Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1225-1226 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jalu-kiang l. Orikang, gränsflod emellan Kina och Korea - Jalund, fno. Se Jelön - Jalung-kiang, biflod till Jang-tse-kiang - Jalusi, svartsjuka. Jfr Jalu - Jalusi, förhänge - Jama, indisk gudomlighet. Se Yama - Jama, stad. Se Jamburg - Jamadevta. Se Yamadevata - Jamagata, japansk fältherre. Se Yamagata - Jamagorod, stad. Se Jamburg - Jamaguchi. Se Yamaguchi - Jamaica, ö i Karibiska hafvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett sjöslag vid dess mynning mellan kinesiska
flottan under amiral Ting och den japanska under
amiral Ito, i hvilken den senare segrade. 24
och 25 okt. öfverskred japanska armén J. och
slog 15,000 kineser under general Sung. 1 maj
1904 öfvergick Kuroki med första japanska armén
floden J. vid samma ställe (Vidschu) som 1894.
J. F. N.

Jalund, fno. Se J e lön.

Jalung-kiang, biflod till Jang-tse-kiang (se
d. o.).

Jalusi [ja-], fr. jalousie [jalosi7], svartsjuka,
af-und; förhänge, skärm för ett fönster (se
d. o., sp. 367). - Jalousie de métier [-de
metje], yrkesafund. Jfr J al u.

Jama, indisk gudomlighet. Se Y a m a.

Jama, stad. Se Järnbur g.

Jamadevta. Se Yamadevatä.

Jamagäta, japansk fältherre. Se Yamagata.

Jamagorod, stad. Se Järnbur g.

Jamaguchi. Se Yamaguchi.

Jamaica [sp. uttal chama’jka; eng. uttal
dʃəmei’kə], ö i Karibiska hafvet mellan 17°
40’ (Portland ridge) och 18° 30’ (Kap Duns)
n. br. samt 76° 10’ (Morant Point) och 78°
38’ (South Negril Point) v. lgd, är till
storleken den tredje af Stora Antillerna och
utgör Storbritanniens viktigaste besittning i
Västindien. I n. ö. skiljes J. genom den 185
km. breda Windward passage (Jamaicakanalen)
från Haïti; afståndet till Cuba är 155 km. och
till Honduras 750 km. Längden i ö. och v. är
230 km., bredden växlar mellan 85 och 30
km. Areal 10,896 kvkm. Öns geologiska kärna är
ett kristalliniskt skifferberg med eruptiva
gångar af granit, syenit, porfyr och serpentin;
därpå hvila betydliga kritlagringar samt
tertiära (mest eocena) bildningar, sandsten,
skiffer, konglomerat och sand. På norra kusten
finnes en slocknad vulkan af 200 m. samt
basaltbildningar. Grundberget är veckadt,
men i n. och s. ligga unga kalkstensplatåer
med vid kusterna ofta tvärbrant stupande
kanter. Större alluvialslätter förekomma blott
i floddalarna. Hufvudkedjan är Blue mountains,
en direkt fortsättning af Haïtis sydligaste
kedja. Dess högsta topp är Blue mountain
peak (2,236 m.) i östra delen af ön. I dess
västligaste del höjer sig Dolphin head till
1,050 m. Vattendelaren går närmare norra kusten,
hvarför den

Kustparti på Jamaica.

har endast en större flod, Great river, hvaremot
södra kusten har tre, Cobre, Dry river och Black
river, hvilken ensam kan trafikeras, dock blott
på en kort sträcka och med grunda båtar. De
mestadels klippiga kusterna (jfr fig.) ega 16
goda hamnar och 30 ankarplatser. –
Jordbäfningar äro ej sällsynta;
en sådan förstörde största delen af Kingston
14 jan. 1907.
– Klimatet är rent tropiskt och temperaturen
tämligen jämn under hela året. Kingston har ett
årsmedium af 25,8°, den svalaste månaden, jan.,
har 24,3°, den varmaste 27,6°. I Newcastle
(1,160 m. ö. h.) belöpa sig extremerna till 32
och + 7,6°. J. har ingen verkligt torr årstid,
mesta regnet faller i maj och okt., minsta under
jan.–april. I Kingston är årsnederbörden 964
mm., men på nordöstra kusten, som är utsatt
för passaden, stiger nederbörden i Port
Antonia till 3,548 mm. och på Blue mountain
peak till 5,000 mm. – Vegetationen är yppig
och tropisk samt rik på endemiska arter.
Antalet fanerogamväxter är omkr. 2,200 och
ormbunkar 450. Vid de flackare strandpartierna
träffas en gördel af mangroveträd, där bakom
en kustvegetation af croton- och kaktusarter,
blåträd (Hæmatoxylon campecheanum),
silkesbomullsträdet, stranddrufvor (Coccoloba
uvifera) och palmer, särskildt kokospalmen.
Högre upp på ön möter en tät skogväxtlighet,
som är rik på nyttiga träslag, såsom mahogni och
sockerkistträ (Cedrela odorata), som ensam
bildar hela skogar, m. fl. Undervegetationen
består af kaktusarter, trädormbunkar,
små palmer samt hårda, hvassa gräs, som
försvåra inträngandet i skogen. Af palmer
märkas de för Västindien karakteristiska
Oreodoxa regia och oleracea, flera arter
solfjäderpalmer af släktena Thrinax och
Sabal. På många ställen undantränges skogen af
savanner, särskildt på öns södra, torrare sida.
Ofvan 1,200 m. uppträder bergsskogen med 18 m.
höga ormbunksträd, manaëlepalmer samt på
sandigare ställen barrträd (Pinus occidentalis,
Juniperusarter, cypresser). Högst upp krympa
barrträden till en buskvegetation och efterträdas
till sist af ljungväxter och arter af
de nordiska släktena Ranunculus, Carex,
Hieracium och Alchemilla. Af nyttiga växter
märkas majs och bomull, som odlades här redan
då ön upptäcktes, melonträdet (Carica
papaya) och arrowroten (Maranta arundinacea),
som sannolikt äro endemiska. Bland införda
växter äro sockerröret och kaffe, tobak, kakao,
bananer, oranger, ananas och peppar de
viktigaste. Skogarna lämna, utom byggnads-
och färgträ, gummi och harts.
– Djurvärlden liknar Cubas och Haitis.
Inga större inhemska däggdjur förekomma,
men väl några egendomliga flädermöss
och gnagare. Däremot är antalet endast
på J. anträffade landtfåglar påfallande
stort; äfven kräldjursfaunan är rätt
stor; sköldpaddor äro talrika. –
Befolkningen utgjordes från början af
indianer (af arawakstammen), hvilka dock voro
utrotade redan 1558. I deras ställe infördes
negrer som arbetare. Då slafveriet afskaffades
(1833), funnos 322,000 negerslafvar på en
befolkning af 360,000 inv. Då engelsmännen
1655 bemäktigade sig ön, skall hela folksiffran
ha varit endast 3,000. Det uppgifves, att
610,000 negrer införts 1680–1786, och då de
behandlades mycket hårdt, uppstodo slafkrig med
till bergsskogarna flydda s. k. maronnegrer,
hvilka emellertid efter 1833 sammansmält
med den öfriga befolkningen. Fortfarande
äro negrerna hufvudmassan af befolkningen.
Vid den sista folkräkningen (1891) var hela
folkmängden 639,491, af hvilka hvita
14,692, blandningar 121,955 och negrerna
488,624 hvartill kommo 10,116 indiska kulier,
och beräknades 31 mars 1907 till 830,261 pers.
De fleste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>