- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1011-1012

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Issum, fabriksort vid Düsseldorf - Issus, zool. Se Stritar - Issus, stad. Se Issos - Issy, I.-les-Moulineaux, kommun sydväst om Paris - Issuk-lul, insjö i Central-Asien - Istadarätt, jur. Se Arfsordning - Istadighet, veter., ett fel hos hästar - Istakar, ruinstad i persien - Istambul l. Stambul, turkarnas namn på Konstantinopel - Istanda, ort på Angasija - Istanköi, ö. Se Kos - Istar, babylonisk-assyrisk gudinna - Isted, by i Schlesvig-Holstein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Issum, fabriksort i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf. 3,495 inv. (1900).

Issus, zool. Se Stritar.

Issus, stad. Se Issos.

Issy, I.-les-Moulineaux
[issī lä molinå], kommun i franska dep. Seine,
strax sydväst om Paris, nära Seine. 19,128
inv. (1906). Stort försörjningshus för
ålderstigna män (Hospice des ménages). – Fort
Issy
, beläget något längre söder ut, förstördes
1870–71 af tyska artilleriet. 3 juli 1815 stod
vid I. den sista striden mellan Blücher och
Davout, till följd af hvilken Paris följande
dag kapitulerade.

Issyk-kul (kirg.; "varm sjö", så kallad därför
att sjön aldrig fullt tillfryser, äfven
Tus-kul, "saltsjö", mongol. Temurtunor,
"järnsjö", kines. Scheckaij, "varmt haf"), insjö
i Central-Asien, ryska området Semirjetjensk,
i en djup bassäng mellan Kungei-Alatau i
n. och Terskei-Alatau i s. Största längden
från ö. till v. är 180 km., största bredden
50 km.; hela vattenytan uppgifves till 5,780
kvkm. Höjden öfver hafvet är 1,574 m. Sjöns
största djup är 425 m. Ytan är underkastad
stora växlingar. Den har förr stått flera
hundra m. högre än nu. 1859–97 var den stadd i
sjunkande; sedan 1900 höjer den sig småningom. På
dess vassbetäckta stränder finnas tigrar och
vildsvin. I. är en fiskrik sjö, med klarblått,
bräckt vatten, och mottager omkr. 40 tillflöden,
bland hvilka de största äro Tub och Jirgalan, men
saknar aflopp. Omgifningen bebos af de svarte
kirgiserna. Hufvudorten vid sjön är Prschevalsk
(Karakol) i östra ändan. En monografi öfver
I. är utgifven af en rysk forskare Berg. Se
"Geogr. journal", 1905, och "Geogr. zeitschr.",
s. å.
J. F. N.

Istadarätt, jur. Se Arfsordning.

Istadighet, veter., ett fel hos hästar, som
vanligen ger sig till känna därigenom, att
de ej vilja draga sitt lass eller gå förbi
ett föremål, för hvilket de förut blifvit
skrämda. Antingen stå de stilla, oaktadt de
blifva strängt straffade, eller gå de baklänges,
stegra sig eller slå bakut. Ofta utföra de efter
någon stund sitt vanliga arbete med största
lätthet. Någon sjukdom i hjärnan eller någon
annan inre sjukdom ligger i allmänhet ej till
grund för istadigheten, utan fel i anspänningen,
sår eller ömhet i de delar, som beröras af sele
eller sadel, för tunga lass, rädsla o. s. v.,
hvarför man genom en mild och omsorgsfull skötsel
af djuret kan häfva detta fel. Istadighet får
ej förväxlas med koller (se d. o.), som är en
verklig hjärnsjukdom. C. A. L.*

Istakar, ruinstad i persiska prov. Fars, i
närheten af det gamla Persepolis (se d. o.).

Istambul l. Stambul, turkarnas namn på
Konstantinopel, bildadt af nygrek. is tèn polin,
"till staden". – Istambul-efendisi kallades
fordom chefen för Konstantinopels polisväsen,
hvilken särskildt hade omsorgen om lifsmedlen och
deras pris. Hans nuv. titel är Ihtisab-Naziri. –
Istambul-Boghaz, turkiskt namn på Bosporen.
(J. F. N.)

Istanda, ort på Angasija (se d. o.).

Istanköi, ö. Se Kos.

