Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. III. Japan i brytning med kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1467
Japan (Historia. Brytning med kristenheten,
omkr. 1540-1853)
1468
ställe uppsattes brodern Y o s h i a k i,
som fram-drogs ur ett kloster, men snart
flydde undan den stränga bevakningen i Kyoto
och länge förgäfves sökte hjälp hos åtskilliga
daimyo. Slutligen vände han sig till Nobunaga,
som med en stark här besatte Kyoto (1568),
återförde riksfältherren och lät af honom
utnämna sig till vikarie 1. regent. Denna gång
var det allvar med försöket att återupprätta
en centralregering. Nobunaga byggde sig fasta
och präktiga slott i och invid hufvudstaden,
men han hade ännu många mäktiga fiender att
bekämpa, närmast Mön-ätten, som härskade öfver
Choshu och flera andra landskap i v. och n.,
och än mer de stolta klostersamfunden, som af
de kristne missionärerna jämfördes med Europas
riddarordnar. Han egnade dem ett oblidkeligt hat,
men visade sig mycket nådig mot deras fiender
jesuiterna (bland dem äfven en af japansk börd),
som på sista tiden under många vedermödor verkat
i Kyoto och där omvändt flera riddare och smärre
vasallfurstar. Han kufvade efter ett förfärligt
blodbad den gamla och rika klosterkongregationen
på berget Hieizan utanför Kyoto (1571) och angrep
därpå Shin-sekten, som gjort sitt starkt befästa
kloster i Osaka till medelpunkten i en verklig
kyrkostat med filialer och län i olika delar af
riket. Yoshiaki, som visat sig opålitlig under
detta långvariga krig, förvisades från Kyoto
(1573; d. 1597 efter långa irrfärder som den
siste, vanmäktige Ashikaga-shogunen). Nobunaga
behöll fortfarande högsta makten under flera af
kejsaren honom ’tilldelade ämbetstitlar. Osaka
fick han i sitt våld (1580) först genom en
uppgörelse under kejserlig förmedling med dess
hårdnackade försvarare, hvilkas makt dock
var och förblef bruten. "Under tiden hade
Hideyoshi framgångsrikt kämpat mot Mori och
andra höfdingar. Likaså hade lyeyasu med vapen
och underhandlingar utbredt sitt välde i Kwanto,
i synnerhet efter sin seger öfver Takeda Shingen
(1573), den berömde representanten för den äldre
japanska krigskonsten. Nobunaga erkändes som
herre omedelbart eller medelbart öfver hälften
af alla J:s provinser, och äfven från Kyushu
vädjade de stridande furstarna och partierna
till hans understöd. Särskildt jesuiterna väntade
sig det bästa af honom för missionens framgång,
ehuru han i sitt öfvermod och religionsförakt
stundom uppträdde, som om han för sin egen
makt, om ej rent af för sin person, yrkade
på gudomlig dyrkan. Han drömde redan om ett
härnadståg mot Kina, då han plötsligt (1582)
öfver-fölls i Kyoto af sin förrädiske general A
k e c h i Mutsuhide och efter ett f örtvifladt
motstånd såg sig nödgad till harakiri, sedan
han själf antändt det tempel, där han tagit sin
bostad. Hideyoshi skyndade att fullgöra hämndens
kraf mot Akechi, som efter ett förkrossande
nederlag mördades på flykten af några roflystna
bönder. Ett försök att upprätta en samregering af
ulla Nobunagas förnämsta generaler misslyckades
uiom kort. Hideyoshi besegrade sina medtäflare,
och under dessa strider utrotades Nobunagas
hela ätt utom några få medlemmar, som nedsjönko
till ringare daimyo. Han angrep äfven lyeyasu,
men fann sig snart föranlåten att afsluta en
med ömsesidiga släktförbindelser bekräftad
förlikning, som lämnade den senare i okvald
besittning af största delen af Kwanto. Med de
öfrige stormännen kom Hideyoshi också till rätta
