Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2,400, Rom 2,395 timmar, d. v. s. hälften
intill två tredjedelar af dagen är i Syd-I.
solig. Detta måste jämte landets läge göra
I. till ett varmt land. Dock kan frost af kort
varaktighet förekomma äfven på Sicilien. Man
kan dela I. i tre klimatregioner: Poslätten,
Mellan-I. och Syd-I. (till hvilket äfven öarna
höra). Poslätten har den rikaste nederbörden,
som ingenstädes understiger 500 mm., i nordöstra
Venetien når sådana siffror som 1,552 mm. (i
Udine) och 2,435 mm. (i Tolmezzo) samt i medeltal
kan anslås till omkr. 800 mm. Däraf faller en
fjärdedel intill en tredjedel på sommaren, medan
vintern, liksom i Mellan-Europa, är fattig på
nederbörd. Sommartemperaturen är omkr. +23°,
januaritemperaturen +2° – +6°, årsmediet
+13°.
Frost förekommer från slutet af nov. till
slutet af mars, och i Alessandria, som är den
kallaste orten (med -0,3 i januarimedium), har
man haft -18°, i Turin -15°, i Milano -12°
och i Venezia -9°. Vid de lombardiska sjöarna
är vintern mildare och äfven sommaren på grund
af höjden ö. h. svalare. Där ligga ock berömda
vinterkurorter, såsom Borromeiska öarna i Lago
Maggiore, Bellaggio, Menaggio vid Lago di Como
m. fl. Äfven Ligurien (Rivieran) är en klimatisk
oas. Januari har där en medeltemperatur af 8
till 9°, om man än kan vänta ett par snöfall
hvarje vinter och temperaturen en gång sjunkit
till -3,8°. Juli har omkr. 24°. Himmelen är här
synnerligt klar; i San Remo räknar man 152 klara
dagar på året. Nederbörden är på västra stranden
af Genuagolfen (Riviera di ponente) 700-800 mm.,
på den östra (Riviera di levante) ända till 1,200
mm.; däraf falla på sommaren 11 proc. och på
hösten 37 proc. – I Mellan-I. råder en väsentlig
olikhet mellan östra och västra kusterna i
fråga om såväl temperatur som nederbörd. Väl är
årsmediet för temperaturen lika, omkr. 14–15°,
men januaritemperaturen i Livorno (7,1°) är mer
än 1,8° högre än i det på samma bredd belägna
Ancona (5,5°), medan ett motsatt förhållande
gäller i fråga om julitemperaturen (i Livorno
24,3°, i Ancona 26,3°). Nederbördsmängden är
betydligt större på den västra kusten (i Livorno
854 mm., i Ancona 728 mm.). I berglandet i det
inre stiger den till än högre siffror (Urbino
1,032 mm.), medan temperaturen här sjunker
(Urbino i jan. 2,9°, i juli 23,1°, per år
12,5°). Ännu i Rom kan man räkna ända till sex
snöfall på en vinter, och af 68 år voro blott
23 utan snö, och man har sett temperaturen en
gång sjunka till -8,2°. Eegnet faller mest höst
och vår, medan vintern är regnfattig i den norra
delen, men mot s. blir rikare på nederbörd, så
att redan i Rom 31 proc. falla på vintern mot 36
proc. på hösten och blott 10 proc. på sommaren. –
I södra I. och på öarna är årets medeltemperatur
16–18°, sommarens 24°, vinterns 10,5°. För
någon kort tid kan gradtalet sjunka till -4°,
men å andra sidan i Palermo stiga till 49,5°
under inverkan af scirocco, den heta vind från
den afrikanska öknen, som blåser öfver Sicilien
omkr. tolf gånger på året, framkallar svår
torrhet i luften och kan anställa stora skador
på vegetationen. Regnmängden växlar mellan 600
och 800 mm., men stiger på Siciliens östra kust
icke till 500 mm. Där förhärskar vinterregnet,
medan den regnlösa tiden utsträcker sig öfver
4–5 sommarmånader. – En klimatisk företeelse i
I. är malarian, ty om än vissa insekter öfverföra
sjukdomssmittan, så
alstras dock miasmerna i stagnerande vatten genom
sommarhettan, hvarför sjukdomen är inskränkt
till sommartiden. Endast 6 provinser (af 69)
äro befriade från denna landsplåga. Särskildt
svårt härjar den på de låga sanka kusterna
af Tyrrhenska hafvet samt i vissa delar
af Sardinien, Sicilien och Kalabrien. Den
fördrifver eller utrotar människorna från
vidsträckta områden och förorsakar därigenom
äfven ekonomiska förluster, som beräknats
till flera hundra mill. lire per år.
