Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem, stad i Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josefos kallas Xystos. – En större omgestaltning
undergick J. genom Herodes den store. Han lät
åt sig uppföra ett ståtligt palats (Herodes’
palats) i stadens nordvästra hörn, som i
s. och ö. skyddades genom en särskild mur och
i n. genom 3 starka torn (Hippikos, Fasael
och Mariamne). Det var inredt med stor prakt,
omgifvet af trädgårdar med springbrunnar och
hade i sin närhet en damm, Torndammen
(Berekat migdalin, af Josefos greciseradt till
Amygdalondammen). Då det var i detta palats,
som de romerske prokuratorerna sedan residerade,
var det sannolikt där, som Jesus dömdes till
döden af Pontius Pilatus. Det i Joh. 19: 13
omtalade Litostroton ("stenlagd plats") torde
ha legat framför palatset. (Traditionen uppger
sedan gammalt oriktigt Antonia som stället, där
Jesus dömdes, hvaraf blifvit en följd, att Via
dolorosa också oriktigt förlagts till en gata,
som från denna punkt i västlig riktning leder
till den hel. grafvens kyrka.) Herodes’ nästa
stora verk gällde det dittills anspråkslösa
templet, påbörjadt år 20 f. Kr. (se
Herodianska dynastien, sp. 540). För Herodes’
tempel utvidgades först den omgifvande platsen
högst betydligt såväl i n. som i s., och för att
få en jämn yta måste, särskildt i s., betydande
underbyggnader uppföras. I dess nordvästra hörn
låg borgen Antonia, som genom trappor stod i
förbindelse med tempelplatsen, så att den (senare
dit förlagda) romerska besättningen vid behof
lätt kunde rycka in i templet (jfr den belysande
berättelsen om Paulus i Apg. 21–22). Den
omgifvande muren försågs med flera portar; på
östra sidan låg dock endast en, genom hvilken
Jesus sannolikt höll sitt intåg (den är numera
igenmurad och kallas genom missförstånd af
Apg. 3: 2 "Gyllene porten"; fig. 6). Utefter
murarnas insida gingo präktiga pelarhallar med
tak af poleradt cederträ, den förnämsta ("den
kungliga") med 3 pelargångar låg på södra sidan,
den östra hette "Salonios pelargång" (Joh. 10:
23; Apg. 3: 11). På västra sidan funnos flera
portar, och där, mot s., låg ock Stora rådets
samlingslokal (jfr Apg. 22: 30). Tempelarean
afgränsades genom ett bröstvärn af sten (soreg) i
en yttre och en inre, högre belägen förgård, och
varningstaflor voro här uppsatta, som förbjödo
icke-judar att beträda den inre (jfr Apg. 21:
28); en sådan tafla med grekisk skrift har i
nyare tid (1871) funnits här af fransmannen
Clermont-Ganneau. Den inre förgårdens östra del
tillhörde kvinnorna, därefter vidtog lekmännens,
och innanför denna låg prästernas, hvilken i
n. och s. omslöts af lekmännens. Af de portar,
som ledde till den inre förgården, var den i
ö. belägna mycket praktfull (den torde åsyftas i
Apg. 3: 2 med orden "den sköna"). I prästernas
förgård stod det stora brännofferaltaret, på
samma plats som på Salomos tid; v. därom höjde
sig den praktfulla tempelbyggnaden, med en
bred förhall (i ö.) och den där bakom liggande
helgedomen, hvars inredning i hufvudsak var
densamma som Salomos. Byggnadsmaterialet var en
hvitglänsande mannorlik stenart, och då äfven
byggnadens yttersida på flera ställen var belagd
med guldplåtar, lyste det bländande på afstånd
den resande till mötes (jfr Mark. 13: 1). – Under
den följande tiden erhöll J. nya praktbyggnader
därigenom, att konung Isates af Adiabene jämte
sin moder Helena, sin broder Monobasos, tillika
med flera anförvanter öfvergick till judendomen;
