt ännu är
otryckt. Bland de utgifna märkas: "Tristrams och
Isodds saga", "Strengleikar", "Ívents saga",
"Percivals saga", "Valvers saga", "Erex saga",
"Mǫttuls saga", hvilka tillhöra de s. k. Artus-
romanerna. Till karolingiska sagokretsen höra åtskilliga,
såsom "Mirmans saga", "Konrads saga",
"Flóvents saga", "Bærings saga" och "Bevers
saga" samt framför allt den vidlyftiga "Karla-
Magnus saga", en fri öfversättning af franska
"chansons de geste". På medeltidens traditioner
från den grekisk-romantiska antiken hvila "Tróiumannasaga"
och "Breta saga", med den inflickade
dikten "Merlinus-spá", samt "Alexanders saga", en
öfversättning af Filip Gautiers berömda dikt "Alexandreis".
"Flóres ok Blankiflúrs saga", "Clarus
saga", "Partalopa saga" med flera andra, på
senare tider utgifna sagor tillhöra äfven riddarromanernas
krets. - En särskild grupp af medeltidsromantikens
alster bildas af legender eller helgonsagor,
bland hvilka märkas: "Barlaams och Josafats saga"
(se B a r l a a m o c h J o s a f a t), "Edvard
den heliges saga", "Osvald den heliges saga",
"Maríu saga" och "Postola sǫgur", af stort om-
Tryckt den 14/12 09
fång, samt slutligen "Helgra manna sǫgur", utgifna
i två digra band.
Utanför poesiens och sagans områden har norröna-
litteraturen endast några få verk af betydenhet att
uppvisa. Bland de på inhemsk grund uppvuxna
alstren må i främsta rummet nämnas de gamla lagsamlingarna.
Islands första skrifna lag kom till
stånd genom ett alltingsbeslut sommaren 1117. Då
uppdrogs åt lagsagomannen Bergthor Hrafnsson och
höfdingen Haflide Mårsson att med därtill utsedda
sakkunniga mäns råd nedskrifva landets lagar samt
göra förslag till tillägg och ändringar, som kunde
synas dem innebära förbättringar. Vid 1118 års
allting upplästes och godkändes "dråpbalken (Vigslóði)
och mycket annat", som Are frode något
för knapphändigt uttrycker sig. Huru pass omfångsrik
denna Bergthorslag (Bergþórslǫg) l. Hafliðaskrá
må ha varit, veta vi ej, då hvarken den
eller någon afskrift däraf finnes i behåll. Ej heller
veta vi, hur mycket af denna lag, som ingår i de
laghandskrifter från 1200-talet, som gå under (det
oriktiga) namnet Grågås (se d. o.) och innehålla den
isländska fristatens lag, sådan den omkr. midten af
1200-talet var. Efter Islands förening med Norge
fick landet en ny lag, kallad "Håkonsboken" eller
(för sina järnbeslagna pärmars skull) "Járnsíða",
hvilken dock snart aflöstes af den s. k. "Jónsbók",
som antogs på alltinget 1281 och delvis gäller ännu
i dag. - Till vetenskapliga skrifter hör D e n
y n g r e E d d a n l. S n o r r e s E d d a, som
innehåller regler för skaldekonstens utöfvande, samt den
likaledes berömda norska skriften "Speculum regale"
l. "Konungs skuggsiá" (konungaspegeln) från förra
hälften af 13:e årh., i hvilket filosofisk-didaktiska
arbete den på höjden af sin tids bildning stående
författaren behandlar företrädesvis politiska och
etiska spörsmål samt meddelar meteorologiska och
geografiska kunskaper rörande norra Atlanten, Island,
Grönland och Irland, i fråga om det sistnämnda
likväl fantastiska. Detta göres på ett sådant sätt
och i ett sådant språk, att boken kan anses som
en af litteraturens förnämsta prydnader. På det
teologiska området märkas: "Stiórn", en parafras
af gamla testamentets historiska böcker, med
inflickade tillsatser från kyrkofäderna och andra;
"Isländska homilier" l. "Homiliubók", hvars handskrift
är i språkligt afseende synnerligen dyrbar,
såsom en af de allra äldsta nu befintliga; "Gammel
norsk homiliebog" och "Elucidarius", äfvenledes
af vikt för handskrifternas ålder, m. fl. Man har
äfven kvar några geografiska småskrifter, grammatiska
afhandlingar, stödjande sig på Priscianus och
Donatus (se I s l ä n d s k a s p r å k e t, sp. 975)
samt på det matematiska området några uppsatser af
astronomiskt och kalendariskt innehåll, samlade i den
s. k. "Rimbegla", samt en skrift, benämnd "Algorismus",
hvilken handlar om de arabiska taltecknen
samt åtskilliga räknesätt.
Med begynnelsen af 15:e årh. inträder ett stillastående,
och alltifrån denna tid kan isländska litteraturen
i alla händelser icke mer kallas fornnordisk
eller norrön. Den s. k. svarta döden (1402-04)
tillfogade Island ett fruktansvärdt afbräck äfven i
andligt afseende. Den gamla litteraturen föll för
en lång tid i glömska, och afskrifvarnas flit aftog.
Till och med annalskrifningen upphörde (1430),
och från den fördärfvade kyrkan kunde ingen eggelse
12 b. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
