Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsoliderad, utgjorde 1 juli 1907 13,090,36
mill. lire. Vid samma tid beräknades statens
aktiva till 5,987 mill. lire.
Undervisningsväsendet. Folkundervisningen, som så
godt som icke alls fanns i de gamla italienska
småstaterna, utan är en skapelse af det enade
I., lämnar ännu mycket öfrigt att önska. Icke
mindre än 42,5 proc. män och 54,4 proc. kvinnor
(öfver 6 år) kunna icke läsa (1901). Dock ha
förhållandena mycket förbättrats sedan 1862,
då motsvarande siffror voro 68,1 proc. och
81,3 proc. Minsta antalet analfabeter fanns
1901 i Piemont (17,7 proc.), det största i
Kalabrien (78,7 proc.) och på Sicilien (70,9
proc.). Numera underhåller staten ensam eller
i förening med kommuner och provinser skolor af
alla slag. Af folkskolor finnas två slag, lägre
och högre. Endast de förras kurs är obligatorisk,
och hvarje kommun måste ha minst en sådan skola
för gossar och en för flickor. Högre folkskolor
måste finnas dels i kommuner med allmänna
läroverk, dels i sådana med mer än 4,000 inv. I
båda slagen folkskolor är undervisningen fri, och
religionsundervisning meddelas blott åt de barn,
hvilkas föräldrar fordra det. Skolåldern är i de
lägre skolorna 6–9 år, men i kommuner med högre
folkskolor är den obligatoriskt 6–12 år. Vid
sidan af de offentliga skolorna finnas privata,
hvarjämte aftonskolor, fortsättningsskolor och
andra liknande skolor äro upprättade. Hela
antalet af alla dessa primärskolor var
1901 70,865 med 81,925 lärare och 3,298,341
lärjungar. Normalskolorna voro (1904–05)
137 med 21,739 lärjungar (19,818 kvinnliga),
dessutom ett tjog privata kvinnliga. Den
sekundära undervisningen på klassiska linjen
meddelas dels i gymnasier (ginnasi), dels i
lyceer (licei), de senare förberedande till
universiteten, samt på den tekniska linjen af
tekniska skolor och tekniska institut. Lyceerna
voro 1906 159 med 13,812 lärjungar (däraf 452
kvinnliga), gymnasierna 284 med 34,219 lärjungar
(2,286 kvinnliga), de tekniska instituten (1907)
73 med 14,700 lärjungar (543 kvinnliga) och de
tekniska skolorna s. å. 306 med 58,594 lärjungar
(9,729 kvinnliga). Det finnes äfven privata
sekundärskolor samt 19 navigationsskolor
med 2,291 lärjungar (1906). Den högre
(universitets-)undervisningens fädernesland är
I., ty där upprättades de första universiteten
(se Universitet), och än i dag är I. rikt
försedt med sådana. Det eger icke mindre än 17
statsuniversitet, däraf 11 med 4 fakulteter
(dock ingen teologisk, medan den filosofiska
är delad i två), näml. i Bologna, Catania,
Genua, Messina, Neapel, Padua, Palermo, Pavia,
Pisa, Rom och Turin, 3 med 3 fakulteter (ingen
filologisk-filosofisk) i Cagliari, Modena
och Parma, 2 med 2 fakulteter (juridisk och
medicinsk) i Sassari och Siena samt 1 med 1
fakultet (juridisk) i Macerata. Antalet studenter
vid dessa var (1907–08) 21,752. De största äro
Neapels (5,668 stud.), Roms (2,890) och Turins
(2,556). Dessutom finnas 4 fria universitet:
i Ferrara (3 fakulteter), Camerino, Perugia (2
fakulteter) och Urbino (1 fakultet, jurid.) med
tillhopa 1,545 stud. (1907–08). I Rom finnes
dessutom påfliga gregorianska universitetet i
Collegio romano med teologisk, kyrkorättslig
och filosofisk fakultet (omkr. 1,070 stud.). Som
högskolor betraktas vidare 13 andra institutioner
med inalles 3,652 studenter (1907–08), nämligen
det kungl. högre studieinstitutet i Florens,