J. F. N.
Växtvärlden. I:s växtvärld är mycket rikhaltig,
en följd af landets omväxlande klimat, olika
jordmån, utsträckta form och lifliga beröring
med andra länder. Nästan hela medelhafsfloran
återfinnes här, hvilket i hög grad beror på det
gamla romerska väldets omfattning, som medförde,
att man hit flyttade kulturväxter från olika
länder. Från början var I. ett skogland; trä och
boskap voro dess viktigaste produkter. Men redan
före vår tidräknings början hade det förvandlats
till en fruktträdgård, och i våra dagar är det
i än högre grad en sådan. Många af de sålunda
införda växterna höra nu till dem, som ge det
italienska landskapet dess prägel. Hit höra
dadelpalmen, som växer i Ligurien, Egyptens
papyrus, sockerröret, den indiska bomullen,
kamelian, den japanska mispeln, Mexicos
agaver och opuntier, Australiens eukalyptusträd
och akacior, olivträdet från Orienten,
hvita mullbärsträdet från Kina, apelsin-
och citronträden, riset från östra Asien och
majsen från Amerika. Vid sidan af dessa finnas de
ursprungliga barrträden (pinjer) i Apenninerna,
bokskogarna på Monte Gargano o. a., men å
andra sidan ha med skogarnas utrotande många
forntida växter också försvunnit. I:s flora räknar
omkr. 5,000 kärlväxter. Karakteristiska för I:s
och medelhafsländernas flora äro de talrika
ständigt gröna träden och buskarna, hvilka
finnas hufvudsakligen i kustområdet och icke
utbreda sig öfver hälften af halföns yta. Som den
ädlaste representanten för dessa växter kan man
anse olivträdet, som hufvudsakligen finnes vid
kusterna samt i Arnos och Tibers floddalar och
blott på Sicilien och i Apulien går längre in
i landet. I. har omkr. 100 mill. olivträd på en
areal af omkr. 11,000 kvkm., och hvilket stort
nationalekonomiskt värde de ega framgår däraf,
att I. årligen exporterar olja för omkr. 50
mill. lire, ehuru detta utgör blott en ringa
del af skörden, som 1907 uppgafs till 2,86
mill. hl. Rikast utvecklad är medelhafsfloran i
södra I. (s. om Gaëtabukten). Men större delen
af I., särskildt bergen i det inre, tillhör
Mellan-Europas flora, och skogarna bestå där
af ädelkastanjer, bokar, barrträd, sommargröna
ekar o. d. En för medelhafsländerna egendomlig
växtformation äro de s. k. macchierna (maquis),
mest låga, knappt 2 m. höga snår af ständigt
gröna buskar, som ofta bära gles bladskrud, men
under blomningen om våren sprida en rik vällukt.
(G. L-m.)
Djurvärlden. På Sardinien lefver den enda vilda
fårart, mufflon, som öfver hufvud finnes i
Europa. Af flera af norra Europas däggdjursarter
förekomma i I. afvikande lokalformer; detta är
förhållandet med kronhjorten och europeiska haren
på Sardinien, med lilla vesslan, några näbbmöss
o. a. En mullvardsart är dessutom egendomlig
för I. Det minsta bland nu lefvande däggdjur,
en näbbmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
