- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1427-1428

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jodoform (Jodoformium), med, farm. - Jodoformium. Se Jodoform - Jodoformvele, med. farm. Se Vele - Jodoföreningar, kem. Se Jodoniumbaser - Jodol, kem. - Jodometri, kem. - Jodoniumbaser, kem. - Jodosobensol, kem. Se Jodoniumbaser - Jodosoföreningar, kem. Se Jodoniumbaser - Jodospongin, kem. Se Jod - Jodotyrin - Jodpore. Se Jodhpur - Jodpreparat, med. farm. - Jodprof, bot. Se Assimilation - Jodrus. Se Jodförgiftning - Jodsalter, kem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1427

Jodoformium-Jodsalter

1428

liga rengöring och desinfektion med andra,
kraftigare medel. Inträffade förgiftningsfall
genom jodoform mana till försiktighet vid
dess begagnande. Svår jodoformförgiftning
utmärkes särskildt af egendomliga symtom från
nervsystemet, äfven anfall af sinnesrubbning,
och kan leda till döden. Såväl jodoformens
dåliga lukt som dess giftighet ha ledt till
prof ning af talrika "surrogat", mest jod- och
vismutföreningar, t. ex. dermatol, xeroforrn,
airol m. fl. Jfr art. An t is e p t i k,
sp. 1162. C. G. S.

JodofVrmium. Se Jodoform.

Jodofprmvele, med. farm. Se V el e,

Jodoföreningar, kem. Se Jodoniumbaser.

Jodol [jådäl], kem., tetrajodpyrrol, C4 J4 NH,
er-hålles genom inverkan af jod på pyrrol vid
närvaro af kvicksilfveroxid eller alkalier. Svagt
gult, lukt-och smaklöst, kristalliniskt,
i vatten nästan olösligt pulver, hvilket
nyttjas i medicinen i st. f. jodoform, framför
hvilket det har fördelen att vara luktlöst.
P. T. C.*

Jodometri, kem., analytiska mätningsmetoder,
som grunda sig på jodlösningars reduktion
till jod-vätesyra eller jodider. Man bereder
under tillsats af jodkalium en jodlösning af
känd halt (jfr J o d) och kan sedan bestämma
reduktionsförmågan hos lösningar af andra
ämnen genom att iakttaga, hur stor mängd af
jodlösningen dessa förmå affärga, d. v. s. hur
mycket jod de öfverföra till jodväte. Genom
tillsats af litet stärkelseklister kan
färgöfver-gången vid behof göras synnerligen
skarp. För ett noggrant fastställande
af jodlösningens koncentration "ställes"
densamma med en natriumtiosulfat-lösning
(hyposulfifclösning) af känd halt. Tiosulfatet
öfvergår vid inverkan af jod till ett salt af
tetra-tionsyra enligt formeln:

2 Na2 S2 03+J2 = Na2 S4 06+2 Na J. H. E.

Jodoniumbaser, kem. 1892 upptäckte Willge-rodt,
att j o d b e n s o l, C6 H5 J, kan förenas med 2
atomer klor till kloriden C6 H5 J C12, i hvilken
klor kan utbytas mot syre, då jodosobensol, C6 H5
JO, uppstår, samt att nämnda oxid kan ytterligare
förenas med syre till j o d o b e n s o l, C6
H5 J02. Båda äro explosiva fasta ämnen. Jodoso-
och jodoföreningar framställdes kort därefter
äfven af V. Meyer, som vid deras behandling
med fuktig silfveroxid erhöll Jodoniumbaser,
d. v. s. organiska baser af typen E2 J OH. Den
mest bekanta af dem, difenyl-jodoniumhydrat (C6
H5)2 J . OH, är starkt alkalisk, ger salter
med syror samt motsvarar ammoniumbaserna
E4 . N . OH och sulfinerna Es. S . OH.
P. T. C. (H. E.)

Jodosobensol [-sal], kem. Se Jodoniumbaser.

Jodosoföreningar, kem. Se Jodoniumbaser.

Jodospongin, kem. Se Jod.

