Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janet, Paul - Jangada, sjöv., ett slags flotte - Jangama, indiska sekterister. Se Dacanamin - Jangar, sjöv., ett slags ponton - Jang Bahadur, sir, regent i Nepal - Jangisjar (Jangischar), stadsdel. Se Chotan - Jang-tse-kiang, flod i Kina - Jansson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1239
Jangada-Jang-tse-kiang
1240
sophie (1887), som är särskildt lärorik
genom de öfversikter, som däri lämnas
öfver de olika filosofiska problemens
utveckling. Hans filosofiska testamente var
Principes de métaphysique et de psychologie
(2 dlr, 1897), som återger föreläsningar vid
Sorbonne. Dessutom skref han läroböcker i moral
för skolorna och lärarsemina-rierna, öfversatte
arbeten af Augustinus och Spi-noza samt lämnade
artiklar till flera tidningar och tidskrifter.
C. E. N. (S-e.)
Jangada, sjov.9 ett slags flotte, som på kusterna
och floderna i Peru och Brasilien nyttjas
såväl till godstransport som vid fiske. Flotten
består af 5 till 9 st. stockar af olika längd,
den längsta i midten, med tvärsöfver dem lagda
och vid dem medelst vidjor surrade plankor;
på midten finnes ett däck 1. golf för lasten,
hvilken skyddas mot regn och sol genom ett
däröfver uppfördt tak eller hus. I stället för
mast finnas två spiror, uppresta som en sax och
stöttade af ett stag och två barduner. Vanligtvis
nyttjas blott ett segel, som är ganska stort
Jangada.
och till formen fyrkantigt. Träslaget, som
kallas halsa eller puero, är så lätt och
poröst, att flotten med lätthet höjer sig
för sjöarna. Jangadan styres genom långa och
breda plankor (guares), hvilka efter behof
sänkas och höjas lodrätt emellan stockarna
för-ut och akterut. De största jangador
äro omkr. 28 m. långa, 6 ä 9 m. breda samt
kunna föra ända till 25 tons last. Flotten
benämnes äfven b a l s a, hvilket namn dock
eg. afser ett annat slags farkost (se B als a).
B. N.»
Jangama, indiska sekterister. Se Da9anamin.
Jangar, sjöv., ett slags ponton, konstruerad
af två båtar med en tvärsöfver dem liggande
plattform, medelst hvilken infödingarna i
Ostindien föra hästar och boskap öfver floderna.
B». N.*
Jang Bahadur, sir, regent i Nepal, f. 1816,
d. 1877, blef 1846 förste minister och
enrådande styresman i Nepal, hvars furstar
enligt gammal häfd själfva ej utöfva någon
direkt politisk makt. Han krossade hårdhändt
flera sammansvärjningar med lians störtande
till syftemål och emotstod troget under
seapoysmyteriet alla lockelser till affall
från förbundet med det angloindiska väldet. Den
hjalp-kår af 14,000 gurkhas han 1858 sände till
belägringen af Lucknow och det moraliska stöd han
därmed gaf engelsmännen var af största
värde för kufvandet af upproret i Oudh samt
belönades med knightvärdighet. Jfr Nepal.
v- s~s-
Jangisjar (J a n g i s c h a r),,stadsdel. Se
C h o t a n.
Jang-tse-kiang (kin., "blå
floden"), näst Nilen jordens längsta flod
(endast genom sammanräkning med bifloder komma
äfven Mississippi-Missouri, Amason-Ucayali,
Ob-Irtysj och Jenisei-Selenga före J.), uppstår i
mellersta Tibet genom två källfloder, af hvilka
den norra, Naptschetai-ulan-muren, upprinner på
Kuku-Schilibergen 6,000 m. ö. h. och den södra,
Mur-ussu, n. om Danglakedjan 3,990
m. ö. h. Den senare, som är vattenrikare,
ger hufvudfloden till en början sitt namn,
men omkr. 96° ö. lgd får den namnet
Dotschu, under 99° ö. lgd namnet Tungtien-ho. Dess
riktning är i öfre delen sydöstlig, men blir
under 99° ö. lgd sydlig. Först från Batang
(2,600 m. ö. h., 30° n. br.) känner man floden
närmare; dock har man ännu icke inträngt i
vissa delar af dess cañon, särskildt icke i
slingan n. om Li-kiang. Snötäckta berg tränga
sig fram till den trånga och vilda dalen, som på
sina ställen hoptränges till 150 m. bredd. Ännu
vid knäet n. om Li-kiang är flodens höjd öfver
hafvet 1,800 m. Där heter den Kinscha-kiang
("guldsandfloden") och Peischui-kiang.
Efter att från n. under 102° ö. lgd ha mottagit
Jalung-kiang strömmar den i en djup klyfta och
under starkt fall mot s. till 26° n. br., dess
sydligaste punkt (1,000 m. ö. h.), därpå mot
n. till Sui-fu, där höjden ö. h. är blott 280
m. Medan det vanligaste namnet ofvan Sui-fu varit
Kinscha-kiang, kallas den nedanför
denna stad Ta-kiang ("stora floden"). Där
inflyter från n. den stora Min-ho, som jämte
sin biflod Tung-ho afvattnar de höga snöbergen
på gränsen mellan Tibet och Kina. Vid Sui-fu
(2,860 km. från hafvet), blir floden segelbar
för mindre djonker och genomflyter i nordöstlig
riktning ett fruktbart, väl odladt och starkt
befolkadt, af bergkullar fylldt land. Vid
Tschung-king, den öfversta traktathamnen vid
floden och dit ångbåtsfarten sträcker sig,
är höjden ö. h. blott 189 m., flodens bredd är
700 m. Där inflyter fr. n. Kialing, som
afvattnar det "röda bäckenet", och längre ned
fr. s. Wu-kiang. I den mot s. öppna båge,
som floden härefter bildar, sammantränges den
i ett smalt, af strömhvirflar fylldt lopp,
som först helt nyligen kunnat forceras af
ångbåtar. Strax ofvan fördragshamnen I-tschang
lämnar J. de 1,200 m. höga strandbergen och
inträder på en slättbygd, som i s. sträcker
sig på andra sidan om den stora Tung-ting-sjön
och hvilken kan betraktas som Kinas egentliga
centrum. Här mottager J. tre större bifloder:
från n. Han-kiang (vid Han-kou), från
s. Juen-kiang och Hsiang-kiang, hvilka båda
närmast utfalla i Tung-ting, som har ett
kort aflopp till J., såsom flodens namn numera
är. Slätten fortsätter äfven längre österut,
rik på små sjöar, men därpå måste floden bana
sig en smal väg genom Kiu-kung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
