- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1351-1352

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jensen, Henning - Jensen - Jensen 1. Gustav J. - Jensen 2. Oluf Scheveland J. - Jensen, Karl Oluf - Jensen, Johannes Vilhelm - Jens Justesen, pseudonym. Se Müller, carl Arnoldus - Jens Nilssön - Jered (Bibeln)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1351

Jensen-Jens Nilsson

1352

sådan bekämpat ej blott socialdemokratien, utan
äfven radikala vänstern. 1890-93 författade han
tre positivistiska framställningar af Jesu lif
och 1894 en fjärde om Apostelen Paulus. Vidare
har han utgif-vit berättelserna Kapelianen
(1891, mot inre missionen), Pastor Dahlberg
(1892, en prästs brytning med kyrkans lära)
och Blodets baand (1895, för socialismen).
E. Ebg.

Je’nsen. l Gustav J., norsk teolog, f. 13 juli
1845 i Drammcn, teol. kandidat 1868, blef efter
någon tids lärarverksamhet kallad till personell
kap-lan hos Jörgen Moe, då kyrkoherde i Vestre
Åker. 1881-88 och 1895-1902 verkade han som
hufvud-lärare vid praktisk-teol. seminariet;
sedan 1902 är han stiftsprost i Kristiania. Val
till biskop har han afböjt. Han utmärker
sig för andlig vältalighet och leder en
i norska kyrkan enastående verksamhet för
kristliga och filantropiska syften. Han har i
kyrkliga tidningar skrifvit en rad teologiska
afhandlin-gar, var en tid redaktör för "Luthersk
kirketidende" och har utgifvit följande skrifter:
Udkast til en j or anar et höimesse-liturgi
(tills, med W. K. Hessel-berg, 1883), A f
handling er om gudstjeneste og menig-hedsliv
(1887), Indledning i prestetjencsten (1888; 3:e
uppl. 1902), Kristenlceren (1899; 3:e uppl. 1905)
samt Tanker og opgaver (1902; 4:e uppl. 1908).

2. Oluf Scheveland J., den föregåendes broder,
naturforskare, f. 1847 i Drammen, d. 1887 i
Kristiania, var 1872-82 konservator vid Bergens
museum, sedan 1885 universitetsstipendiat,
studerade mollusker och igelarter och utgaf
bl. a. det pris-belönta arbetet Turbellaria
ad litora Norvegice occi-dentalia (1878), Die
structur der samenfäden (1879) och Undersögelser
över scedlegemerne hos pattedyr, fugle og
amphibier (1887). l o. 2. O. A. ö.

Je’nsen, K a r l O l u f, dansk veterinär,
f. 18 mars 1864, 1889 professor vid veterinser-
og landbohöj-skolen i Köpenhamn, 1898 led. af det
veterinsere sundhedsraad, 1909 föreståndare för
det på hans förslag upprättade serumlaboratoriet
i Köpenhamn, har utvecklat en ovanligt flitig
författarverksamhet, som skaffat honom stort
erkännande. Bland hans skrifter må nämnas
Undersögelser över aarsagen til kvcerke (1888),
Bacterium coli som sygdomsaarsag hos dyrene
(1892), Om bradsotbacillen (1896), An-vendelsen
af röntgenstraaler i veterincerkirurgien (1897),
Seruminjeklioner mod lungesyge (s. å.) och
Experimentelle Undersögelser över krceft hos
mus (1903). Sedan 1889 är J. hufvudrédaktör
för "Maanedsskrift for dyrelseger". Han
är led. af danska Videnskabernes selskab
(1903) och af svenska Landtbruksakad. (1908).
S-g.

