Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerrold - Jerrold 2. William Blanchard J. - Jerrqvisle skans. Se Järrkvisle skans - Jersey, engelsk kanalö - Jersey city stad i staten New Jersey - Jerseykål, bot. - Jerseyrasen, ett nötkreatursslag - Jersin, Jens Dinesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1363
Jerrqvisle skans-Jersin
1364
bemärkt som författare af lustspel (As cool as a
cucumber, 1850) och romaner samt som publicist. I
sistnämnda egenskap besökte han flera länder,
bl. a. Sverige, och offentliggjorde sedan
sina iakttagelser. 1857 efterträdde han sin
fader som redaktör för "Lloyd’s weekly London
newspaper". Af hans utgifna arbeten må nämnas
endast Dragé-beaker with the Swedes (1854),
London, a pilgri-mage (1872, med illustrationer
af Doré) och Life of Napoleon III (bd 1-4,
1874-82).
Jerrqvisle skans. Se Järrkvisle skans.
Jersey [dj^si], den största och viktigaste af
de engelska Kanalöarna 1. Normandiska öarna,
ligger 26 km. från Normandie, mellan 49° 15,5’
och 49° 10’ n. br. samt mellan 2° 45" och 2°
15,5’ v. lgd fr. Greenw. Areal 116 kvkm. 52,796
inv. (1901), hvaribland många fransmän, hvilkas
språk är förvaltningens språk. Norra delen af ön
är hög och bergig (granit och gnejs), men sluttar
sakta mot s., där marken är tämligen jämn. Ön
är väl bevattnad och i hög grad fruktbar,
men saknar skog (blott 17 har). Klimatet är
mildt. Årstemperaturen är 10,5° C., regnmängden
omkr. 775 mm. J. har mycket tidig vår och lång
höst; snö och frost äro sällsynta, men dimma
förekommer ofta. 1900 upptog den odlade jorden
66,8 proc. af hela arealen. Hvete, potatis, hafre
och foderväxter samt frukt odlas mest. Högt
skattad är öns inhemska nötkreatursras (se
nedan). Förnämsta exportvarorna äro granit,
äpplen och päron, potatis, ostron samt
nötkreatur. I spetsen för förvaltningen står
en af engelska regeringen utnämnd ståthållare
(lieutenant-governor); den lagstiftande makten
utöfvas af ständerförsamlingen (the states),
som består af öfverdomaren (bailiff), ordf.,
12 bisittare i domstolen (jurats), valda för
lifstiden af de skattskyldige, kyrkoherdarna
i öns 12 församlingar, 12 constables eller
kommunalordf., valda för tre år, samt 14
deputerade, valda likaledes för tre år. På
ön finnes järnväg (20 km.). Hufvudstad
är S:t Helier, på öns södra sida.
(J. F. N.)
Jersey city [dj§’si si’ti], stad i
nordamerikanska staten New Jersey, vid vänstra
stranden af Hudson, midt emot New York och
omedelbart s. om Hoboken. 1850 hade J. 6,856
inv., 1906 237,952 inv., hvaraf omkr. 1,000
svenskar. Staden är ändpunkt för flera atlantiska
ångbåtslinjer och innesluter bangårdarna för
de flesta järnvägar, som gå till New York,
hvars förstad den kan sägas vara. Betydande
industri, i synnerhet sockertillverkning, kemiska
fabriker, maskin- och lokomotivverkstäder,
stål- och zinkverk, pappers-, tobaks-, glas-
och pianofabriker samt skeppsvarf. Stor
spannmålsexport. J. inkorporerades 1829
under namnet "City of Jersey" och erhöll sitt
nuv. namn 1851. Under sin snabba tillväxt har
den i sig upptagit städerna Van Voorst (1851),
Hudson och Bergen (1870) samt Greenville (1872).
(J. F. N.)
Jerseykål [dJ8rsi-], Brassica oleracea
f. procera, bot., en på öarna Jersey och
Guernsey i Kanalen odlad kålsort, som blir
omkr. 5 m. hög; de träaktiga stammarna användas
till gärdsgårdar och stafvar, de väldiga bladen
till kreatursfoder. G. L-m.
