Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan, kejsardöme i östra Asien - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nederbörden, rikt, men landets form medför,
att stora floder icke kunna finnas. De flesta,
i synnerhet på östra sidan om bergen, äro
starkt forsande och medföra mycket sediment, som
åstadkommer deltabildningar vid mynningarna. De
största finnas på Hondo, nämligen Kitakami
(235 km.) och Tonegawa (285 km.), som flyta
till östra kusten, Kisogawa (180 km.) till
Owaribukten på södra kusten samt Shinanogawa (346
km.) och Akanogawa (156 km.) till västkusten;
på Kiushiu Chikugogawa, på Yezo Ishikari (654
km.). – Af sjöar är Biwa, i Hondos smalaste
del, n. ö. om Kyoto den största (60 km. lång,
100 m. ö. h.); den trafikeras af ångbåtar,
och dess utlopp Yodogawa står genom en kanal i
förbindelse med Kamogawa, som flyter förbi Kyoto.
Klimatet. J:s klimat är naturligtvis
mycket olika i det vidsträckta landets olika
delar. Hufvudöarna ligga någorlunda på samma
bredd som Medelhafvet utom Formosa, som skäres
af vändkretsen. Man ser också ofta J:s klimat
jämföras med Medelhafsklimatet; dock framträda
några viktiga olikheter. J. har i det hela
lägre temperatur än Medelhafsländeraa. J. ligger
inom det asiatiska monsunområdet, d. v. s. de
regelbundna årstidsvindarnas område. Dessa
blåsa under sommaren från hafvet in mot land,
på vintern tvärtom. Däraf följer, att J. har en
regnrik sommar i motsats till Medelhafvets torra
somrar, medan J:s vinter är torr. Alldeles utan
nederbörd kan naturligtvis icke heller den vara,
då landet omgifves af haf på alla sidor. "I
allmänhet kan sägas", yttrar en engelsk
författare, "att den japanska sommaren är
het och då och då fuktig. September och förra
delen af oktober äro än fuktigare, senhösten
och vintern jämförelsevis behagliga. Februari
och mars äro obehagliga med då och då snö och
ruskigt väder, hvilket kännes desto mera, som
de japanska bostäderna icke ha eldstäder. Den
senare delen af våren är blåsig med vackra dagar
då och då". Medelårstemperaturen är i Tokyo
13,6°, alltså 5°–7° lägre än Medelhafsorter
på samma bredd, julimedeltemperaturen är 25,3°
och januaritemperaturen + 2,3°; i Nagasaki har
året en medeltemperatur af 15,6° och juli af
26,7°. Medelextremerna äro: Tokyo + 33,9° och
– 7,1, det absoluta minimet – 9,9. Niigata, som
ligger på västra kusten två grader nordligare,
har i årsmedium 13,8°, jan. 2,2°, i juli 27,2°. I
Hakodate på södra Yezo äro motsvarande siffror
9,2°, – 2,9° och 22,2°, men på mellersta Sachalin
sjunka de till 0,5, – 16,2 och 16,6. Formosa
har ett tropiskt klimat. – Nederbörden är
på både öst- och västkusten 1,300–1,400 mm.,
dock något större på den västra. Här faller
större delen (46 proc.) under sept.–dec., på
östra kusten under juli–okt., medan den ännu
regnrikare södra kusten, med 1,750 mm. per år,
får 1,300 mm. (74 proc.) på sommarhalfåret
(april–sept.). Norden har alltså höstregn,
södern sommarregn. På Sachalin är nederbörden
blott 540 mm., hvaraf mer än hälften faller under
aug.–nov. De kalla västanvindarna medföra under
vintern snö åt hela den västra kusten, Yezo och
västra Hondo äro då alldeles täckta af snö; äfven
i södern kunna häftiga snöfall inträffa; blott
södra Kiushiu är befriadt från sådana. Äfven
på flertalet af de högsta bergen smälter snön
under sommaren. På Yezo varar vintern 7 månader,
på Hondo 5–6. Den heta tiden, som kallas dogo,
infaller öfverallt i juli–aug. Under vår
och höst, särskildt då monsunen kastar om,
d. v. s. i mars–april och sept.–okt., hemsökes
landet af de farliga taifunerna, som icke blott
äro fördärfbringande för sjöfarten, utan kunna
åstadkomma de största ödeläggelser äfven på
fasta landet.
