Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem, stad i Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har en längd af öfver 537 m., och flera tecken
visa, att man vid dess anläggande arbetat
från båda ändar och mötts i midten. Detta
för sin tid märkliga företag (utfördt med
järnredskap) har i nyare tid belysts af en i
tunnelns södra mynning (1880) funnen inskrift
(Siloainskriften), som berättar om dess lyckliga
utförande. Upphofsmannen är sannolikt konung
Hiskia (8:e årh. f. Kr.), som enl. 2 Krön. 32:
30 "täppte igen Gihonsvattnets öfre källa
och ledde det nedåt, väster om Davids stad"
(jfr 2 Kon. 20: 20, Syr. 48: 19). Genom denna
vattenledning uppstod den från N. T. kända
Siloadammen (fig. 11), som alltså legat
i Tyropojondalens södra del. – J:s öfriga
topografi lär man bäst känna genom en kort
öfverblick af dess utveckling. Staden nämnes
redan i förisraelitisk tid som Urusalim, där
enligt Amarnabrefven (se Amarna) en ’Abd
Chiba då (1400 f. Kr.) regerade som egyptisk
vasallfurste. Med detta namn må jämföras Salem
(från Abrahams tid, 1 Mos. 14: 18), som säkert
åsyftar samma ort; däremot är sammanställningen
af Moria med tempelberget i J. (2 Krön. 3: 1)
en senare, mindre tillförlitlig kombination. På
Davids tid innehades staden af jebusiterna, och
dess fast belägna borg hette redan då Sion
(mesudat Sijjon). Men David lyckades intaga den
och gaf den namnet Davids borg (’ir David, mindre
noggrant återgifvet Davids stad). Här byggde
David sitt residens, med hjälp af feniciska
byggmästare, och hit förde han Jahves ark (2
Sam. 5–6); senare uppförde han ett offeraltare
längre mot n. (2 Sam. 24). Därmed hade J. blifvit
Israels politiska och religiösa medelpunkt. Denna
äldsta del af staden ("Sion", "Davids borg")
antogs länge ha legat på sydvästra höjden, men
40 års vetenskapliga undersökningar ha ådagalagt,
att den låg på sydöstra höjden, i närheten af den
enda vattenkällan i trakten. Möjligen har staden
redan då omfattat äfven någon del af sydvästra
höjden; det i samband med Davids historia nämnda
Millo är ovisst till läge och betydelse,
likaledes är det ovisst, om David omgaf staden
med någon mur. Salomo omslöt staden med en
ringmur, af hvilken åtskilliga rester bragts i
dagen vid i nyare tid företagna utgräfningar;
troligen inneslöt den äfven sydvästra höjden,
hvilken sålunda förenades med den sydöstra. Denna
mur är sannolikt densamma, som senare ofta
omtalas som "den första muren". Af ännu större
betydelse för J:s utveckling voro Salomos öfriga
byggnader. Davidsborgen lät han stå kvar,
förmodligen som ett slags fästning och som
kunglig begrafningsplats (jfr 1 Kon. 11: 43;
14: 31 m. fl.). I dess ställe byggde han sig
ett ståtligt palats (Salomos palats) på den
omedelbart n. därom belägna kullen, hvilket
bestod af en hel samling byggnader: den från
s. kommande mötte sålunda först en förgård,
därefter "Libanon-skogshuset" (tyghus och
större audienssal), sedan mot n. en pelarhall
och därbakom "Tronhallen" (rättegångssal);
n. därom vidtog en förgård, inom hvilken det
kungl. slottet, med en särskild byggnad för
konungens egyptiska gemål, var beläget. I
omedelbar närhet af slottet, längre mot n.,
låg templet, omgifvet af en yttre och en inre
förgård; själfva tempelbyggnaden bestod af
en förhall, det (bakom denna liggande) heliga
och det allra heligaste (<i>Debir</sp>). Hela området
(palatset och templet)