Jerseyrasen [d’J0’si-], ett urspr. endast på ön
Jersey (se d. o.) förekommande nötkreatursslag,
som därifrån spridt sig vida omkring. I England
hålles rasen flerstädes som "the gentleman’s cow"
för att förse ståndspersoner å landet med delikat
mjölk och
välsmakande smör. Rasen förekommer äfven i
Amerika, Australien, Sverige (förnämsta
besättningar å Torreby, Ängeltofta,
Svartingstorp) m. fl. länder. Färgen liknar
rådjurets, men kan äfven vara ljusgul,
rödbrun eller gråaktig med mörka schatteringar
af växlande styrka. Mulen, klöfvarna och
hornspetsarna äro mörka. Ljusare färgtoner
förekomma på insidan af extremiteterna samt
som en hvit ring kring mulen. Oftast äro
handjuren mörkare i färgen än hondjuren. Stor
vikt fästes vid, att alla hårlösa kroppsdelar,
såsom ögonringarna, blygdtrakten, spenarna
och jufret, äro gulfärgade, emedan det anses,
att ju gulare färg djuren fått å dessa partier,
dess fetare mjölk lämna de. Exteriören i sin
helhet är synnerligen tilltalande. Ytterst
få raser kunna uppvisa en så utpräglad
mjölktyp som denna. Bakdelen är relativt
väl utvecklad och i synnerhet jufret,
hvars omfång och form näppeligen lämna något
öfrigt att önska. Muskulaturen är i allmänhet
ovanligt mager och påfallande fattig i lår
och skänkar. Benstommen är fin och särskildt
karakteristisk i det ädla och vackert skurna
hufvudet. Hornen äro ganska små, hos tjurarna
halfcirkelformigt böjda framåt och inåt samt hos
korna ofta äfven riktade något uppåt. Mankhöjden
hos fullvuxna kor utgör i medeltal 115-120
cm. och bröstomfånget omkr. 160 cm. All vikt
lägges vid smörafkastningen, och då djuren
blifvit ensidigt utvecklade i denna riktning,
ha de blifvit så godt som odugliga till kött-och
kraftproduktion. En god jerseyko frambringar
årligen minst 150 kg. smörfett, oaktadt hennes
lefvande vikt uppgår till endast 300 å 350
kg. Närbesläktad med Jerseyrasen är boskapen
å de öfriga normandiska öarna, hvilken med
ett gemensamt namn benämnes Guernseyrasen (The
Guernsey-breed). Guernseyrasen saknar visserligen
Jersey-rasens fina och eleganta kroppsbyggnad,
men i det stora hela äro de båda raserna ej så
synnerligen olika hvarandra. Äfven Guernseydjuren
besitta utpräglad mjölktyp med smalt bröst och
väl utvecklad bakdel. Färgen är vanligen brungul
till ljusgul med hvita tecken. Hudens pigment är
gult, klöfvarna äro ljusgula och hornen vaxgula
med mörka spetsar. H. F.
Jersin, Jens Dinesen, dansk pedagog och teolog,
f. 28 sept. 1587 i byn Jersie (däraf namnet)
nära Kjöge, d. 25 okt. 1634. Han blef 1605
student och studerade 1607-10 i Wittenberg och
1615-17 i Giessen, var under mellantiden rektor
i Sorö och blef 1619 professor i metafysik
vid universitetet (en nyupprättad lärostol),
var dessutom sedan 1617 lärare för Kristian
IV:s två oäkta söner och uppehöll sig med dem
1624-25 vid akademien i Sorö. Därefter blef
han präst vid Vårfrukyrkan i Köpenhamn och
1629 biskop i Ribe. I utlandet hade J. slutit
sig till den ramistiska riktningen i filosofi
och pedagogik, hvilken yrkade på införandet af
mera praktiska metoder i undervisningen, och
han sökte genomföra detta genom att utarbeta
två latinska grammatiker (en mindre 1623 och
en större 1624), i hvilka danskan begagnades
till språkbegreppens förklaring. Denna nyhet
rönte dock så häftigt motstånd hos professorer
och skolmästare, att J:s läroböcker trots flera
påbud från regeringen ej begagnades i skolorna,
förrän de 1640 blifvit så omarbetade, att danskan
var alldeles bortrensad därifrån. J:s verksamhet
hade dock den betydelsen, att den öppnade ögonen
för modersmålets vikt. I kyrkligt hänseende hade
J. gri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
