Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenjörväsendet från militärakademien i Turin
med treårig kurs, båda för elever från
kadettskolor eller sådana, som icke gjort
militärtjänst. För officerarnas vidare
utbildning finnas en krigshögskola i Turin,
en artilleri- och ingenjörhögskola i samma
stad, en normalinfanteriskola i Parma
och en normalkavalleriskola i Pinerolo
samt skjutskolor för artilleriet. Som
reservofficerare användas afskedade officerare,
enårs-frivilliga, som genomgått en officerskurs,
och underofficerare, som tjänat 12 år i aktiv
tjänst. Mobil- och territorialmilisens officerare
utgöras af f. d. officerare, reservofficerare
och underofficerare, mobilmilisens dessutom af en
och annan aktiv regementsofficer. Generalstaben
(corpo di stato maggiore) utgör en fristående
kår, under en general eller generallöjtnant som
chef, och omfattar utom sina egna officerare
ett hundratal kommenderade kaptener och
löjtnanter. Generalitetet utgöres af 142
generalspersoner af olika grader. – Beväpningen
består vid infanteriet af 6,5 mm. repetergevär,
system Mannlicher-Carcano, vid kavalleriet af
karbiner af samma sort. För artilleriet äro
kruppska kanoner af 7,5 cm. kaliber och rekyl i
lavetten antagna. – Beklädnaden utgöres för hela
armén af den klädsamma italienska jackan med
fällkrage och låg schakå. Infanteriet erhåller
ny, lättare utredning med ränsel af väf. –
Remonteringen besörjes inom landet af tillfälliga
remonteringskommissioner och utom landet (mest
från Österrike och Ungern) af entreprenörer. Alla
unga hästar sändas till remontdepåerna (fem till
antalet), från hvilka trupperna till största
delen erhålla sina hästar. Officerarna sörja
själfva för sin remontering, men erhålla dock
hjälp från statens sida. – I krigstid gäller
en särskild rekvisitionslag. – Utbildningen af
slutas hvarje år med stora manövrer, i hvilka
trupper af 2–3 armékårers styrka deltaga. –
Arméns budget för år 1908–09 uppgick till
287 mill. lire till ord. och 21 mill. till
e. o. utgifter.
C. O. N.
Det fasta försvaret, på
hvilket uppoffrats betydliga penningsummor, har i
följd af landets egenartade form och geografiska
läge fördelats vid fastlandsgränsen i n. och
längs kuststräckan. Beträffande landgränsen är
I. skenbart gynnadt därigenom, att gränslinjen i
allmänhet är dragen öfver alpernas högsta kammar,
men i verkligheten ligger fördelen på grannarnas
sida. Högalperna slutta nämligen långsamt
mot v. och h., men hastigt ned mot italienska
höglandet, till hvilket det mångenstädes ej
är längre från gränsen än en dagsmarsch; och
härtill kommer, att bergvägarna erbjuda endast
få lämpliga platser för spärrforts anläggande,
hvarför en andra försvarslinje måst förläggas
längre in i landet. Öfver franska gränsen leda,
förutom kustbanan Nizza–Genua och tunnelbanan
genom Mont Cenis, 5 färdvägar: Nizza–Cuneo-vägen
öfver Col di Tenda, Tournoux–Vinadio–Cuneo-vägen
öfver Col de l’Argentière (Col de Larche),
Briançon–Turin-vägen öfver Mont Genèvre,
Modane–Susa–Turin-vägen öfver Mont Cenis och
Bourg St. Maurice–Aosta-vägen öfver Lilla S:t
Bernhard. Tack vare delvis sammanlöpande dalar
ha försvarsanstalterna emellertid kunnat samlas
i blott 4 grupper, nämligen Cuneogruppen med de
Vermeragnadalen spärrande Tenda-befästningarna,
det Sturadalen spärrande Vinadiofästet och de
de ofvanför Valdieri sig förenande vattendragen