den vetenskaplig-litterära akademien i Milano (det
förra deladt på 3 sektioner, den senare
motsvarande en filosofisk-filologisk fakultet),
kungl. högre tekniska institutet i Milano,
kungliga ingenjörskolorna i Bologna, Neapel,
Rom, Turin, högre veterinärskolorna i Milano,
Neapel och Turin, högre normalskolan i Pisa (för
utbildning af lärare vid sekundärskolorna)
och högre lärarinneseminarierna i Rom
och Florens. Högre fackskolor äro skolan
för socialvetenskaper i Florens, högre
landtbruksskolorna i Milano och i Portici,
skogsinstitutet i Vallombrosa, industrimuseum
i Turin, handelshögskolor i Bari, Milano,
Genua och Venezia och högre navigationsskolan
i Genua. Slutligen finnas 34 landtbruksskolor,
5 vinodlarskolor, 1 pomologisk läroanstalt,
3 bergsskolor, 310 industri- och handelsskolor,
174 målnings- och skulpturskolor, 26 skolor
för de sköna konsterna, 5 statens och 48
enskilda musikskolor, 1 orientaliskt institut (i
Neapel). De militära skolorna äro krigsakademien
(Scuola di guerra) i Turin, militärakademien
(Academia militare) i Turin för utbildning
af artilleri- och fortifikationsofficerare,
militärskolan (Scuola militare) i Modena för
infanteri- och kavalleriofficerare; skjutskolorna
för infanteri i Parma och för artilleri i Nettuno
och Bracciano, kavalleriskolan i Pinerolo,
ridskolan i Tor di Quinto vid Rom, kadettskolor
(collegi militari) i Rom och Neapel, Scuola
del sottufficiati i Caserta för utbildning af
underofficerare till officerare, sjökrigsskolan
i Livorno och maskinistskolan i Venezia.
Enligt en 1893–94 och 1896 uppgjord statistik
hade I. 1,831 bibliotek (vare sig enskilda, men
öppna för allmänheten, eller helt offentliga);
42 tillhörde staten, 418 kommunala eller
provinsmyndigheter, 378 voro fästa vid primära
eller sekundära läroanstalter, 46 vid arkiv
eller statsdepartement, 172 vid akademier,
vetenskapliga institut eller handelskamrar
o. s. v. Mycket talrika äro dess vetenskapliga
sällskap (akademier), i det nästan hvarje stad
har ett eller flera. – Tidningsväsendet intager
i I. en ganska hög ställning. 1856 utgåfvos 331
tidningar, 1905 3,120, hvaraf 815 voro politiska
och politisk-religiösa; 147 voro dagliga. I Rom
utgåfvos 417, hvaraf 18 dagliga. I. är konstens
klassiska land och har ännu stora konstskatter,
ehuru alla världens museer riktat sig på I:s
bekostnad. De mest betydande samlingarna finnas
i Florens, Rom, Neapel, Venezia, Milano, Turin,
Bologna, Genua, Verona, Parma, Perugia, Siena
och Palermo.
Religion. Den katolska religionen, till hvilken
97,12 proc. (1901) af folket bekänna sig,
är statsreligion, men full religionsfrihet är
rådande. Af protestanter funnos 1901 65,595 (0,2
proc.), af judar 35,617. Bland protestanterna
hörde 22,500 till den valdensiska kyrkan,
10,000 till andra italienska evangeliska
kyrkor och 30,000 till främmande protestantiska
kyrkor. Påfvens rättigheter äro reglerade genom
en lag af 13 maj 1871, på hvilken förhållandet
mellan stat och kyrka hvilar. Enligt denna är
hans suveräna område inskränkt till vatikanska
och lateranska palatsen samt villan Castel
Gandolfo, hvarförutom han har att årligen
uppbära af italienska staten 3,225,000 lire,
hvilka pengar dock hittills aldrig utkräfts
eller betalts. I. är deladt i 50 ärkebiskops-
och 216 biskopsstift utom 6 kardinalbiskopsstift
i närheten af Rom. Hvarje ärkebiskop och biskop
utnämnes af påfven, men ett kungligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
