- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1357-1358

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeriksson, Jöns - Jeriko, stad i Kanan (Bibeln) - Jerikorosen, bot. - Jerikos riddare. Se Godtemplarorden - Jermak Timofejevitj - Jermolov - Jermolov 2. Aleksej Petrovitj J. - Jermolov 2. Aleksej Sergejevitj J. - Jermyn, Henry

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1357

Jericksson-Jermyn

1358

Jericksson, Jöns, ärkebiskop. Se Johannes
Jerechini.

Jeriko (hebr. Jerīḥo) var en gammal kananeisk
stad i närheten af Jordan, ej långt n. om dess
utlopp i Döda hafvet, som Israel eröfrade
under Josua (Jos. 6). Dess läge, vid ett
passande öfvergångsställe öfver Jordan och
invid en hufvudväg upp till det i v. belägna
Jerusalem, gjorde, att det ofta omtalas i
Israels historia. Och dess härliga klimat
omkr. 250 m. under Medelhafvet tillät en mängd
träd och växter att trifvas där, som icke kunna
odlas i Palestinas bergland; sålunda omtalas
redan från Salomos tid balsamträdgårdar, och
äfven palmträd skola ha vuxit där. Herodes
lät betydligt utvidga och försköna staden,
och där dog han. Jesus tågade genom J. på sin
sista resa till Jerusalem (Mark. 10: 46). Här
tog han in hos Sakkeus, och några mullbärs-
och fikonträd stå ännu kvar som ett minne af
berättelsen i Luk. 19. Vägen mellan Jerusalem
och J. är ännu osäker, erinrande om liknelsen i
Luk. 10 (den barmhärtige samariten). Nu finnes
här endast en eländig by, Erīḥā, med omkr. 300
inv. I närheten ha på tyska orientsällskapets
i Berlin bekostnad, under ledning af professor
Salliw, nyligen utgräfningar företagits på den
äldsta stadens plats. E. S-e.

Jerikorosen, bot., namn på två örter, som växa i
norra Afrikas ökentrakter. Den äkta Jerikorosen,
Odontospermum pygmaum Hoffm. (Asteriscus
pyy-mceus), hör till Inula-gruppen af af
d. Tu-buliflorce bland kom-positerna. De yttre
holkfjällen äro stora, bladartade och sluta
sig tätt öfver frukterna vid torka, men öppna
sig åter inom 10 minuter vid be-fuktcing (se
fig.). - En annan s. k. je-rikoros är Anastatica
hierockuntica L., en annuell ört, som hör till
fam. Cruciferce och växer i ökentrakterna i
Egypten, Arabien och Syrien. Växten förgrenar
sig genast vid rothalsen. Grenarna äro till
en början utbredda, men blifva småningom under
tillväxandet upprätta och vedartade samt böja,
då frukterna äro mogna, sina spetsar inåt,
så att hela ståndet får en nästan klotrund
form. Samtidigt vissna rottrådarna bort, och
vinden kan rycka upp den korta hufvudroten ur
sanden samt rulla Jerikorosen vida omkring, till
dess den föres till något vatten eller fuktigt
ställe. Då, eller ock i fall regn inträffar,
upptaga grenarnas celler fuktighet och utbreda
sig därigenom på nytt; skidorna öppna sig och
utsläppa fröna, som nu finna tillfälle att gro,
hvarefter nya j erikorosor växa upp. Omväxlande
torka och fuktighet förorsaka, att Jerikorosen
ömsom rullar in sina grenar och ömsom breder ut
dem, en egenskap, som bibehålles oförändrad huru
länge som

2 ex. af Jerikorosen, Odontosper-

2/3 nät. stori.

helst. Den österländska fromma vantron antager,
att Jerikorosen utbreder sin grenkrona endast
vid Kristi födelsetimme, och bland araberna
tillskrifves denna med en helig vördnad
betraktade ört förmågan att underlätta en
moders förlossning. Man säger i österlandet, att
Jerikorosen, för att kunna få sina frön mogna,
måste föras till hafvet att fuktas af dess vatten
och att den, sedan detta skett, åter vandrar
till sitt hem i den öde öknen. Holkfjällens
rörelser hos Odontospermum och grenarnas
rörelser hos Anastatica äro vackra exempel
på hygrochasi (se d. o.). Jfr Selaginella.
O. T. S. (G. L-m.)

Jerikos riddare. Se Godtemplarorden, sp. 1393.

Jermak Timofejevitj, rysk nationalhjälte,
var ursprungligen höfding bland de donske
kosackerna. För att undgå straff för begångna
våldsamheter tog han 1579 anställning hos den
ryska familjen Stroganov, hvilken från Sibiriens
gräns förmedlade handel mellan detta land och
Ryssland, redan börjat bearbeta Uralbergens
grufvor och 1574 af tsar Ivan bemyndigats att
med väpnad hand kolonisera angränsande delar
af Asien. I spetsen för en skara äfventyrare
framträngde J. sålunda på flera härtåg allt
längre i Sibirien, tills han 1581, efter en
afgörande drabbning vid Irtysj, eröfrade
kanen Kutjums hufvudstad, Sibir, och lade det
vidsträckta tatarriket under tsarens välde. I
ändamål att befästa denna eröfring företog han
därefter nya tåg, men öfverraskades 1584 vid
Irtysjfloden af fienden och drunknade på flykten
undan honom. (H. A-t.)

Jermölov. 1. AleksejPetrovitjJ., rysk general,
f. 1776, d. 1861, deltog i 1805-07 års fälttåg
mot fransmännen, anförde 1812 en gardes-brigad
och befordrades under 1813-14 års stora strid mot
Napoleon till generallöjtnant. 1817 utnämndes han
till generalguvernör öfver de träns-kaukasiska
provinserna. Där sökte han införa europeisk
kultur, på samma gång som han segerrikt
försvarade det ryska väldet mot persernas anfall
(1826) och tuktade de rofgirige tjetjenserna
(1827). Plötsligt råkade han i onåd och afsattes,
hvarefter han lefde i Moskva, sysselsatt med
vetenskapliga studier. För en kort tid öfvertog
han 1853 befälet öfver guv. Moskvas milis. Utdrag
ur hans memoarer utgåfvos 1863 af Pogodin, hans
anteckningar öfver 1812 års fälttåg af hans son
(s. å.).

2. Aleksej Sergejevitj J., rysk ämbetsman och
skriftställare å landtbrukets område, f. 1846,
blef 1883 af delningschef i finansministeriet,
1892 finansministerns adjoint och 1893 direktor
i statsdomänministeriet med uppdrag att ombilda
det till ett jordbruksministerium. Från
april 1894 till 1905 var han det nyskapade
jordbruksministeriets förste chef och utnämndes
därpå till medlem af riksrådet. J. har (på ryska)
utgifvit många jordbrukskemiska och agronomiska
skrifter och på franska bl. a. Mémoire de la
production agricole de la Russie (1878) samt som
minister inlagt stora förtjänster om det ryska
jordbrukets utveckling.

Jermyn [djö’min], Henry, earl af S:t Albans,
engelsk hofman och diplomat, d. 1684, blef 1628
kammarherre hos drottning Henriette Marie,
var under inbördeskriget hennes sekreterare,
följde henne 1644 till Frankrike och blef
s. å. guvernör öfver Jersey. Han tillrådde
Kanalöarnas afträdande till Frankrike som pris
för fransk hjälp åt Karl I i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free