spärrande befästningarna vid Entraque (se d. o.);
Liguriska befästningarna, som omfatta spärrverk vid Nava,
Zuccarello, Melogno, Altare med Vado och
Savona, Giovo och Turchino samt den i tunnel
genom Col di Tenda gående Cuneobanans befästa
ändstation Ventimiglia; Turingruppen, som
består af befästningarna i Dora Ripariadalen
med Susa som centralpunkt och framskjutna verk
vid Mont Cenisvägen, Exilles (se d. o.) och
den befästa Mont Cenistunnelmynningen vid
Bardonneche, befästningarna i Chimonedalen,
genom hvilken Susaställningen kan kringgås,
vid Fenestrelle (se d. o.) och Assietta
samt försvarsverken vid Perrero, som skydda
Fenestrelleställningen från kringgång; och Dora
Baltea-gruppen, omfattande fort Bard (se d. o.),
ett spärrverk i Lilla S:t Bernhardspasset,
det gamla Plan-Pra-verket i Thuilledalen och
för kringgång skyddande spärrposter på Col de la
Seigne i n. och Gol du Mont i s. Vid schweiziska
gränsen bygges till skydd för den i Vedradalen
utmynnande Simplontunneln ett stort fort vid
Varzo samt befästningar vid Isella och vid
Crevolabron. Vid österrikiska gränsen finnas de
Giudicariovägen spärrande Rocca d’Anfo-verken,
hvarjämte vägar och järnbana genom Adigedalen
stängas af Verona med framskjutna spärrar
vid Chiusa di Geraino, Rivoli och Pastrengo;
Rovereto-Schio-vägen spärras af fort Monte
Masso; Trient–Bassano-vägen behärskas af
Primolanobefästningen, som äfven afstänger
förbindelsen till Fonzaso och Feltre; vägarna
i de till gränsen gående sidodalarna Primiero,
Cordevole och Ampezzo spärras likaledes af
befästningar; och slutligen stänges Wien–Tarvis–
Venezia-järnbanan genom Ghiusa Forte och de gamla
Osoppoverken. Den inre försvarslinjen bildas
af Po med fästningarna Casale, Alessandria,
Pavia, Piacenza med Pizzighettone,
Cremona och Mantua med Borgoforte. Af
den fordom ryktbara fästningsfyrkanten
Mantua–Verona–Peschiera–Legnago ha numera
blott de båda förstnämnda betydelse för
försvaret. Bakom Polinjen ligger Bologna
vid Apenninernas fot. För öfrigt finnes i
hela I. blott en enda inlandsfästning: Rom. –
Kustförsvaret stöder sig vid Liguriska hafvet på
Genua (se d. o., sp. 946) och krigshamnen Spezia,
bredvid hvilka Ventimiglia och Savona spela en
mera underordnad roll; i Tyrrhenska hafvet på
Maddalena och Messina samt de mindre betydande
befästningarna vid S. Stefano (Orbetello),
Civitavecchia och Gaëta. I Tarantoviken har
Taranto nyligen gjorts till örlogshamn och
befästs, och vid Adriatiska hafvet bibehålles
Venezia som krigshamn; men Ancona slopades 1900.
L. W:son M.
Krigsflottan, hvilken anses intaga 6:e rummet
bland makternas örlogsflottor, bestod 1909
af följande flytande materiel: 9 slagskepp
af öfver 10,000 tons deplacement, 5 slagskepp
af öfver 7,000 tons depl., 4 pansarkryssare,
5 pansardäckskryssare, 10 torpedkanonbåtar
(å öfver 850 tons depl.), 27 jagare (300–400
tons depl.) samt 91 st. torpedbåtar, af hvilka
28 hade mer än 200 tons depl., 9 om ung. 150
ton och 54 om ung. 80 ton. Af undervattensbåtar
eger I. 9, af Laurenti-typ. Dessutom finnes en
del äldre fartyg (byggda före 1890), nämligen:
6 slagskepp och 3 pansarkryssare, jämte en del
torpedfartyg. Projekterade äro två slagskepp af
omkr. 19,000 ton och 24 knops fart, bestyckade
med 8 st. 30,5 cm. och 18 st. 12 cm. kanoner. De
italienska fartygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