Ištar (namnet af semitiskt ursprung, men med
oklar betydelse), babylonisk-assyrisk gudinna,
är den största, mångsidigaste och upphöjdaste
gestalten bland babyloniernas och assyriernas
mångtaliga gudomligheter. På grund af att en mängd äldre
gudinnor småningom uppgick i I., ärfde hon
både namn och karaktärsdrag från dem, så att
man egentligen har att göra med flera olika
Ištargestalter. Den semitiska I. i Uruku (Erek)
har sålunda tagit en gammal sumerisk gudinna
Nanas l. Inniunus plats och bär äfven hennes
namn och karaktär. Det är den Ištargestalt,
som förekommer i Gilgamešeposet och som är den
minst upphöjda, enär hon framstår enbart som den
sinnliga kärlekens gudinna. Denna Ištargestalt
förbindes med Venus som aftonstjärna. I. i
Akkad (Agadè) har tagit gudinnan Anunitus
plats och ställes i sammanhang med Venus som
morgonstjärna. I Assyrien, där I. ställdes
näst nationalguden Aššur, finnas ytterligare
två Ištargestalter, I. i Ninive och I. i
Arbela. Hos de krigiske assyrierna blef den
stora gudinnan helt naturligt företrädesvis
krigs- och jaktgudinna. I. är ej blott en
enastående företeelse i den babylonisk-assyriska
gudavärlden. Hon är dess enda verkliga gudinna.
Öfriga gudinnor äro blott att betrakta som
manliga gudars skuggor. I:s höga ställning
framhålles däremot öfverallt. Hon är "himlarnas
drottning", "stjärnornas drottning", "gudarnas
härskarinna"
o. s. v. Till sin karaktär är I. kärlekens
gudinna och detta i vidsträcktaste mening.
Hon är ansvarig för alla yttringar af kärleken
mellan man och kvinna. Hon är sålunda
fortplantningens gudinna. Då
I. hålles fängslad i underjorden, dör släktet
ut. Hon är modergudinnan, och därför
kallas hon "människosläktets skaparinna".
Henne har hvar och en af kvinna född att tacka
för lifvet. Hon är sålunda födelsegudinnan.
Som sådan afbildas hon med ett barn vid bröstet,
öfver hvilket hon skyddande och välsignande
håller sin hand. I. är fruktbarhetens gudinna
i hvarje hänseende, äfven i förhållande till
djur- och växtvärlden. Hvarhelst lif röjer
sig, där uppenbaras I:s makt och inflytande.
Ett h. o. h. motsatt drag af I. är, att hon
dyrkas äfven som krigs- och jaktgudinna,
förnämligast i Assyrien, men äfven
i Babylonien. Liksom Venusstjärnan anför
himlarnas hela här, så anför I. de segrande
krigarskarorna. Nära kriget kommer jakten.
I det rent religiösa lifvet spelar I. en
stor roll. De upphöjdaste och innerligaste
böner och psalmer riktas till henne. Hon har så
fullständigt i sig upptagit öfriga gudinnor, att
hon står ensam kvar. Hennes namn förlorar
sin mening som egennamn och betecknar
helt enkelt "gudinnan", liksom Jahveh
för hebréerna betecknade gud. Hon är den
stora hjälparinnan i all nöd, sjukdom, lidande,
trångmål, synd och skuld. Hon förlåter synder.
I bibeln återkommer I. som Ašteret,
och hon har utöfvat inflytande på bibliska
kvinnogestalter som Dina, Tamar, Delila,
Batseba, Rut, Ester (Istar) och ej minst
på jungfru Maria, gudsmodern. En vrångbild af
babyloniernas gudinna var den under namnet
Astarte (se d. o., där äfven afbildningar
af den babyloniska I. införts) omtalade
kvinnliga gudomlighet, som dyrkades i Syrien.
D. M.

Isted, by i preussiska prov. Schleswig-Holstein,
n. om staden Schleswig. Här stod 25 juli 1850
hufvudbataljen i dansk-tyska treårskriget
1848–50 mellan danska armén under general Krogh
(omkr. 35,000 man) och den schleswig-holsteinska
under general Willisen (med en något mindre
truppstyrka). Dagen förut hade danskarna
norrifrån segerrikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:35 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free