Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jens Nilssön - Jenson, Nicolas - Jentaculum, lat. Se Prandium - Jephta. Se Jefta - Jeppo, kapell under Nykarleby - Jepua. Se Jeppo - Jequiritol, Jequiritolserum, bot. farm. Se Jequirity - Jequririty, Jequiritybönor, bot. farm. - Jequiritybönor. Se Jequririty - Jequitinhonha. Se Rio Grande do Belmonte - Jarabek, Frantisek Venceslav - Jered (Bibeln) - Jeremia l. Jeremias (Bibeln) - Jeremiad, klagovisa - Jeremias Gotthelf, pseudonym. Se Bitzius - Jeremias grotta. Se Jerusalem - Jeremias i Tröstlösa, pseudonym för Lewi Rickson - Jeremias klagovisor. Se Jeremia - Jeremias Munter, pseudonym för B. E. Fornell - Jeremias profetia. Se Jeremia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1353
Jenson-Jeremias profetia
1354
gar och biskopar, af hvilka
flera ega själfständigt värde.
Y.N.*
Jenson [jaså7], Nicolas, fransk boktryckare från
inkunabeltiden (födelseår okändt), d. 1480 eller
1481, började som stämpelsnidare i Tours och kom
sedan till Paris. 1458 sändes han af konung Karl
VII till Mainz för att inhämta den nyuppfunna
boktryckarkonsten. Vid Karls död (1461)
öfverflyttadc han till Venezia och uppsatte där
ett boktryckeri. Hans första daterade tryck bär
årtalet 1471. J. var den förste, som införde den
romerska (antikva-)typen i st. f. den dittills
allmänna gotiska eller munktypen. Han vann därmed
så stor framgång, att de "jensonska" typerna inom
kort kopierades i alla romanska länder. För sina
typografiska förtjänster utnämndes han af påfven
Sixtus IV till "comes palatinus" (pfalz-grefve).
~R.G.
Jentäculum, lat. Se P r a n d i u m.
Jephta. Se J e f t a.
Jeppo (fi. Jepua), kapell under Nykarleby
(se d. o.) pastorat. Landareal 164,? kvkm.;
befolkningen, 2,459 pers. (1908), nästan
uteslutande svensktalande.
Jepua. Se Jeppo.
Jequiritol [jekiritål],. Jequiritolserum,
bot. farm. Se J e q u i r i t y.
Jequirity, [jekiriti], Jequiritybönor,
bot. farm., frön af Abrus precatorius (se
d. o. och Abrin). I stället för den förr
brukade, men öfver-gifna "Jequirity-infusionen"
har man i ögonläke-konsten på en del håll
börjat prof va s. k. j e q u i r i-tol, en
steriliserad lösning af det i jequiritybönorna
förekommande abrinet. Vid svåra fördunklingar
af hornhinnan inledes däri med Jequiritol
en inflammatorisk process, som sedan hejdas
genom bruk af Jequiritolserum (blodserum af
get, som im-muniserats med abrin). När nu
hornhinneinflamma-tionen raskt häfves, kunna
i gynnsamma fall för-dunklingarna försvinna
och hornhinnan klarna. Metoden, i och för sig
intressant, torde vara osäker och har ej vunnit
allmännare användning. C. G. S.
Jequiritybönor [jekiriti-]. Se Jequirity.
Jequitinhonha [jekitinjå’nja]. Se Eio Grande do
B elmon t e.
Jeråbek [je^Jäbek], Frantisek Vénce-s
l a v, tjechisk dramatiker, publicist,
litteraturhistoriker, f. 1836, d. 1893 i Prag,
debuterade som författare med det historiska
skådespelet Håna (1858), som efterföljdes
af många på sin tid omtyckta stycken,
däribland de sociala komedierna Veselohra
(Lustspelet, 1862) och Cesty vefejného minéni
(Den allmänna meningens vägar, 1866). Som
hans bästa alster betecknas det äfven på
tyska öfversatta och spelade dramat Sluzebnik
svého pdna (Sin herres tjänare, 1872). Ett
urval af hans dramatiska skrifter utkom 1883.
A-d J.
Jerbo, socken. Se J ä r b o 2.
Jerbognejs, Jerbogranit. Se^ Järbo-granit.
Jerechini, Johannes. Se Johannes Jere-chini.
