- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1263-1264

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan, kejsardöme i östra Asien - Jered (Bibeln)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

41° 30′ n. br.), i äldre tider kallade Oyashima
(”de 8 stora öarna”), omfattande Hondo l.
Honshiu (”hufvudlandet”, af européerna med orätt
kalladt Nippon), Shikoku, Kiushiu, Awaji (i sundet
mellan Hondo och Shikoku), Sado och Oki, v. om Hondo,
samt Tsushima och Iki i Koreasundet. Dessutom höra
till denna grupp Yakushima och Tanegashima s.,
Koshikijima, Amakusajima och Gotoshima (”femöarna”)
v. om Kiushiu samt Shitshito (”sju-öarna”) s.
om Hondo; 2) Yezo (”Nordhafssundet”) af
japanerna kallad Hokkaido, mellan Tsugarusundet och
La-Pérousesundet samt J:s andel af Sachalin (jap.
Karafuto); 3) Kurilerna, jap. Chishima (”de
tusen öarna”), 31 större öar, som sträcka sig till
Kamtschatkas sydspets; 4) Riu-Kiu (kin. Lieu-kieu-)
öarna, administrativt kallade Okinawa, 55 större öar
mellan Colnettsundet i n. och Formosa; 5) Formosa
(jap. Taiwan) samt v. därom Pescadores
(jap. Hokoto); 6) Boninöarna, af japanerna
kallade Ogasawarajima efter deras japanska upptäckare.
– De största af öarna äro Hondo (223,469 kvkm.),
som ensam upptager nära hälften af hela arealen,
Yezo (77,991 kvkm.), Kiushiu (35,656 kvkm.) och
Shikoku (17,756 kvkm.) samt Formosa (34,753
kvkm.). Dessa fem öar upptaga 86,7 proc. af
landets hela ytområde. (Se f. ö. under de olika öarnas
namn). Af Sachalin eger J. 32,343 kvkm.

Kuster och haf. J. har en mycket lång kust.
Den uppgifves officiellt för de öar, som ha mer än
1 ri kustlinje, till 29,152 km., hvaraf på Hondo
komma 7,669 km. Den japanska övärlden begränsar i
ö. de östasiatiska kusthafven: Ochotska hafvet,
Japanska hafvet och Östkinesiska hafvet, af hvilka
Japanska hafvet kan betraktas som ett japanskt medelhaf.
I ö. sköljas dessa öar af Stilla hafvet, som nära
intill dem har några af sina största djup. Hafven
bilda många vikar i öarna, såsom på södra Sachalin
Anivabukten, på Yezo Vulkanbukten, på Hondos
norra kust Aomori- l. Rikuokubukten, en af J:s
djupaste och säkraste hamnar, på dess södra kust
Tokyoviken med den förträffliga hamnen Yokohama,
Sagami-, Suruga-, Owari-bukterna och Osakaviken, på
dess västra Wakasa- och Toyamabukterna, på
Kiushiu Kagoshima- och Shimabarabukterna m. fl. – Af
hafsströmmarna kring J. är den varma Kuro-shio af
stor betydelse för J:s klimat, medan de från n.
kommande kalla Kuril-, Sachalin- och Amur-Leman-strömmarna
mindre inverka på detta.