Je’nsen, Johannes Vilhelm, dansk författare,
f. 20 jan. 1873 i Farsö (Jylland), debuterade
efter ofullbordade medicinska studier med
berättelsesamlingen Danskere (1896), som
skildrar den studerande ungdomens ofta usla
lefnadsvillkor. Vida mera berättigadt uppseende
än den 1898 utgifna, originalitets] äktande
Einar Elkjcer väckte J:s Himmer-landshistorier
(I, s. å., 2 bd 1904; sv. öfv. 1907), där några
af hans mest glänsande författaregen-skaper
redan mera mognade framträdde: den
ovanligt friska fantasien och sällsynt skarpa
iakttagelseför-mågan. Om J:s vidtgående intressen
och sträfvan efter större psykologisk fördjupning
vittnar hans historiska roman med Kristian II
som centralfigur,

Kongens fald (sv. öfv. 1907), I: Foraarets
död (1899), II: Den store sommer (1900), III:
Vinter en (1902). Eomantiska och naturalistiska
tendenser aflösa hvarandra i större delen
af J:s senare rika alstring. Med en ofta
öfverraskande intuitiv skarpblick och poesi
uppspårar J. gotiskgermanska rasegendomligheter
i böcker som Den goliske renaissance (1901), Den
ny verden. Til belysning af nordisk bondekultur
(1906) och Brceen (1908; "Jökeln", s. å.), ett
epos om istiden och den första människan. Mera
paradoxalt verkar J:s förhärligande af
maskinernas och de förbluffande sensationernas
värld i kraftfulla och detaljerade, men ej
sällan smaklösa moderna skildringar, merendels
med ämnen från Amerika, såsom Madame d’0ra
(1904; sv. öfv. s. å.) och Hjulet (1905;
sv. öfv. 1907). Måleriska reseskildringar äro
Skovene (1904) och Exotiske noveller (1-2,
1907-09). J. har äfven utgifvit en samling
Digte (1906). - Se H. Nielsen, "Möderne
litteratur" (1904) och "Ord och bild" (1906).
E.A-ie.

Jens Justesen, pseudonym. Se Muller, Carl A r
n o l d u s.

Jens Nilsson, norsk biskop, f. 1538 i Oslo,
d. där våren 1600, studerade i Köpenhamn och blef
1563 rektor vid skolan i sin födelsestad. 1574
utsågs han till medhjälpare åt sin svärfar,
biskop Frants Berg, och var, sedan denne
tagit af sked (1580), styresman öfver Oslo
och Harnars förenade stift ända till sin
död. Som biskop kan han sägas ha af slutat
den lutherska reformationen och infört ordning
i förhållandena inom sina vidsträckta stift,
i synnerhet genom sina visitationsresor och
den välbehöfliga kontroll han därigenom sattes
i stånd att utöfva öfver prästerskapet. Äfven
skolväsendet hade i honom ett förträffligt
stöd. Hans efterlämnade predikningar bära
vittne om, att han varit en andlig talare af
hög rang, och i sitt författarskap uppträder
han som representant för tidens humanism. I sin
stämningsfulla latinska dikt Elegidion (1581) har
han bl. a. skildrat natur och folk i Telemarken;
i andra har han behandlat religiösa ämnen, den
1577 observerade kometen m. m. Äfven utgaf han
smärre böner och likpredikningar. Ojämförligt
viktigare, än det han själf utgaf, är hans
litterära kvarlåtenskap, först och främst hans
visitationsböcker, hvilka fullständigt utgifvits
af Y. Nielsen under titeln Biskop Jens Nilssons
usi-tatsböger og reiseoptegnelser 157å-1597
(1880- 85) samt utgöra en hufvudkälla för
Norges och Bohus läns historia och topografi
under ifrågavarande tid. De innehålla dels
en af J. själf utarbetad, kortare öfversikt
öfver alla hans resor, dels de mera utförliga
visitationsböckerna i egentlig mening, hvilka
hans "famulus" Oluf Börgessön (senare präst) fick
ned-skrifva under resorna. De sistnämnda ega vi
likväl numera endast för tiden 1593-97, och af
dessa innehålla de två vidlyftigaste (l mars-l
maj 1594 och 9 juli-3 sept. 1597) hans resor i
Bohus län. De innehålla rikhaltiga upplysningar
till dagskrönikan, kyrko- och personalhistorien
och svunna tiders seder och bruk. J. sysselsatte
sig äfven med Nordens äldre historia samt var
förtrogen med fornspråkét och hemmastadd i
dess litteratur. Vi ega ännu af hans hand en
afskrift af den 1728- upp-brunna handskriften
af Norges konungasagor, hvilken af Torfseus
erhöll namnet "Jöfraskinna". J. efterlämnade
äfven förteckningar öfver norska konun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:29:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free