Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeffrey, Francis, lord J. - Jeffrey, George, lord J. of Wem - Jeffreys, Jogn Gwyn. Se Jeffr. - Jefremov, kretsstad i ryska guv. Tula - Jefta, en domare i Israel. (Bibeln) - Jegher, Christoph - Jegindö, ö i Limfjorden - Jegorjevsk, kretsstad i ryska guv. Rjazan - Jehoas, kung i Juda rike. Se Joas - Jehol, kinesisk stad. Se Djehol - Jehotte, Louis - Jehovah, gamla testamentets namn på Gud - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331
JefFreys-Jehovah
1332
juli 1829, då han vald till
Edinburgh-advokaternas ordf. (dean of faculty)
öfverlät tidskriften till Mac-vey Napier
och lämnade sin skriftställarverksamhet å
sido. Som litterär kritiker i den inflytelserika
tidskriften (jfr Edinburgh review) råkade J. för
en tid i konflikt med flera af sin samtids
mest kända författare och utmanades t. o. m. af
Moore på duell (1806), men han förvärfvade äfven
ett stort och stadgadt anseende som talangfull
smakdomare. Ett urval af hans kritiska uppsatser,
Contri-butions to Edinburgh review, utgafs
i 4 bd 1844-53. J. blef som pålitlig whig
1830 lordadvokat i Greys ministär, invaldes
i parlamentet, där han som talare hade föga
framgång, medverkade till parlamentsreformens
genomdrifvande 1832 och blef en af Edinburghs
båda första representanter i underhuset under den
nya regimen. Hans politiska verksamhet afbröts
redan 1834, då han fick säte i den skotska of
ver dom stolen Court of session och samtidigt
erhöll lord värdighet. Jfr lord Cockburn, "Life
of J." (1874), och Carlyle, "Reminiscences", II
(1881). V. S-g.
Jeffreys [dje’fris], George, lord J. of W
e m, engelsk lordkansler, f. 1648, blef 1678
öfverdomare i Londons stadsdomstol (recorder of
the City) samt öfvergick kort därpå, öfvertygad
om, att whigpartiet, hvars anhängare han varit,
ej kunde bereda honom någon vidare befordran,
till tories och blef Karl II :s mest slaf-viske
tjänare. Han utnämndes 1683 till öfverdomare i
King’s bench och medlem af Privy council. De
verkliga eller diktade sammansvärjningarna
under slutet af Karl II :s regering satte J. i
tillfälle att under lagens täckmantel utöfva den
gräsligaste orättvisa mot för honom och konungen
misshagliga personer (bl. a. lord William Russell
och Algernon Sidney). Men sitt egentliga rykte
som personifikation af brutalitet, grymhet och
orättfärdighet förvärfvade han under Jakob II
som chef för den blodsdomstol, som höll räfst
efter kufvandet af Mon-mouths sammansvärjning
1685 och enligt Macaulays troligen något
öfverdrifna beräkningar skall ha låtit afrätta
320 personer. Den trogne tjänaren, som redan
blifvit upphöjd till baron, belönades med
lord-kanslersvärdigheten. Han lät återupplifva
Höga kommissionen (1686) för att med den tukta
det engelska prästerskapet och föranledde
äfven det uppseendeväckande fängslandet af de
sju biskoparna (1688). Jakobs fall medförde
J:s. Förgäfves sökte han förklädd fly till
Hamburg; han upptäcktes före af resan och fördes
till Tower (dec. 1688), där hans af omått-
lig dryckenskap undergräfda hälsa snart
fullständigt nedbröts. Han dog i fängelset
19 april 1689. Ma-caulay har (i "History of
England") gifvit en af^ skräckande teckning af
J:s karaktär. Jfr äfven biografien öfver J. i
lord Campbells "Lives of the lord chancellors
of England" (1857). (V. S-g.)
Jeffreys [dje’fris], JohnGwyn. Se Jeffr.
Jefre’mov, kretsstad i ryska guv. Tula, vid
Kra-sivaja-Metja. 10,070 inv. (1897). Handel
med honung, hampa, spannmål och
mjöl. Bank, 7 kyrkor, 2 gymnasier och 6
årsmarknader. Omnejden är en bördig slätt
med jordbruk och liflig kvarnindustri.
(J. F. N.)
Jefta (hebr., "den som Jehovah befriar"), en
gileadit och domare i Israel (se Domareb. 11 och
12). Som oäkta son utstöttes han ur familjen vid
faderns död, hvarefter han under några år förde
ett oregelbundet fribytarlif, tills han kallades
till israeliternas höfding under ett krig mot
ammoniterna. Före den afgörande drabbningen
gjorde han Herren ett löfte att, om han segrade,
offra det första, som vid hans hemkomst trädde
honom till mötes ur hans hus. Jefta segrar, och
då han i spetsen för den jublande hären nalkas
sin boning, möter honom hans dotter, hans enda
barn, i spetsen för en sjungande och dansande
skara unga flickor. Hjälten blir för-tviflad,
men uppfyller sitt löfte. (Huruvida meningen
är, att dottern, likt Ifigeneia i Aulis,
bokstafligen offrades på Jehovahs altare
eller att hon invigdes till tempeltjänsten
för hela lifvet, därom äro meningarna
delade. . Själfva berättelsen kan gifva stöd
för båda uppfattningarna. Människooffer voro
visserligen enl. Jehovahkultens både bokstaf
och anda en styggelse, men en dylik abnormitet
låter dock tänka sig under den religiösa och
politiska förbistringstid i Israel, som kallas
domartiden.) Efter en seger öfver Efraims
stam, sedan inbördeskrig utbrutit i Israel,
dog J. efter att ha varit folkets domare i sex
år. J-1*.
J eg h er, C h r i s t o p h, nederländsk
träsnidare, f. 1596 i Antwerpen, d. omkr. 1652,
var från 1625 verksam för boktryckarfirman
Plantin-Moretus i nämnda stad och kom därunder
i förbindelse med Kubens, efter hvars teckningar
han utförde en mängd träsnitt, utmärkta af stor
konstnärlighet och kraftfull verkan. Äfven flera
andra mästare reproducerade han i träsnitt.
&. G.
Jegindö, ö i Limfjorden, genom ett smalt
sund skild från halfön Thyholm, utgör en
socken i Thi-sted amt. Areal 773 har. 687
inv. (1906). B.Ebg.
Jegorjervsk, kretsstad i ryska
guv. Éjazan vid floden Gusljanka, med
4 kyrkor och ett progymna-sium. 23,932
inv. (1897). Liflig väfnadsindustri. Kretsen
J. är sandmark med många sjöar och träsk.
(J- P. N.)
Jehoas, konung i Juda rike. Se J o a s.
Jeho’1, kinesisk stad. Se D j e h o 1.
Jehotte [Jeå’t], Louis, belgisk bildhuggare,
f. 1803, d. 1884, studerade i Paris, Florens
och Rom, där han var lärjunge af Kessels och af
Thorvaldsen. Till hans förnämsta verk höra ett
marmormonument öfver biskop de Méan (i Liége),
en ryttarstaty af Karl den store (i Liége),
Karls af Lothringen staty i Bruxelles (1848)
och Kain (1855). C. E. N.»
Jehovah är det för gamla testamentet egendomliga
namnet på Gud, det namn, som Gud enl. G. T. bär
som judarnas nationalgud, därför af judarna
beteck-nadt som "det egendomliga namnet" eller
"väsens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