genom en
väl beräknad blandning af stränghet och
eftergifter. Likaså förstod han att kraftigt
dämpa sekternas och klostrens agitationer
utan att efterlikna Nobunaga i hånfull
förföljelselust. Sedan han äfven med samma
politiska klokhet underlagt sig Shikoku,
skaffade han sig kejserlig stadfästelse (1586)
å sitt riksföreståndar-skap i form af utnämning
till kwambaku. Börds-rätten till detta i
sin forna omfattning återupplifvade ämbete
förvärfvade han genom att låta adoptera sig
af en Fujiwara (af linjen Toyotomi, hvilket
släktnamn han alltså själf antog). Han byggde
sig ett ståtligt palats i Kyoto, men sitt
egentliga residens tog han i Osaka, som från
denna tid uppblomstrade till rikets förnämsta
handelsstad i skygd af den starka återställda
(ännu bevarade) klosterborgen. Där upprättade
han, närmast för sina omedelbara besittningar, en
ordnad regering under fem ministrar (bugyo) och
vinnlade sig i synnerhet om att skydda allmogen,
hvarur han själf framgått, i dess arbete och
personliga frihet, men äfven om att främja
handel och sjöfart och reglera finanser och
myntväsen. Utan att stöta sig med ridderskapet
befordrade han många begåfvade uppkomlingar till
höga befäl och sysslor, och mot de kristne,
såväl främlingar som infödda, tedde han sig
länge lika gynnsamt stämd som Nobunaga. Vid
hans hof och i hans tjänst fästes intet afseende
vid skillnad i tro. Kyrkor och prästseminarier
fingo utan hinder grundas inom hans område,
och i Osaka mottog han själf en inspekterande
jesuitprovinsial, som han f ägnade med tal om
sin egen benägenhet för kristendomen, om blott
månggiftet kunde tillstädjas. Missionärerna på
Kyushu hade emellertid blifvit allt djärfvare
i sin förtröstan. De anordnade å den japanska
kyrkans och de kristnade "konungarnas" vägnar
en stor beskickning, som vistades utomlands i
många år (1582-90). De japanske daimyosönerna
med sitt följe mottogos på ett lysande sätt
i Lissabon och Madrid, i Korn, Venezia och
andra italienska städer, där man gjorde sig
de mest ofverdrifna föreställningar om deras
maktställning och om katolicismens orientaliska
eröfringar till de protestantiske kättarnas
förödmjukelse och framtida afbräck. På själfva
Kyushu tillintetgjordes Riuzoji och hela hans
grymma hednahär af Satsuma-fursten med sina
kristna bundsförvanter (1584). Men när han sedan
ville fullfölja sina framgångar äfven mot Bungo,
då ingrep Hideyoshi med strängt förbud mot
alla eröfringar och, när han ändock trotsade,
med oemotståndlig vapenmakt till lands och sjöss
(1587). Yoshihisa tvangs att abdikera till förmån
för sin son, som återfick blott sitt egentliga
arfland. Hela ön bragtes i fullständigt beroende
af regeringen i Osaka, och dess politiska
förhållanden underkastades en genomgripande
omreglering. De kristne furstarna skonades
visserligen någorlunda, men Nagasaki förvandlades
som ett slags riksstad till Hideyoshis egen
handelshamn och flottstation. De hemfallna eller
eröfrade länen fördelades bland hans vasaller och
generaler, såväl kristna som. .ifriga buddister,
ej blott till de inhemske herrarnas öfvervakande,
utan äfven till Ömsesidig kontroll. Men den
närmare bekantskapen med jesuiternas uppträdande
på Kyushu synes ha väckt hans misstro. Han
utfärdade plötsligt ett påbud, att de alla genast
skulle lämna riket. Blott några få lydde för
syns skull; de öfrige stannade kvar, nndandolda
inom de kristne furstarnas områden. Hideyoshi,
som genom sina många spejare utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