drottning Helena byggde sig en familjegraf n. om J.,
de nu s. k. Konungagrafvarna (fig. 14), och
hon och Monobasos byggde hvar sitt palats
s. om tempelplatsen i trakten af den gamla
Davidsborgen. Agrippa I uppbyggde (år 40
e. Kr.) en tredje mur i n., hvars läge i stort
sammanföll med den nuv. – Den sålunda beskrifna
staden indelas af Josefos i vissa kvarter: "öfre
staden" (i stort = sydvästra höjden), "nedre
staden" (i stort = den gamla sydöstra höjden,
således s. om Herodes’ tempel), "förstaden"
(i stort = den genom "den andra muren" af Hiskia
omfattade stadsdelen), "Nya staden", äfven kallad
Betseta (= den af Agrippa I genom "den tredje
muren" inneslutna delen). – Titus skonade (70)
af staden de tre nämnda tornen framför Herodes’
palats och västra muren. Medan de kvarlefvande
judarna flyttade till Jabne, kommo de kristne,
som förut flytt till Pella, snart tillbaka. Deras
enhets- och samlingspunkt, som först varit ett
hus, tillhörigt evangelisten Johannes Markus och
hans moder (Apg. 12: 12 ff., samma hus åsyftas
väl ock i Mark. 14: 15, Apg. 2: 1), torde ha
legat å sydvästra höjden; åtminstone uppstod där
snart en kristen kyrka (Cœnaculum, Apostlakyrkan
m. m.), hvilken torde ha legat utanför den
nuv. södra muren vid En-nebi Daud (fig. 13). (Här
i närheten skall ock Maria, Jesu moder, ha dött
i sitt eget hus.) – På kejsar Hadrianus’ tid (130)
uppbyggdes J. återigen, men förvandlades då till
en romersk koloni (Aelia Capitolina). Nu fick
ock staden nya murar i samma läge som de gamla
med undantag däraf, att södra muren drogs fram
ett godt stycke mot n., öfver sydvästra höjden,
så att bl. a. hela den förra "Nedre staden"
kom att ligga utanför; och denna omfattning
har staden inom murarna trots de mångfaldiga
omstörtningarna i hufvudsak bibehållit intill
nutiden. – Med kejsar Konstantin begynner en
ny tid för J., i det att den korsfäste Jesus
Kristus nu hedrades med en kyrka öfver sin
graf. Heliga grafvens kyrka (fig. 4) står efter
flera förstörelser och ombyggnader kvar än i dag,
och med den är frågan om läget af Golgata, där
Jesus korsfästes, nära förknippadt. Då detta och
Jesu därintill liggande graf enligt N. T. lågo
nära staden, men utanför densamma (Joh. 19: 20,
Matt. 27: 33, Mark. 15: 20 ff., Hebr. 13: 12),
har den alltså legat utanför den yttersta muren
("den andra") på Jesu tid. Och nyare utgräfningar
ha ådagalagt, att denna mur verkligen gick fram
innanför det af Heliga grafvens kyrka upptagna
området; därmed är möjligheten af grafvens äkthet
gifven. Angående denna af de kristne omhuldade
plats och dess vidare historia må här vara nog
att erinra om följande. Sedan romarna blifvit
herrar öfver J., skall man, enl. Eusebios’
berättelse ("Vita Constantini", III, 25 f.), för
att utrota kristendomen äfven ha vanärat Kristi
graf genom att fylla den med jord och sten samt
däröfver låtit uppföra ett tempel till Afrodites
ära (traditionen tillskrifver kejsar Hadrianus
detta företag), som stod kvar ända till kejsar
Konstantins dagar, då det också lyckades att vid
dess borttagande återfinna grafven, öfver hvilken
han (år 336) lät uppföra en praktfull rotunda
(Anastasis) och ö. därom äfven en basilika
(Martyrium). Sedan Konstantins byggnader
förstörts (genom perserna 614), återuppbyggts,
men ånyo förstörts, för att åter uppbyggas och
tillökas, uppförde korsfararna i början af 12:e
årh. en enda stor kyrka, som skulle innesluta
alla de heliga platserna. Trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
