Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spanjoren L. Martin (1892–1906); särskildt
har förhållandet till kurian så utvecklats,
att orden aldrig under sin historia haft sådant
inflytande öfver katolska kyrkan som under de
sista årtiondena. Den har ock alltmera samlat sin
tyngdpunkt till Rom, där all kyrklig makt sedan
1870 ligger. Den nuv. generalen F. X. Wernz är
tysk (Württemberg), i sin mån ett vittnesbörd
om den ökade betydelse den tysk-österrikiska
katolicismen på sistone fått. Bland andra
betydande jesuiter i kurian f. n. kan ock
nämnas tysken pater Ehrle, vatikanbibliotekets
föreståndare. – De viktigaste af jesuiterna
genomdrifna beslut af påfven rörande kyrkan
i det hela sedan ordens återställelse äro:
bibelsällskapens fördömande (1816), upphöjandet
af läran om Jungfru Marias obefläckade aflelse
till kyrklig dogm (1854), utgifvandet af
encyklikan och "Syllabus errorum" (1864),
genom hvilka yrkandena på samvetsfrihet,
vetenskaplig forskningsfrihet, tryckfrihet,
den världsliga maktens oberoende af den kyrkliga
m. m. fördömdes, proklamerandet af den påfliga
ofelbarheten (1870), Liguoris upphöjande till
"Doctor ecclesiae" (se d. o.) 1871 och därmed
det officiella sanktionerandet af jesuiternas
morallära, samt Syllabus af 1907 och åtgärderna
mot amerikanismen och "modernismen". – I det
land, som under jesuitordens upplösningstillstånd
varit dess hufvudsakliga tillflyktsort,
Ryssland, gjorde sig densamma snart genom en vidt
utgrenad och slugt anlagd omvändelseverksamhet
förhatlig och blef 1820 för alltid förvisad
från detta rike. I de flesta öfriga europeiska
stater af katolsk eller blandad katolsk och
protestantisk religion har jesuitorden efter
sin återställelse kämpat en ihärdig, växlingsrik
kamp mot det borgerliga samhället. Dess öde har
ofta sammanhängt med de politiska reaktionära
eller liberala partiens växlande makt. Uti
Italien återställdes orden inom flera stater
redan 1815 och öfvade i det hela ända till 1859
stort inflytande, men förjagades till följd af
Garibaldis segrar, 1860, ur det då upprättade
konungariket Italien. Den organiserade dock snart
åter ordenshus i Florens och har utbredt sig,
äfven om den fått afstå från att verka i den af
dess statuter föreskrifna formen. Jesuiterna äro
sedan 1873 utträngda från det gamla professhuset
vid Gesù-kyrkan i Rom, och ordensgeneralen har
fått sin tillflykt i Collegium germanicum. I
Spanien återställdes jesuitorden likaledes 1815,
har därefter flera gånger varit upplöst (1820,
1835, 1853, 1868), men alltid ånyo upprättats
och på fruktansvärdt sätt hämnats sina lidna
nederlag; f. n. är den där nästan allsmäktig
och samlar väldiga rikedomar (jfr don José
Ferrandiz, "Das heutige Spanien unter dem joche
des papsttums", tysk öfv. 1909). Portugal förblef
troget sin en gång fattade position gentemot
jesuiterna. 1829 blefvo de väl inkallade
af Dom Miguel, men fördrefvos 1834, då den
konstitutionella monarkien återupprättades. De
ha dock, utan ätt vara erkända, åter inkommit
och uppträda fullt offentligt med kloster
etc. I Österrike tolererades jesuiterna
som redemptorister från 1820, fingo 1838
uppträda under sitt rätta namn, fördrefvos
väl 1848, men återkommo snart och erhöllo
genom Österrikes konkordat med påfven 1855 ett
fritt och vidsträckt verksamhetsfält. 1870,
sedan ofelbarhetsdogmen på vatikankonsiliet
sanktionerats, förklarade sig dock österrikiska