J. F. N.
Växtvärlden erbjuder de mest olika typer,
från de boreala i n. till de tropiska längst
i s. Kusterna äro från hafsytan till bergens
spetsar täckta af täta barrskogar (mest Pinus
pumila), här och där afbrutna af ängar; några ha
dock ständig snö på sina högsta toppar. Äfven
Sachalin upptages till 92 proc. af skog, i
n. af barrträd, i s. äfven af löfträd. Äfven det
egentliga J:s flora är utmärkt genom rikedom på
skog, skiftande till sin sammansättning efter
höjd och geografisk bredd och därigenom ovanligt
rik pä trädarter (168 mot 85 i Europa). Yezo
och norra Hondo ha likaledes både barrskog och
sommargrön löfskog, i hvilken de karakteristiska
träden äro ett par bokarter (Fagus silvatica
och F. Sieboldii) samt lönnar, askar och
valnötarter. Södra Hondo, Shikoku och Kiushiu
höra till de ständigt gröna löfträdens region
(lauracéer, magnoliacéer, ternströmiacéer),
dock växa här äfven koniferer (Pinus densiflora,
P. thunbergii o. a.). Vinstockens nordgräns
skär norra Hondo, palmernas norra gräns går
från Tokyo till Shimonoseki, och i sydligaste
Kiushiu framträder det tropiska elementet med
palmen Livistona chinensis, med Ficus wightiana
och Podocarpus nageia. Vid kusterna växa en
dynsandflora, i låglandets träsk bland andra
träskväxter den från Indien införda lotusblomman
och egendomliga sjönötter, på de lägre höjderna
till 300 m. glesa barrskogar eller ständigt gröna
buskar, enbuskar, azaleor, rosor och under dem
örter och gräs, hvilka under den torra tiden mest
förtorka. Högre upp följes den lägre löfskogen
af alltid gröna ekar och andra subtropiska
träd samt praktfulla kryptomerier och kinoki
(Chamæcyparis obtusa). Egendomlig för J. är
en art bergs- eller skogsäng, kallad hara, som
träffas från 100 till 2,500 m. höjd, men mest på
500–1,500 m. Haravegetationen utmärkes därigenom,
att den icke har en tät gräsvegetation såsom våra
ängar, utan allt växer isoleradt, utan slutet
sammanhang, gräs, örter, buskar, ormbunkar,
om hvartannat. Här träffas krysantemum, J:s
nationalblomma, i flera arter, anemoner,
gardenia, liljor, glycine och en mängd andra
blommor. Ofvan och vid sidan af haran uppträda
åter sommargröna löfskogar och däröfver ännu ett
bälte af barrskog. I den senare växa cypresser
till 1,000 m. höjd, men i dem blanda sig ock
ekar och hibaträdet (Thujopsis dolabrata),
ett af J:s karakteristiska träd. På större höjd
utgöres barrskogen af lärkträd och furor (Abies
veitchii och Tsuga Sieboldii) samt den nordiska
Pinus cembra samt högst upp till trädgränsen
(2,600 m.) Pinus parviflora af 1–1,5 m. höjd. –
Riu-Kiu-öarna ha en delvis tropisk vegetation,
som blir ännu mer utpräglad på Formosa. – Med
sina tre sydliga hufvudöar hör J. till te-,
ris- och silkeszonen. Silkesodlingen bedrifves
mest på mellersta och norra Hondo, medan te
odlas mest på Kiushiu, Shikoku och sydöstra
Hondo. Pappersmullbärsträdet (Broussonetia
papyrifera) lämnar i sin bast ämnet till J:s
starkaste papper, lackträdet (Rhus vernicifera)
är på Hondo så allmänt, att det ger karaktär åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
