Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1311-1312 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaures - Jaures 2. Jean J - Jauri, negerrike i Nigeria - Jau-tschou, stad i Kina - Java - Jered (Bibeln)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revanschtanken. J. har författat bl. a. Histoire
sociale 1789–1900 (1901), Études sociales
(1902) och Discours parlementaires (1904).
E. A-t.

Jauri (Yauri), ett litet negerrike på vänstra
stranden af Niger i brittiska protektoratet
Northern Nigeria mellan 10° 50’ och 11°
10’ n. br., bebodt af negerstammen Kambari.
J. F. N.

Jau-tschou, stad i kinesiska prov. Kiang-si,
vid Tschang-kiang, nära dess utlopp i sjön
Pojang. 360,000 inv. N. ö. om J. ligger
kejserliga porslinsfabriken King-te-tschönn.
J. F. N.

Java [dja’va], till storleken den fjärde af de
ostindiska öarna, är genom sin folkmängd och
sina dyrbara produkter den förnämsta af dem
alla samt pärlan bland Nederländernas asiatiska
besittningar. Ön ligger mellan 5° 52’ 30" och 8°
46’ 51" s. br. samt 105° 12’ 37" och 114° 36’ 4"
ö. lgd. Södra kusten sköljes af Indiska oceanen,
som med två armar, Sunda- och Bali-sunden,
skiljer J. från Sumatra i v. och Bali i ö. samt
öfvergår i Java- eller Sundahafvet på norra
sidan. Öns längd uppgår till 1,060 km.; bredden
växlar mellan 200 (vid Japara) och 55 km. (vid
Probolinggo). – Arealen är 121,622 kvkm. och
med inräknande af Prinsöarna o. a. mindre öar
i Sundasundet, Noesa Baroeng, Karimon Djawa,
Bawean, Sapoedi, Raas, Kangean och Madoera
(4,470 kvkm.), inalles 131,508 kvkm.

Kusten är i s. hög och brant, med svåra
bränningar och få ankarplatser samt endast
en djupare inskärning, Wijnkoopsviken. På
norra sidan, där stränderna äro låga och
lätt tillgängliga, ligga flera ypperliga
hamnar, såsom Bantam- och Bataviavikarna,
Soerabaja m. fl. Norra bältet af ön upptages
af en lindrigt kuperad alluvialslätt med
ymnig vattentillgång, som här och där skapat
stora osunda träsk. Det inre bildar ett nästan
oafbrutet bergland af rikt växlande former och
stor naturskönhet. Hufvudmassan af bergen,
hvilka äro att anse som en fortsättning af
Sumatras, består af tertiära kalkmassor,
hvilka genomdraga ön i hela dess längd och
i synnerhet äro samlade i s. Åt n. förekomma
de mera spridda och träda tillsammans endast
i Pandangkedjan. Sin största märkvärdighet
eger J. såsom det på vulkaner rikaste landet på
jorden. De

Fig. 1. Vulkan på Java.

vulkaniska aflagringarna, som täcka omkr. 20
proc. af ytan, ligga n. om kalkbergen,
och vulkanerna uppträda antingen samlade i
grupper eller enstaka i en lång rad. J. har,
inklusive Sundasundet, 131 vulkaner, af hvilka
dock endast 14 varit verksamma i historisk tid
och 5 äro det ännu. Alla öns högsta toppar äro
vulkanberg; de viktigaste (fr. v. till ö.) äro:
Salak (2,217 m.), Gede (2,958m.), Papandajan
(2,660 m.) med Guvaupas (dödsdalen) vid sin fot,
Slamat (3,472 m.) med två rykande toppar,
Soembing (3,371 m.), Merbaboe (3,145 m.), Lawoe
(3,265 m.), Welirang (3,156 m.), Ardjoeno (3,339
m.), Semeroe (3,676 m.), öns högsta topp, med en
krater af 7,000–9,270 m. i diameter samt längst
i ö. Raoen (3,332 m.). På många ha kratrarna
fyllts af sjöar, s. k. telaga, vanligen med
svafvelblandadt vatten. Äfven mofetter,
slamvulkaner och heta mineralkällor förekomma
talrikt. Jordbäfningar äro jämförelsevis
sällsynta, men våldsamma. – Större slätter finnas
vid Bandoeng, Soerakarta, Madioen, Kediri och
Malang. – Floderna, hvilka nästan alla genomfåra
kustslätten i n., äro genom öns ringa bredd af
kort lopp och utan betydelse för trafiken,
men dess mera för markens bevattning. Den
största är Bengawan eller Solo (260 km.),
som har sina källor på Lawoe och Merapi och
mynnar ut midt emot Madoera. Under regntiden
trafikeras den af mindre farkoster upp till
Soerakarta. Brantas genomflyter Kedirislätten
och utmynnar med deltabildning vid Soerabaja;
vidare märkas Tandoei, Manoek och Taroem. Större
sjöar saknas. Klimatet är tropiskt, men
på samma gång äkta oceaniskt, så att t. ex. i
Batavia medeltemperaturen under den varmaste
månaden, januari, endast är 2° C. högre än
under juli. Temperaturolikheterna bero nästan
uteslutande af höjdförhållandena. Dessa äro
emellertid tillräckligt växlande för att å ena
sidan skänka norra kustlandet ett årsmedium
af 25°–26° och å den andra låta termometern
på de högsta bergstopparna i juni och juli
sänka sig under fryspunkten. Snö faller
dock aldrig. Årstiderna sammanhänga med
monsunerna. Regntiden, som är den osundaste,
infaller med nordvästmonsunen och räcker från
nov. till april. De häftigaste regnen falla
under jan och febr. Floderna stiga då öfver
sina bräddar, ödlor och ormar tränga in i
husen. Mot ö. aftager fuktigheten. Under den
torra årstiden, maj–okt.,

Fig. 2. Landskap på Java.

blåser sydöstmonsunen; hettan är då mycket stark
och verkar brännande på vegetationen. Nederbörden
stiger i Batavia till 1,829 mm., i Buitenzorg
till 4,367 mm. – Af öns geologiska beskaffenhet
förklaras den ringa förekomsten af värdefullare
mineraliska produkter. Af metaller träffas
endast något järn, ehuru ej tillräckligt för
brytning, samt i några floder guldsand. J:s
rikedomar ligga förnämligast i den fruktbara
jorden, hvilken på slätterna såväl som på
bergssluttningarna, hvad alstringsförmåga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>