Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuitorden - Jesuitstil, konsthist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presidentskap styrelsen erhöll en annan
riktning och jesuiterna genom "marsdekretet"
1880 som skolorden upplöstes och alla dess
läroanstalter stängdes; alla jesuiter (1,509
st.) utvisades. De kommo dock på olika vägar
åter. Dödsstöten gafs orden i Frankrike
genom den af Waldeck-Rousseau 29 mars 1901
genomdrifna "föreningslagen", då 2,562 jesuiter
i Frankrike utdrefvos, 32 kollegier, 26
residenser etc. tillintetgjordes. Fäderna
vände sig mest till Belgien, England eller
Orienten; "skilsmässolagen" af dec. 1905 har för
jesuiterna omöjliggjort hvarje återkomst till
Frankrike som orden. – 1889 förvisades orden
från Brasilien. Den nyaste tiden har sålunda
i flera länder tillfogat jesuitorden nederlag
af svåraste art. Fullt fri verksamhet har den
inom sitt gamla område blott i Österrike-Ungern,
Spanien och Belgien; och som missionsorden inom
hednavärlden är den blott en skugga af sin forna
storhet. Dess stora inflytande i Nord-Amerika är
blott en svag ersättning för alla förluster. Men
genom sin makt i Rom och kurian (nuv. påflige
statssekreteraren Merry del Val står jesuiterna
mycket nära) och sitt andliga inflytande öfver
hela katolska världen är den fortfarande dennas
största inre makt. Och dess medlemmars antal
växer trots allt motstånd. 1816 räknade den 674
medl., 1838 3,067, 1853 5,209 i 10 provinser,
1883 11,480 i 19 prov., 1906 15,564 i 25 prov.,
1908 15,930, hvaraf nu den tyska provinsen är
den största (med 1,686 medl.). Proportionsvis
talrikast äro de i Belgien (1,150 medl.) och
Holland (532 medl.). Ordens förmögenhet är åter
trots förlusterna i Frankrike enorm.
Källor och litteratur. Ur den oerhörda mängden
må framhållas 1) Framställningar af ordens
hela historia: J. Crétineau-Joly, "Histoire
religieuse etc. de la Compagnie de Jésus" (3:e
uppl. 1851, 6 bd, "hufvudarbetet", okritisk
panegyrik), J. Huber, "Der jesuitorden nach
seiner verfassung" etc. (1873; den motsatta
polen), Ranke, "Geschichte der römischen päpste"
(10:e uppl. 1900, 3 bd), I. H. Maronier,
"De orde der jezuiten" (Leiden 1899), A. Brou
S. J., "La compagnie de Jésus" (4:e uppl. 1905,
populär katolsk sammanfattning), H. Boehmer, "Die
jesuiten" (2:a uppl. 1907, bästa protestantiska
sammanfattning), M. Heimbucher, "Die orden
und kongregationen der katholischen kirche",
del III (1908; katolsk, rik på fakta), samt de
nyaste kyrkohistoriska handböckerna. 2) Polemik
och apologi: Döllinger-Reusch, "Geschichte der
moralstreitigkeiten in der römisch-katolischen
kirche" (2 bd, 1889–96), Eugène Sue, "Le Juif
errant" (otaliga upplagor och öfversättningar),
Paul Bert, "La morale des jésuites" (11:e uppl.,
1900; bidrog till jesuiternas fall i Frankrike),
Du Lac S. J., "Les jésuites" (1900; utförligt
försvar för orden), F. Heiner, "Der jesuitismus"
(5:e uppl. 1903; katolskt hufvudarbete), B. Duhr
S. J., "Jesuitfabeln" (4:e uppl. 1904), den från
jesuitorden till protestantismen öfvergångne
grefve Hoensbroechs (se d. o.) arbeten, senast
"14 jahre jesuit" (1910), starkt polemiska,
R. Eckart, "Hundert stimmen über den
jesuitenorden" (2 bd, 1908). 3) Jesuitordens
uppkomst: St. Rose, "St. I. Loyola and the
early jesuits" (1891), W. van Nieuwenhoff S. J.,
"Leven van den heiligen Ign. van Loyola" (1891;
katolskt hufvudarbete), H. Müller, "Les origines