Jered, en af urfäderna före syndafloden, enl. l
Mos. 5: 15 (Prästkodex) son af Mahalalel. I
jahvi-stens framställning, l Mos. 4: 18, heter
han I ra d och hans fader Hanok. I den etiopiska
Henoksb. (kap. 6: 6; 106: 13) uppges änglarnas
nedstigande till jorden ha egt rum under J:s
tid. Därmed åsyftas
berättelsen i l Mos. 6: l-4. Namnet betyder
"nedgång", förfall, och framställningen i
l Mos. torde vilja säga, att från hans tid
börjar mänsklighetens andliga urartande. Jfr
de nyare kommentarerna till l Mos. 5.
E. S-e.
Jeremia 1. Jeremias ("den Gud upphöjer"
1. "den Gud kastar fram"), den andre af gamla
testamentets s. k. större profeter, föddes i
Anatot, en stad nära Jerusalem, och var son till
en präst Hilkia. J. verkade bland folket som
Herrens profet under de fem siste konungarna
af Juda. Han upplefde Jerusalems förstöring
och dog omkr. 570 (551) f. Kr. i Egypten,
enl. traditionen stenad till döds i staden
Tafne. (Enl. en rabbinsk tradition skall J. ha
dött i Babylon.) En sägen låter hans graf finnas
i Kairo, där den ännu i våra dagar visas. - Man
har kallat J. "Gamla testamentets Johannes": "han
är innerlig, mild, saktmodig och dock en eldsjäl,
full af brinnande glöd." Redan i unga år (627)
kallades han att uppträda som en straffdomsprofet
inför konung och folk, hvarigenom förföljelse
och yttre lidanden tillskyndades honom. Den
fromme konung Josias omfattande reformation
trängde icke på djupet in bland folket, och
under de följande konungarna framträdde det
inre förfallet äfven i det yttre. Riket närmade
sig sin undergång. Detta ser och känner J. med
outsäglig smärta. Bland G. T:s profeter är han
den, som visar sig mest solidarisk med sitt folk
och klarast låter oss läsa sina innersta tankar
och känslor. - Af G. T:s kanoniska skrifter bära
två J:s namn, nämligen hans profetia och hans
s. k. klagovisor. Jeremias profetia sönderfaller
i två hufvuddelar: profetior om och historiska
skildringar af straffdomarna öfver judafolket
samt profetiska straffdomar öfver hedniska
folk. Kärnpunkten i profetian utgör kap. 25,
skrifvet efter Nebukadnessars ödesdigra seger
öfver Farao Neko, 605. Profetians grundtanke
skulle kunna återgifvas så: "Emedan I, Juda och
Jerusalems invånare, icke hafven lyssnat till
Herrens ord, som nu i tjugutre år förkunnats
för eder, skolen I gifvas i Nebudkanessars,
konungens i Babel, hand. Motstånd mot den
gudomliga hemsökelsen hjälper icke, utan
försvårar blott eder ställning. Om I ödmjukt
underkasten eder, skolen I som lydfolk få
blifva i edert land och bruka det. Sjuttio år
skolen I tjäna Babcls konung, men efter den
tiden-skola kaldéerna själfva blifva hemsökta
och Juda befrias." Messianska ljuspunkter i den
annars dystra straffprofetian saknäs icke. -
Jeremias klagovisor är en anonym skrift med
den hebreiska titeln Ekah ("ack huru?!"),
det smärtans utrop, hvarmed den börjar. Den
tillskrifves af Septuagintaöfversätt-ningen och
af Josef os profeten J. Skriften innehåller i
5 sånger en skärande klagan öfver Jerusalems
fall och förnedring, templets förstöring,
Jehovahdyrkans upphörande och folkets förtryck.
J- P-
Jeremiäd, klagovisa (uttrycket härleder
sig från de profeten Jeremia tillskrifna
s. k. klagovisor-n a); enformigt upprepad klagan,
jämmer i otid.
Jeremias Gotthelf, pseudonym. Se B i t z i u s.
Jeremias grotta. Se Jerusalem.
Jeremias i Tröstlösa, pseudonym för L e v i
Rickson (se d. p.).
Jeremias klagovisor. Se Jeremia.
Jeremias Munter, pseudonym för novellförfattaren
B. E. Fornell.
Jeremias profetia. Se Jeremia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
