Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakt, den handling, hvarmed man syftar att fånga ... djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Jakt
1208
arter samt t. o. m. för korpar, kråkor och
skator äfvensom sparfvar. Enligt jaktstadgan af
1808, hvilken medgaf skottpremier för dödande
af såväl de större rofdjuren och roffåglarna
som de flesta af de mindre, ålåg det invånarna
själfva att bestrida den ifrågavarande kostnaden
genom sammanskott till jaktkassorna. Dessa
premier skulle utgå med ett visst belopp (12
sk. b:ko) för skott, enligt en särskild för
skadedjuren gjord beräkning, så att t. ex. en
björn motsvarade 12 skott, en varg 6, en lo
9 o. s. v. I och med utfärdandet af 1864 års
jaktstadga vid-togs en mera omfattande förändring
med premie-ringsväsendet, i det att belöningarna
skulle utgå af allmänna medel och till högre
belopp än förut, hvarjämte de premiegilla djurens
antal inskränktes. Men som det snart visade sig,
att premierna stego till ett ansenligt belopp
(för perioden 1865-69 till icke mindre än 552,480
kr.) och att de förnämligast ut-gingo för räf
och åtskilliga mindre skadliga rof-fågelarter,
hvilka sistnämnda förväxlades med duf-hökar,
föreskrefs i en 29 jan. 1869 utfärdad kung.,
att belöning skulle utbetalas endast för björn,
varg, lo och järf, hvaremot utödandet af räf
var och rof-fåglar öfverlämnades åt den enskilda
företagsamheten. Numera utgå skottpenningar af
statsmedel endast för varg, lo och järf, med
resp. 50, 25 och 10 kr. - Rörande rätten att
förfölja ett uppjagadt djur in på annans egor,
förföljningsrätten, hvilken rätt förr plägat
benämnas j a k t f ö l j d (ty. jagdfolge),
gjorde den grundsatsen fordom sig gällande,
att den, som "rest’ ett djur på egna egor, hade
rätt att förfölja det in på annans område och att
behålla det där fällda djuret, något, hvartill
man, utom af annat, kan sluta af stadganden i
ett par af landskapslagarna. Först i 1808 års
jaktstadga föreskrefs, att sådant förföljande
finge ega rum endast i det fall, att djuret förut
blifvit såradt, då den, som förföljde och dödade
det, jämväl skulle få behålla detsamma, utan
afseende på att detta skedde på annans mark. Då
denna rätt emellertid på flera sätt missbrukades,
borttogs den 1892. Beträffande några af de större
rofdjuren, nämligen björn, varg, lo och järf,
eger man dock, om de drifvits upp på mark, där
man har rätt att jaga, att fullfölja jakten in
på annans mark, oberoende af om djuret är såradt
eller ej.
Tillgången på villebråd inom Sverige har under en
längre tid ej varit så riklig, som önskligt vore,
i synnerhet emedan rofdjuren icke blifvit nog
strängt efterhållna och förefintliga jaktlagar
icke blifvit noga efterlefda till följd af
bristande kontroll. Efter utfärdandet af nu
gällande jaktstadga samt sedan det af ett antal
lokala jaktvårdsföreningar bestående Svenska
jägarförbundet börjat alltmera nitiskt verka för
god jaktvård, har emellertid intresset för det
nyttiga villebrådets fredande och rofdju-rens
utrotande varit i stigande, hvaraf ock goda
följder redan börjat visa sig. Att i Sverige
kunna upp-drifva villebrådstillgången till sådan
höjd som i åtskilliga andra länder torde dock
icke vara möjligt, emedan jämte annat de mindre
gynnsamma klimatiska förhållandena lägga hinder
i vägen därför. - Jaktstatistiken är i vårt land
synnerligen bristfällig. Tillförlitliga uppgifter
finnas endast beträffande de större rofdjuren,
för hvilka skottpengar af staten utbetalats,
samt rörande antalet fällda älgar, ehuru äfven
af dessa djurslag de uppgifna siffrorna gifvetvis
äro lägre än de verkliga. En föreställning
om minsk-
ningen i de större rofdjurens antal ger följande
sam-
mandrag af de officiella uppgifterna från
de sista
årtiondena:
Antalet i Sverige fällda större rofdjur
År
Björnar
Vargar
Lodjur
Järfvar
1851 - 60
1,240
1,808
1,567
1,144
1861-70
1,026
792
1,204
1,241
1871-80
558
497
870
1,152
1881-90
323
314
227
1,041
1891-1900
175
688
385
1,466
1901
11
38
16
69
1902
13
44
16
72
1903
12
19
8
73
1904
15
32
7
144
1905
11
13
2
107
1906
9
26
9
69
1907
9
27
17
53
Älgen, som i början af 1890-talet hade en period
af stark tillbakagång, med minimum 1892 (1,327
fällda djur, för 1893 saknas uppgifter), har
sedan dess visat en stark ökning, i synnerhet
beträffande de södra delarna af landet (se
nedanstående tabell).
Antal fällda älgar
År
Norrland
Svealand
Götaland
Summa för hela landet
1890
793
871
299
1,963
1895
367
859
183
1,409
1900
401
1,124
287
1,812
1901
517
1,169
728
2,414
1902
608
1,217
593
2,418
1903
862
1,457
544
2,863
1904
844
1,359
673
2,876
1905
645
1,581
638
2,864
1906
756
1,678
663
3,097
1907
760
1,549
696
3,005
Angående de mindre rof- och skadedjuren,
för hvilka skottpengar i vissa län utbetalas,
föreligga visserligen siffror i den officiella
statistiken, men då ett mycket stort antal af
dessa djur dödas, utan att skottpengar uttagas
eller anmälan om deras fällande göres, bli dessa
siffror allt annat än tillförlitliga. Någon
föreställning kunna de dock gifva. Sålunda må
anföras, att under år 1907 dödades i landet:
20,889 räfvar, 3,558 gräflingar, 226 mårdar,
35 uttrar, 3,108 salar, 325 örnar, 455 ufvar,
14,370 hökar och 163,537 kråkor. Värdet af
det årligen fällda nyttiga villebrådet kan
i brist på statistik endast ungefärligen
beräknas. Älgjaktens årliga brutto-afkastning
kan f. n. uppskattas till närmare J/2 mill. kr.,
hvilket belopp, kapitaliseradt efter en räntesats
af 5 proc., ger siffran 10 mill. kr. såsom
det ungefärliga värdet af vår älgstam. Att af
kastningen och i samband därmed kapitalvärdet
af stammen af våra viktigaste och allmännaste
villebrådsarter, såsom rådjur, hare, skogsfågel,
ripor, rapphöns och änder uppgår till flera
gånger denna summa är säkert. Lägges härtill
värdet af under vintern fällda pälsdjur,
inses lätt, att jaktens afkastning stiger
till af-sevärda belopp. En från Svenska
jägarförbundet påbörjad utförligare statistik
torde komma att visa jaktens ej oväsentliga
nationalekonomiska betydelse. Och dock gäller
detta de nuvarande förhållandena, med ytterst
bristfällig jaktvård. Rationellt skött skulle
vår svenska jakt, med de gynnsamma och omväx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
