- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1185-1186

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob, konungar af Skottland - Jakob 1. J. I - Jakob 2. J. II - Jakob 3. J. III - Jakob 4. J. IV - Jakob 5. J. V - Jakob 6. J. VI - Jakob, grefve af norra Halland - Jakob, Frans Edvard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1185

Jakob

1186

diktverket The Kingis Quair ("Konungens
bok"; bäst utg. af Skeat 1884; rörande
den vetenskapliga diskussionen oni hans
författarskap se "Chambers’s Cyclopsedia of
english literature", I). J:s död är besjungen af
D. G. Rossetti i balladen "The king’s tragedy"
(1881).

2. J. II, son till den föregående och Jane
Beau-fort, f. 16 okt. 1430, efterträdde sin
fader 1437. Regeringen fördes under hans
minderårighet först af earlen af Douglas
(se Douglas 5), sedan af sir William Crichton
och sir Alexander Livingstone under ständiga
fejder mellan stormännen. J. gifte sig 1449
med Maria af Gelderland, lät 1450 afsätta
Livingstone och dödade på slottet i Stirling
med egen hand trots gifven lejd 1452 den 8:e
earlen af Douglas (se Douglas 9). Han sökte
återupptaga faderns politik, som af
såg konungamaktens stärkande, grundade 1451
universitetet i Glasgow, låg i långvarig fejd
med släkten Douglas samt invecklades liksom
denna i striden mellan husen Lancaster och York
i England. Vid belägringen af Roxburgh castle
dödades han af en exploderande kanon 3 aug. 1460.

3. J. III, son till den föregående och Maria
af Gelderland, f. 10 juli 1451, efterträdde sin
fader 1460 och öfvertog själf regeringen 1469.
Hela hans regering var uppfylld af strider
mot den skotska högadeln och gränsfejder
med engelsmännen. Till sist utbröt ett
vidtomfattande stormansuppror, hvari äfven
tronföljaren deltog, och J. besegrades 11 juni
1488 vid Sauchieburn (nära Stirling) samt dödades
under flykten från slagfältet. Genom hans
förmäl-ning (1469) med Margareta, dotter till
Kristian I af Danmark och Norge, förvärfvades
Orkney- och Shetlandsöarna åt skotska kronan.

4. J. IV, son till den föregående och Margareta
af Danmark, f. 17 mars 1473, efterträdde 1488
sin fader, hvarvid dock regeringsmakten till
en början stannade i de vid Sauchieburn
segrande upprors-ledarnas händer. J.
var rikt begåfvad, tapper soldat, men
oduglig fältherre, energisk som styresman,
men obeständig till karaktären, högfärdig och
slösaktig; af befolkningen var han varmt af
hållen. Han emottog 1495 vid sitt hof den
engelske pretendenten Perkin Warbeck och
gifte honom med en dotterdotter till J. l,
men ingick efter ett kort gränskrig stillestånd
med Henrik VII samt gifte sig i aug. 1503 med
dennes dotter Margareta. För den skotska
flottans utveckling var J. mycket verksam,
och han sände sin morbror konung Hans i Danmark
några skepp till hjälp mot svenskarna (1501-02)
och senare mot Lybeck (1507-08). Med sin svåger
Henrik VIII råkade J. snart på spänd fot, ingick
1512 förbund med Ludvig XII af Frankrike och lät
sin flotta understödja denne i hans krig mot
England. Följden blef ett engelsk-skotskt
gränskrig, hvarunder J. och blomman af den
skotska adeln stupade i det förkrossande
nederlaget vid Flodden, 9 sept, 1513.

5. J. V, son till den föregående och
Margareta af England, f. 10 april 1512,
uppväxte under ständiga strider mellan växlande
riksföreståndare och själfsvåldiga stormän.
I nov. 1524 förklarades han myndig, men
regeringsmakten utöfvades af hans
styffader, earlen af Angus (se Douglas 13),
till juli 1528, då J. på ärkebiskop Beatons råd
flydde -från Angus till slottet i Stirling och
lät förklara

Tryckt den 2% 10

släkten Douglas’ alla förläningar
indragna. J. upptog nu sin släkts gamla politik
och sökte hos präster och borgare stöd mot
högadeln. I utrikespolitiken bands han vid
Frankrike genom sina giftermål först med Frans
I:s dotter Magdalena (l jan. 1537) och efter
hennes död (juli s. å.) med Maria af Guise
(1538). J:s kyrkopolitik leddes i strängt katolsk
anda af kardinal Beaton trots påverkningsförsök
från Henrik VIII till reformationens förmån. Med
England utbröt 1542 ett gränskrig, hvarunder
högadeln lämnade konungen i sticket. Den här
han dock, fastän illa sjuk, lyckats uppsätta
blef slagen vid Solway Möss (nov.), och några
veckor senare afled J. i förtviflan 16 dec.,
endast 8 dagar efter födelsen af hans dotter och
efterträdare Maria Stuart. J. var begåfvad och
folkkär, men mycket utsväfvande; han efterlämnade
sju oäkta barn, hvaribland sedermera regenten
Moray (se S t u a r t).

6. J. VI, den föregåendes dotterson. Se Jakob,
konungar af England och Skottland, 1.

7. J. VII, den föregåendes sonson. Se Jakob,
konungar af England och Skottland, 2.
l-5. V. S-g.

Jakob, grefve af norra Halland, var sonson till
Valdemar Sejrs oäkta son Niels, hvilken fått
Halland till län 1216, och på mödernet besläktad
med Skjalm Hvides mäktiga ätt. Då Erik Klipping
undanhöll honom norra Halland, som hans fader
fått 1241, och först 1283 öfverlämnade det åt
honom, slöt J. sig till de missnöjde stormännen
och dömdes 1287 till fredlöshet som medskyldig i
mordet på konungen. Från sina borgar i Halland,
Hunehals och Varberg deltog han med de öfrige
konungamördarna i härjningen af Danmarks
kuster. 1305 af stod J. sitt grefskap till
norske konungen Håkan Magnusson och dog få år
därefter. Hans två söner, Niels och Valdemar,
afrättades 1314. E. Ebg.

Jakob (eng. James), Frans Edvard, engelsk
tronkräfvare, vanligen kallad pretendenten
1. den äldre pretendenten (till skillnad från
hans son) 1. Chevalier de S:t George och af sina
anhängare erkänd som konung J a-kob III (skref
sig, i motsats mot sin fader, Jakob II, konung
af England och Skottland, ej af Storbritannien),
var son af konung Jakob II af Storbritannien och
Maria af Modena, föddes 10 juni 1688 i London
och dog 12 jan. 1766 i Albano. Samtiden påstod
med orätt, att han var ett under-stucket barn
och att falsariet skett i papistiskt intresse,
för att äfven efter den katolske Jakob II :s död
katolicismen för en oberäknelig framtid skulle ha
makt i England, då ju prinsen skulle uppfostras
i den katolska läran. Hans födelse blef en af
anledningarna till, att fadern störtades från
tronen genom 1688 års revolution, genom hvilken
prinsens halfsyster Maria och hennes gemål,
prins Vilhelm III af Oranien, erhöllo Englands
krona. Genast vid revolutionens början skickade
konung Jakob sin gemål jämte den späde prinsen
af Wales till Frankrike, där denne sedermera

12 b. 38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:07 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free