regeringen icke längre kunna upprätthålla
konkordatet. Numera har dock orden här fullt fri verksamhet
samt har behärskat Innsbrucks betydande
teol. fakultet. I Preussen, särskildt
Rhenprovinsen, öfvade jesuiterna redan 1827 sina
agitationer. Författningen 1850 förlänade full
frihet åt katolska kyrkan och därmed oerhörda
framgångar åt jesuitorden, men efter tyska
kejsardömets upprättande blef densamma 1872 i
Tyskland upphäfd. Den tyska jesuitlagen af 1872
upphäfdes delvis 9 mars 1904, hvilket dock icke
innebär medgifvande åt jesuitorden som orden att
existera i Tyska riket. I det katolska Schweiz
vunno jesuiterna snart stort inflytande, i
synnerhet i Fribourg och Schwyz. Det demokratiska
partiets angrepp på katolska kyrkans rättigheter
1841 föranledde deras högtidliga inkallande i
Luzern 1844. Mot det ultramontanska partiets
förtryck reste sig friskaror. Mot dessa åter
stiftades "Das sonderbund", och borgerligt krig
utbröt, efter hvars slut jesuiterna utvisades
ur hela Schweiz, 1848. Dock ha de ännu en gång,
i slutet af 1850-talet, fått inkomma i Fribourg,
Schwyz och Le Valais. Genom förbundsförfattningen
af 1874 upptogs och skärptes 1848 års beslut;
äfven enskilda jesuiter äro förbjudna att
bosätta sig eller bedrifva verksamhet i
kyrka och skola i hela republiken. – Utan
att egentligen ega laglig tillåtelse, men
dock med stöd af de allmänna rättigheter,
som genom emancipationsbillen 1829 tillerkänts
katolska kyrkan, ha jesuiterna äfven i England
upprättat ordenshus, och de åstadkomma inom den
engelska aristokratien en mängd omvändelser
till katolicismen. I Irland ha de i skydd af
religionsfriheten stadfäst sitt välde. Äfven i
Nord-Amerika ega de många läroanstalter och torde
där f. n. vara allra mäktigast som skolorden;
i Syd-Amerika ha de, trots åtskilliga åtgärder
mot dem, förmått bibehålla sig. – Det land, i
hvilket jesuiterna i nyare tid vunnit största
välde, är jämte Spanien Belgien. Väl måste de
1816 utvandra till Frankrike, men den belgiska
revolutionen 1830 öppnade för dem åter inträde,
och lagen om undervisningens frihet af 1831 gaf
dem tillfälle att lägga under sig snart sagdt
hela den högre undervisningen i landet. Här
ligger katolicismens f. n. främsta teologiska
högsäte, universitetet i Louvain (Löwen). –
Till Danmark kommo jesuiterna 1872; de ega
där bl. a. S:t Andreaskollegiet med öfver 200
lärjungar. I Sverige finnas residens i Göteborg,
Gäfle och Stockholm. Färöarna besökas årligen
af en jesuitpater. I Norge är orden förbjuden,
senast genom stortingsbeslut 1897. – I
Frankrike gafs åt jesuitorden utan dess formliga
återställande tillfälle till inflytelserik och
vidsträckt verksamhet, då Ludvig XVIII undandrog
de förberedande prästbildningsanstalterna
universitetets inspektion (1814), och ännu mer
då han 1816 tillät s. k. missionspredikningars
hållande öfverallt i landet. Fördrifna
genom julirevolutionen (1830), framträdde
jesuiterna dock snart åter öppet under Ludvig
Filip. De måste emellertid till följd af en genom
deputeradekammaren föranledd underhandling mellan
franska regeringen och ordensgeneralen 1845 lämna
sina förnämsta kollegier, men erhöllo åter genom
lagen om den offentliga undervisningen 1850 fritt
utrymme för sin skolverksamhet. Sedan befästes
deras inflytande under det andra kejsardömet
och förökades ännu mer under den konservativa
republiken, till dess under Jules Grévys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
