Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1561; sedan utbredde sig orden hastigt, men
blef efter en jesuits mordförsök på Henrik IV
1594 helt utdrifven. Den återkallades under viss
kontroll 1603, utbredde sig starkt, men tvangs
af Richelieu att aflägga sin spanska karaktär
och tjäna det nationella intresset. Så fingo jesuiterna makten öfver
Ludvig XIV och kunde krossa protestantismen i
landet. – De förste jesuiter, som beträdde
Tyskland, voro Peter Faber (se Favre, P.) 1541
och N. Bobadilla 1542; dessa
medverkade ock vid bildandet af det första
jesuitkollegiet, i Köln 1544, hvilket länge
var det inflytelserikaste i Tyskland. 1552
följde Wiens och 1556 Ingolstadts kollegier;
dessa blefvo hufvudorterna. Bredvid Faber
trädde som den främste jesuiten i Tyskland
Peter Canisius (se d. o.). Främst genom sina
skolor behärskade jesuiterna snart andligen det
katolska Tyskland. Deras arbete förspordes i
protestantismens undertryckande i Neder-Bajern,
Eichsfeld, Baden, Würzburg, Salzburg,
Österrike och Steiermark, äfvensom delvis i
Ungern (genom den berömde P. Pázmány, d. 1637,
en af protestantismens mest ihärdiga fiender)
och, efter slaget på Hvita berget (1620),
nästan fullständigt i Böhmen. Belgien, som förut
till hälften var protestantiskt, blef, sedan
jesuiterna vunnit Alessandro Farneses gunst,
snart h. o. h. katolskt, och i Nederländerna
lyckades de lika hastigt återvinna ett stort
antal anhängare åt den katolska tron. I
Polen grundades från 1564 genom St. Hosius
(se d. o.) flera jesuitkollegier, i hvilka de
adlige ynglingarna uppeggades till fanatiskt
hat mot protestantismen, hvilket snart gaf sig
luft i mördande samt i brännande och stormande
af protestantiska kyrkor. Med Sigismund Vasa
1587–1632 vunno jesuiterna ett herravälde i
Polen som knappt i något annat land; de vände
sin makt ej blott till protestanternas, utan
ock till de grekiske ortodoxes undertryckande,
till Polens fördärf. Bland rent protestantiska
länder valde jesuiterna i första rummet det mest
betydande, nämligen England, till föremål för
sina omvändelseförsök. 1579 landade de förste
fäderna i Dover. Efter en tids hemlighållen
verksamhet, hvarvid de framför allt sökte
undergräfva själfva grundvalen för Englands
kyrkoförfattning: konungadömets öfverhöghet öfver
kyrkan, blefvo de upptäckta och af drottning
Elisabet ur landet utdrifna, erhöllo under konungarna af det
stuartska huset inflytande, men ock många
martyrer, fingo ledningen under Jakob II,
men störtades med honom helt. Till Sverige kom
den förste jesuiten, Stanislaus Warszewicky,
från Polen 1574 på påfligt uppdrag. Snart
kom, 1576, från Louvain jesuiten Laurentius
Nicolai, norrman till börden och sedermera
i Sverige kallad "Klosterlasse". Han utgaf
sig för lutheran och fick anställning vid det
nyligen inrättade kollegiet i gråmunkeklostret
på Riddarholmen i Stockholm samt vann hemliga
anhängare. En italiensk jesuit, Antonio
Possevino, sändes under titel af kejserlig
legat 1577 till Sverige för att vinna Johan
III för katolska tron. Konungen öfvergick
väl för sin person till denna och skickade
svenska ynglingar till utländska jesuitiska
läroanstalter, men biföll landets katoliserande
endast under vissa villkor. Den romerska kurian
antog icke dessa. Såväl till följd däraf som
genom misslyckade politiska beräkningar samt
genom inflytande af hans andra gemål afsvalnade
Johans ifver för katolicismen, och jesuiterna
förvisades ur riket. Långt senare lyckades
jesuiterna i Sverige göra en ryktbar eröfring,
då två ordensprofessorer som resande adelsmän
vid drottning Kristinas hof gåfvo hennes tanke
på öfvergång till katolicismen fasthet. 1664
kom åter en jesuit J. Sterck till Sverige, men
dömdes och utvisades 1671. 1690–98 försökte
jesuiten legationssekreteraren Gottscheer
verka i Stockholm. (Om jesuiternas försök till
inträngande i Sverige se A. Theiner, "Schweden
und seine stellung zum heiligen stuhl", 1838
ff., katolsk; K. Hildebrand, "Johan III och
Europas katolska makter", 1898, H. Biaudet,
"La Suéde et le S. siège I. 1570–76", 1907,
och L. Karttunen, "Ant. Possevino", 1908). I
Danmark och Norge ha deras försök varit flera,
men utan nämnvärdt resultat. – I fråga om den
grekisk-katolska kyrkan bemödade sig jesuiterna
att åstadkomma en förening mellan henne och
den romerska, särskildt i Ryssland, Litauen och
Konstantinopel, dock utan varaktig följd.
Fig. 3. Jesuitordens märke (titelvinjett i ett
arbete, 1616).
Alla de förste ordensgeneralerna voro betydande
män. Efter Ignatius följde spanjorerna
J. Laynez (1558–65) och
F. Borgia (1565–72) samt
belgiern E. Mercurian (1573–80). Sina största
yttre framgångar vann jesuitorden under sin
femte general, Claudio Aquaviva (1581–1615),
dittills den största härskartalangen bland
ordensgeneralerna. Denne undertryckte uppkomna
inre söndringar, afvärjde påfliga försök
att inskränka ordens makt och gjorde en mot
jesuiternas lära uppväckt storm oskadlig. Under
honom och de närmast 15 åren därefter (30-åriga
krigets första tid) växte orden proportionsvis
snabbast; 1626 funnos 16,000 medlemmar, hvaraf
i Italien öfver 3,000, på Pyreneiska halfön
öfver 2,000, i Tyskland 2,000, Frankrike 2,000,
Belgien öfver 1,000, Polen öfver 1,000, o. s. v.;
relativt starkast var den i Belgien. Utanför
Europa var den talrikast i Ostindien (500
arbetande), Mexico (400 arb.), Peru (400) och
Paraguay (150). Det fanns knappast en trakt
på jorden, där ej en jesuit kunde träffa en
broder. Orden hade blifvit en världsmakt. –
Men efter kontrareformationens brytande
genom Gustaf II Adolf slappnade entusiasmen,
och det inträdde en förändring i ordens inre
karaktär. Den monarkiska makten försvagades
genom oproportionerligt förökande af "professi",
hvarjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
