Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Januari - Januarius, Neapels shyddshelgon - Januariusorden. Se Januarius - Januari-utskottet (Finland) - Januensis, Johannes. Se Balbi - Janus, ljus- eller solgud - Janus, pseudonym. Se Björklund, J. A. - Janus, pseudonym. Se Döllinger, J. J. I. von - Janusfärger. Se Färgning - Janushufvud. Se Janus och Missbildning - Janzon, Jonas - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259
Januarius-Janzon
1260
den första. Det svenska namnet är Torsmånad
(förvridning af Torremånad, se G o e);
i danska almanackan kallas den Gluginaaned
(da. glug, glugg, fönster). Dagarnas antal
är 31. Medeltemperaturen för jan. varierar i
Sverige mellan - 15° (Karesuando, Jokkmokk)
och 0° C. (Skånes sydkust) och medelnederbörden
mellan 11 mm. (Karesuando) och 64 mm. (Göteborg).
Januarius ("portvaktare"), Neapels skyddshelgon,
biskop af Beneventum, led martyrdöden i Puteoli
under den diokletianska förföljelsen (303)
och ligger begrafven i Januariuskatedralen
i Neapel. Då han halshöggs, skall en from
änka ha uppsamlat hans blod i två flaskor och
öfverlämnat dem åt biskop Severus i Neapel. Dessa
jämte martyrens hufvud förvaras i ett präktigt
skattkammarkapell. Så ofta flaskorna föras i
hufvudets närhet, blir blodet flytande. Detta
experiment försökes i regel två gånger om året,
l maj och 19 sept., hvilken sistnämnda dag
enligt legenden är helgonets dödsdag, äfvensom
vid särskilda olyckstillbud. Inträffar ej
undret, anses detta som ett olyckstecken för
staden och folket. - Konung Karl af Neapel,
sedermera Karl III af Spanien, stiftade 1738
Januariusorden, som 1806 upphäfdes, men 1814
återupprättades. Orden upphäfdes åter 1861.
J- P-
Januariusorden. Se Januarius.
Januari-utskottet, ett utskott af Finlands
fyra stånd, som sammanträdde i Helsingfors
jan. 1862 för att förbereda 1863 års landtdags
arbeten. Efter Alexander II :s tronbestigning
(1855) uttalade sig vid flera tillfällen det
finska folkets önskan att se sitt representativa
samhällsskick förnyadt. Några medlemmar af
Finlands styrelse tyckas emellertid ha ansett
lämpligt, att de sväfvande frågorna skulle lösas
af ett utskott af representanter för landets
fyra stånd. Denna mening fann ett uttryck i
ett kejs. manifest af 29 mars (g. st.) 1861,
enligt hvilket ett utskott af valda män bland
landets fyra stånd skulle sammankallas. En punkt
(den sjunde) i manifestet gaf anledning till den
förmodan, att nian afsåg att tills vidare ersätta
den grundlagsenliga representationen genom en
utskottsinstitution, som icke var i landets lagar
omnämnd. Manifestet var en öfverraskning för en
stor del af senatens medlemmar, och en betydande
minoritet af densamma framhöll i en reservation,
att manifestets ordalydelse otvunget lämnade rum
för en tolkning, att det ifrågavarande utskottet
skulle ega med samma rätt som ständerna själfva
handlägga sådana ärenden, som efter gällande
grundlag endast kunde vid allmän landtdag
afgöras, hvilket vore uppenbart stridande
mot samma grundlag. Oron spred sig snart från
regeringskretsarna till allmänheten. En mängd
upplysta och fosterländska män strömmade från
landsorterna till Helsingfors, där man under
H. Borgströms ledning öfverlade om sättet och
medlen att tillbakavisa den hotande faran. Man
beslöt att i en adress hos re-genten anhålla,
att utskottets verksamhet blef ve inskränkt till
förberedandet af landtdagsfrågor. Under intryck
af denna opinionsrörelse utfärdade kejsaren
ett reskript af 12 april (g. st.) 1861, hvari
en tolkning afgafs, som var egnad att lugna
oron för utskottets lagstiftningsrätt. Därefter
försiggingo utskottsvalen, vid hvilka valmännen
flerstädes afgåfvo uttalanden om, att utskottet
icke på något sätt finge träda i landtdags
ställe,. De utsedde deputerade,
tolf för hvarje stånd, sammanträdde i Helsingfors
20 jan. 1862. Då utskottets uppgift icke var
att lösa de förelagda propositionerna (de voro
54 till antalet), utan endast att framlägga
synpunkter, hvilka kunde underlätta den kommande
landtdagens arbeten, blefvo dess förhandlingar
icke af synnerligt genomgripande betydelse. Det
af slutade sin verksamhet 10 mars 1862. Dess
protokoll trycktes samma år. M. G. S.
Janue^sis, Johann es. Se B al bi.
Jan US, en fornitalisk ljus- eller solgud
(namnet troligen urspr. D i a n u s,
af samma stam som Diana), föreställdes
öppna och tillsluta himlaljusets portar och
afbildades därför med två ansikten (hufvud;
jfr Biceps). Äfven gällde han för den äldste af
gudarna samt för den gode skaparen, särskildt
af floder och källor, l sin egenskap af solgud
eller den gudomlighet, som rådde öfver . det
himmelska ljusets in- och utgång, blef han
ock skyddsgud för all in-och utgång på jorden,
äfven för verksamhet af skiftande Janushufvud,
på romerskt mynt art. Sålunda var ät ho-
(as),
nom helgad den första
dagen i hvarje månad och framför allt den första
i den efter honom uppkallade månaden Januarius
(efter 153 f. Kr. årets begynnelseinånadj. Då
krig börjades, tänkte man sig J. hålla sin
hägnande hand öfver manskapets uppbrott till
kriget; och med hänsyn därtill byggdes åt honom
en dubbel hvalfbåge (J. gefminus) på forum,
hvilken öppnades .i krig och tillslöts, när
fred var vunnen. En annan helgedom åt guden
var den ännu bibehållna J. quardrifrons vid
det gamla Forum boarium. Särskildt praktfull
synes en vid Forum Nervse uppförd Janus-byggnad
med fyra ingångar ha varit. För öfrigt voro
portöppningar och dörrar (januce) åt honom
helgade. Hans gudstjänst sköttes särskildt
af rex sacrififculus, och salierna anropade
honom främst i sina böner. J. afbildades med
dubbelansikte samt ofta med nyckel och staf
i handen. På mynt förekommer som attribut
åt honom ett fartyg. Han hade olika binamn,
bland andra Quinnus (särskildt som beskyddare
i krig). Enligt folksägnerna, som ofta låta
gudarna blifva stamfäder för konungaätter,
skall han ha varit den äldste konungen i
Latium och haft sin bostad på Möns Janiculus.
B. Tdh.
Janus, pseudonym. Se Björklund, J. A., och
Döllinger, J. J. I. von.
Janusfärger. Se Färgning, sp. 294.
Janushufvud. Se Janus och Missbildning.
Janzon, Jonas, präst, andlig vältalare, f. 23
jan. 1798 i Björkö socken, Jönköpings län,
d. 24 mars 1885, blef student i Uppsala 1817 och
prästvigdes 1821, med infödingsrätt i Linköpings
stift. 1830 blef han komminister i Stjärntorp
och 1843 i V. Eneby och Kisa samt befordrades
1851 till kyrkoherde i Adelöf, h varifrån han
1861 förflyttades till Säby. J. var riksdagsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