Jodotyrin. 1895 gjorde E. Baumann den märkliga
upptäckten, att sköldkörteln normalt innehåller
jod i form af en ägghviteartad förening, hvilken
han sökte isolera och benämnde t y r o j o d i
n och som man trott vara bärare af sköldkörtelns
fysiologiska och terapeutiska verkningar. Namnets
likhet med tyreoidin, hvarmed menas preparat
af sköldkörteln i dess helhet, som redan förut
användts som läkemedel, gjorde, att detsamma
mycket snart utbyttes mot jodotyrin. Under
detta namn förstås dock numera ej någon bestämd
kemisk förening - det är tvifvelaktigt, om någon
sådan ännu kunnat framställas ur sköldkörteln -,
utan en blandning af ur

fårsköldkörtlar enligt olika metoder framställd
jodhaltig substans med mjölksocker i sådana
proportioner, att blandningens jodhalt är
densamma som den färska körtelns (hvilken
i medeltal beräknas till 3 mg. jod på 10
gr. körtel). En jodotyrin-tablett väger vanligen
0,3 gr. och innehåller alltså ungefär 0,i mg. jod
i organisk bindning; 3-5 dylika tabletter pläga
vara vanlig dos för en vuxen person. Jodo-tyrinet
ansågs först kunna till fullo ersätta själfva den
torkade sköldkörtelsubstansen som läkemedel mot
de många olikartade sjukdomar (t. ex. myx-ödem,
gikt, f ettsot m. m.), vid hvilka sköldkörtel
ges (jfr Sköldkörtel), men en senare tids
erfarenhet-här visat, att så ej är förhållandet,
och numera användas i regel preparat af hela
den försiktigt torkade och pulveriserade
körteln (tyreoidea-tablet-ter, tyreoidin). Vid
framställning af det s. k. jodo-tyrinet kunna
nämligen icke kemiska ingrepp undgås, hvilka
sannolikt på ett eller annat sätt förändra
de i körteln befintliga verksamma ämnena,
och fastställandet af jodhalten lämnar ju
icke någon garanti för, att preparatet har
vederbörlig verkningsförmåga, så mycket mindre
som förhållandet mellan sköldkörtelns jodhalt och
dess fysiologiska (och terapeutiska) verksamhet
ännu ingalunda kan anses vara klargjordt.
S. J-n.

Jodpore. Se J o d h p u r.

Jodpreparät, med. farm., kallas allmänneligen
hvarje farmaceutisk beredning, i hvilken jod
ingår som en hufvudbeståndsdel. I Sv. farmakopén
finnas upptagna, utom själfva ämnet j o d,
äfven k a-1 i u m- och natriumjodid (Jodetum
kalicum och natricum), kvicksilfverjodid (Jodetum
hydrargyricum prcecipitatum) och k v i c k s i l
f-v e r j o d u r (Jodetum hydrargyrosum), j o d
o f o r m samt de f armaceutiska preparaten j ä
r n j o d u r-p i 11 er (Pilulce jodeti ferrosi),
järnjodursi-r a p (Syrup. jodet. ferros.), j o d
s å p a (Säpo jodatus), jodsprit 1. jodtinktur
(Solutio jodi spirituösa) och stark jodsprit
(Solutio jodi concentrata). Viktigast af dessa
äro jodkalium och jodnatrium, som särskildt
utmärkas genom att kraftigt öka saftströmningen,
hvarigenom de kunna bringa sjukliga ansamlingar
af vätska och äfven af vissa slags celler och
väfnader till att uppsugas och försvinna. Härmed
sammanhänger antagligen i väsentlig mån dessa
medels kraftiga verkningar i framskridna fall af
syfilis, likasom deras användning i flera andra
riktningar, l föreningarna med kvick-silfver
och järn äro metallerna hufvudsaken (se J amin
e d e l och Kvicksilfverpreparat). Jodsprit och
jodsåpa användas utvärtes som hudretande medel
samt för att vid vissa kroniska sjukdomsprocesser
i huden eller underliggande organ befordra
aflägsnande af patologiska produkter ur
dessa samt nybildning af normal väfnad. Se
äfven J o d i p i n och J o d o f o r m.
C. G. S.

Jodprof, bot. Se Assimilation, sp. 239.

Jodrus. Se Jodförgiftning.

Jodsalter, kem., salter, som innehålla jod. Hit
höra dels jodurer och jodider (se d. o. och
J o d), således salter af jodvätesyran, dels
j o d a t e r, d. v. s. salter af jodsyran
(se Jod). Vanligast bland jodiderna äro
jodkalium (se d. o.) och jodnatrium Na J. Bland
jodaterna är natriumjodat Na J03 viktigt som
råmaterial för jodtillverkningen (se Jod).
H. E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free