de la compagnie de Jésus"
(1898; vill förklara ordens form från
muhammedanska förebilder), E. Gothein,
"I. von Loyola und die gegenreformation"
(1895; det förnämsta protestantiska arbetet),
H. Joly, "St. I. de Loyola" (5:e uppl. 1905),
M. Alonzo, "Laynez" (1906). 4) Källsamlingar
och bibliografi: Carayon, "Documents inédits
concernant la compagnie de J." (23 bd, 1863–86),
Kehrbach, "Monumenta Germaniae pedagogica"
(16 bd, 1887–94), F. Prat, "La compagnie de
Jésus en France" (4 bd, 1877), Sommervogel,
"Bibliothèque des écrivains de la compagnie
de Jésus" (9 bd, 1801–1900), Tavagnutti,
"Bibliotheca catholica S. J." (1891; litteratur
1830–90), De Uriarte, "Bibliografia de jesuitas
españoles", I (1904). 5) Under sista årtiondet
har jesuitorden satt i gång ett omfattande
arbete på att få sin historia skrifven på
grundval af modern källforskning. Resultatet
däraf är dels utgifvandet i Madrid af den
väldiga urkundspublikationen "Monumenta historica
societatis Jesu" (1898 ff.; 1909 32 bd utkomna),
genom hvilken alla äldre urkundsamlingar
småningom göras föråldrade, dels begynnandet
af en rad utförliga monografier öfver ordens
historia i olika länder: A. Astrain, "Historia de
la compañia de Jesus en la asistencia de España",
I (Loyola; 1902), II (Laynez-Borgia; 1905), III
(Mercurian-Aquaviva; 1909), B. Duhr, "Geschichte
der jesuiten in den ländern deutscher zunge", I
(1907), Th. Hughes, "History of the society of
Jesus in America", I (1908), II (documents 1909);
T. Venturi, "Storia della compagnia di Gesù in
Italia", I (1910), H. Fouqueray, "Histoire de
la compagnie de Jésus en France", I (s. å.).
J. A. E. (Hj. H-t.)
Jesuitstil, Jconsthist., ett ofta brukadt namn
på barockstilen (jfr Byggnadskonsten, sp. 730
ff.), sådan denna framträdde i jesuiternas
kyrkobyggnader, där den fick sitt mest genomförda
uttryck. På detta område voro jesuiterna
tongif-vande från 1568 (då kyrkan del Gesu i
Eom byggdes; se J e s u i t o r d e n, fig. 2)
till inemot mid-ten af 18:e årh.; lösen var att
blända allmänheten och imponera genom hejdlös
prakt. Pittoresk verkan skulle eftersträfvas
till hvad pris som helst; det organiska i de
struktiva formerna dränktes i en öfversvämning
af dekorativa biformer, hvilka fram-häfdes som
det väsentliga. Kroklinjer fingo öfverallt träda
i de rätas ställe. Snäckor, musslor, snirklar,
klängande löfverk. blomster- och fruktsnören
blefvo genomgående motiv. Man ställde godtyckligt
pilastrar, halfpilastrar och kolonner, som
icke buro någonting, bredvid hvarandra;
vridna, ja t. o. m. inböjda ("sittande")
kolonner förekommo. Mångfaldiga af-brott och
förkroppningar anbragtes å gesimserna. G af vein
var ofta bruten eller utsvängd. All profilering
gjordes synnerligt skarp för att åstadkomma
skuggning. Särskildt kyrkornas inre utsmyckning
åsyftade intrycket af storartad, upplifvande
prakt. Man sparade ej på dyrbara marmorarter,
förgyllning, draperier, hautreliefer, fristående
grupper, moln och änglabyster. Med plastiken
förbands figur-måleri, ofta så, att båda
öfvergingo i hvarandra. Hvalfven kassetterades
ej mer, utan fylldes med fresker, ej sällan med
perspektiviskt målad arkitektur, som tycktes
förlora sig i det oändliga. Trots den storslagna
förmåga, som ofta röjdes i dessa konstgrepp,
och trots öfverensstämmelsen i alla detaljer är
denna stil likväl endast alstret af en urartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