omslöts af en hög mur och afdelades genom
lägre murar i terrassformigt liggande afsatser
(se fig. 1). Om det närmare läget af de olika
byggnaderna kan man göra sig en ungefärlig
föreställning, då den heliga klippan i den
nuv. Klippmoskén (Kubbet es-sachra, se nedan)
sannolikt motsvarar läget af brännofferaltaret
i både Salomos och Herodes’ tempel. – Under den
följande tiden blef J. i hufvudsak oförändradt
till stadens förstöring af kaldéerna. Endast
några smärre byggnadsföretag omtalas före Hiskias
tid. Jotam uppges (2 Krön. 27: 3) sålunda ha
förbättrat Ofelmuren, som synes ha omslutit
en höjd s. ö. om Salomos palats. Om Hiskias
vattenledningsarbeten se ofvan. Denne konung
har vidare försett staden med en ny mur ("den
andra muren", 2 Krön. 32: 5), som från trakten af
nuv. Jafaporten (i v.) gick i nordöstlig riktning
till ungefär den nuv. tempelplatsens nordvästra
hörn. På konung Josias tid fick J. större
betydelse genom den påyrkade centralisationen
af kulten. Vid stadens fall för kaldéerna (586)
förstördes det kungliga palatset, templet, alla
större byggnader och murarna; och i detta läge
återfunno de 538 från Babylonien återvändande
judarna sin heliga stad. Med stor möda lyckades
man återuppföra templet, ehuru i anspråkslösare
skala och af enklare materiel än Salomos, så att
det kunde invigas 516. Under den efterföljande
tiden uppfördes en borg (senare Antonia,
se nedan) i n. v. om tempelplatsen. Under
Nehemias tid fick J. nya murar, hvarvid den
norra erhöll samma läge som den af Hiskia
uppförda, men den gamla (från Salomos tid) muren
i n. restaurerades också, så att J. fortfarande
hade två murar i n. Salomos palats blef däremot
icke återuppbyggdt, så att templet nu hade fri
utsikt mot s. Den gamla Davidsborgen eller den
klippa, där den stått, fick åtminstone senare
betydelse som fästning. Under det syriska
herradömets tid undergick J. betydande, delvis
för judarna ödesdigra omgestaltningar. Antiochos
den store var vänligt stämd mot dem och skänkte
dem frikostigt understöd till att förbättra murar
och tempel med (jfr Syr. 50). Men ställningen
ändrades hastigt med Antiochos Epifanes, som
förvandlade templet till en hednisk helgedom,
förstörde stadens murar och gjorde den gamla
Davidsborgen till en fästning (Akra, Akropolis),
dit en syrisk besättning förlades för att
hålla den fientliga befolkningen i tygel
(år 168). Den öfriga staden återeröfrades
visserligen snart (164) af makkabéern Judas,
så att gudstjänsten i templet kunde upptagas,
och han och hans efterträdare Jonatan befäste
tempelplatsen, och den senare återuppbyggde
ock stadens murar. Men Akra (med dess syriska
besättning) bestod intill Simons tid (141); och
sedan det fallit i judarnas hand, lät man genom
ett ihärdigt arbete under dag och natt i tre års
tid rasera borgen och klippan, så att templet
nu hade obehindrad utsikt ned mot s. Det är
denna förändring, som omskapat J. i denna trakt
och länge vållat ovissheten om Sions verkliga
läge. – De makkabeiske furstarna uppförde åt
sig ett särskildt palats (Hasmonéerpalatset)
i stadens västra del, midt emot tempelplatsen,
med hvilken det varit förenadt medelst en bro
öfver den mellanliggande Tyropojondalen. Då
de herodianske furstarna sedan togo in i detta
palats, torde detta ha varit skådeplatsen för
Jesu möte med Herodes Antipas (Luk. 23: 6 ff.);
det låg vid en öppen plats, som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