Ytbildning och vattendrag. Den
östasiatiska övärlden, af hvilken J. är en del, har ända
in i tertiärtiden varit en landfast del af den asiatiska
kontinenten. Men genom de våldsamma revolutioner
i jordens inre, som utmärkte tertiärtiden, sjönk hela
östra delen af det dåv. Asien under hafvets yta, och
endast dess högsta partier höja sig ännu, såsom öar,
öfver vågorna. De krafter, som vållade denna
omhvälfning, äro dock ej ännu lugna, utan J. är mer
än någon annan del af jorden utsatt för jordbäfningar
och har en mångfald vulkaner. Kurilerna, hvilka
ligga på en bergskedja, som en gång hängt samman
med Kamtschatkas och Yezos berg, ha 23 vulkaner,
af hvilka 16 verksamma. Sachalin saknar däremot
vulkaner och består mest af paleozoiska eller äldre
skiffrar samt dessutom af krita, tertiära och kvartära
lager. I östra delen af Yezo fortsätter Kurilbågen
med många vulkaner (högst Nutapkaushipe, 2,285
m.), midten är en fortsättning af Sachalins
arkeisk-paleozoiska och kritberg; äfven den allra västligaste
delen af ön upptages af sådana, medan det däremellan
liggande området är vulkaniskt. I det gamla J.
möta granitkedjor i nordöstra och sydvästra Hondo,
paleozoiska bergarter förekomma ö. om Kyoto, på
södra Shikoku, södra Kiushiu, åsar af mesozoiska
aflagringar ligga på flera ställen öfver de äldre bergen,
tertiära sediment täcka i synnerhet västra och
mellersta Hondo och Kiushiu. Förr har man antagit, att
J. genomdragits af en enda bergbåge; nyare
undersökningar ha uppvisat fem. Den norra och södra
möta på midten af Hondo en från s. kommande
(Boninbågen), och här ligger en djup sänka, som af
E. Naumann kallats Fossa magna (”stora grafven”),
mellan Sagamibukten på södra kusten och Toyamabukten
på den västra. Från denna sänka går ett
vulkaniskt bälte mot n., i midten af ön, och
fortsättes på Yezo (se ofvan). Söder om sänkan åter
förekomma endast spridda vulkaner ända till
sydvästra Kiushiu, där den vulkaniska Liu-kiu-bågen
börjar, som går fram till Formosa. Många af öarnas
bergtoppar bestå af vulkaniskt material, antingen
direkt höjande sig från slätten eller hvilande på
äldre berg. Till de omkr. 100 slocknade vulkanerna
komma omkr. 20 ännu verksamma, bland hvilka här
må nämnas de största: Chiachiya (2,255 m.), den
högsta på Kurilerna (ön Kunashiri), den
ofvannämnda Nutapkaushipe på Yezo, samt på Hondo
Nantaisan (2,483 m.) och Asamayama (2,480 m.),
Fujiyama (3,778 m., se d. o.), det egentliga J:s
högsta topp, som hade sitt sista utbrott 1707–08,
samt Ontake (3,185 m.), alla i det starkt
vulkaniska bältet kring ”Fossa magna”. Ontake ligger
i J:s högsta och vildaste bergsområde, Hida-bergen,
där äfven Tateyama (3,200 m.) och Hakusan
(2,680 m.) m. fl. höga vulkankäglor finnas. I
mellersta Hondo ligger äfven J:s högsta icke vulkaniska
topp, Akaishi (3,093 m.). På Kiushiu är den högsta
toppen vulkanen Kuyusan (1,863 m.), på Shikoku
Tsurugisan (2,242 m.), på de vulkaniska Liu-Kiu-öarna
Nakanoshima (1,036 m.). Formosa (se d. o.) har
numera inga verksamma vulkaner, och dess högsta berg
äro arkeiska. I det hela är J. ett bergland, och de
jämnare, odlingsbara områdena upptaga knappt en
tredjedel af ytan, egentliga slätter icke en åttondel.

J. hemsökes så ofta af jordbäfningar, att man i
medeltal räknar omkr. 1,200 på året (i trakten
af ”Stora grafven” ända till 20 i månaden), hvaraf
600 mer märkbara, de flesta visserligen mycket
svaga, men dock starka nog att göra ett mäktigt
intryck på de med sådana företeelser mera obekante
européerna, hvilka sägas blifva nervösa genom dessa
ständiga jordskakningar. Ofta äro jordbäfningarna
af svårare beskaffenhet: man räknar i medeltal två
förödande katastrofer på 5 år. Vid den jordbäfning,
som 28 okt. 1891 hemsökte slätten Owari-Mino på
mellersta Hondo, dödades 7,279 människor och
sårades 17,393, 197,350 byggnader förstördes
alldeles, 78,296 till hälften och 6,379 uppbrunno.
Hela skadan värderades till öfver 80 mill. kr. För
att i någon mån skydda sig bygga japanerna sina
hus låga och af lätt material. Inträffar
jordbäfningen under hafsytan, uppstå jordbäfningsvågor,
som kunna skölja bort hela städer och byar på
angränsande kuster. En sådan våg uppslukade i
juni 1896 27,000 människor på norra J:s östra
kust. – På vattendrag är J., i följd af den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free