Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. III. Japan i brytning med kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1491
Japan (Historia. Brytning med kristenheten,
omkr. 1540-1853)
1492
kartlades af upptäcktsresanden Mogami T
o k u-nai (1785-86). Skeppsbrutna japanska
sjömän fördes ej sällan (t. ex. 1786) från de
ryska besittningarna vid Stilla hafvet till
guvernementsstaden Irkutsk, där de kvarhöllos
och förmåddes gifva upplysningar om sitt
hemland. Västerländska fartyg utforskade gång på
gång hafsvägarna omedelbart omkring de japanska
öarna (fransmannen Lapé-rouse 1787, engelsmännen
Gore och King 1779, Broughton 1796-97). En af
de japanska "Hollandslärde", Ono Eyushihei,
ansåg för sin plikt att meddela underrättelser
om de europeiska makternas stridskrafter
till lands och sjöss, ådagalägga den japanska
försvarsförmågans svaghet och uttala farhågor för
ett snart förestående angrepp från Ryssland. Men
regeringen, som fruktade en offentlig dryftning
af så ömtåliga ämnen, lät bränna hans bok och
häkta honom själf. Han frigafs dock och anlitades
äfven som rådgifvare, när kort efteråt (1792)
hans varningar syntes bekräftade genom ett ryskt
örlogsfartygs ankomst från Ochotsk till Yezo. Det
fördes af löjtnant Adam L a x m a n, son till en
i Sibirien bosatt svensk vetenskapsman, som af
forskningsintresse föranledt denna expedition
genom sina framställningar hos vederbörande
i Petersburg. Till förevändning begagnades
hemförandet af några af de skeppsbrutne
japanerna, men Laxman yrkade äfven på företräde
hos "kejsaren" i Yedo för att underhandla om
handelssamfärdsel mellan Ryssland och J. Ehuru
denna hans begäran af slogs och han bevakades
med stor misstänksamhet under ett för öfrigt
gästfritt och artigt bemötande, fick han dock
till slut det svaret, att ett ryskt handelsfartyg
skulle på samma villkor som holländarna
mottagas i Nagasaki. Denna beskickning, den
första sedan landets afstängning, väckte stor
bestörtning. De hemförde japanerna förhördes på
regeringens befallning af Katsuragawa Hoshu,
som granskade och upptecknade deras utsagor
om ryssarnas östasiatiska maktställning i en
utförlig rapport. Fursten af Mito lät i hast
uppföra kustförskansningar och utrusta fartyg
under befälhafvare, som fått sin utbildning i
"Nagasaki. Emellertid hördes ej något vidare
af ryssarna, förrän Krusenstern anlände (1804)
med sin världsomseglingseskader till Nagasaki
och medförde det ryska Alaska-kompaniets chef
R e z a n o v såsom kejserlig ambassadör, som
likväl trots sitt stolta beteende ganska snöpligt
afvisades utan besked. Han hämnades genom att
utrusta en sjöröfvar-expedition mot de japanska
nybyggena på Sachalin (1806) och den kuriliska
ön Itorup (1807); ryska krigsfartyg visade
sig äfven i sun’det vid Hakodate. Faran i norr
betraktades nu som ofverhängande; landsfursten
på Yezo afsattes för sin försumlighet, och
trupper ditsändes under stora svårigheter,
som ådagalade riksförsvarets brister. Sachalin
undersöktes ytterligare och kringseglades af
den djärfve och skicklige Mamiya R i n z o
(1805-09), som äfven for ett godt stycke
uppför Amurfloden och i själfva verket måste
anses vara den förste upptäckaren af dessa
trakter. När den ryske fregattkaptenen G o l o
v n i n landsteg på en af de japanska Kurilerna
(1811), öfverrumplades han och kvarhölls på Yezo
i två års fångenskap. Ryssarna, som voro fullt
upptagna af den europeiska politiken, ansågo
ej rådligt att formligen angripa J., men deras
örlogsfartyg gjorde upprepade undersöknings-
färder i farvattnen emellan Kamtjatka och Yezo,
i synnerhet på 1820-talet, och den japanska
regeringens misstänksamhet gick ända därhän,
att Siebold fängslades (1829) och utvisades
såsom rysk spion, därför att han ertappades
med att kopiera hemliga kartor; flera af hans
japanska vänner och lärjungar straffades
såsom högförrädare, och andra nödgades fly
till oppositionellt sinnade furstehof. Under
denna oroliga spänning skärptes äfven de inre
partimotsatserna emellan den kinesiska och den
europeiska bildningens förespråkare, emellan de
olika moral-skolorna, emellan Tokugawa-väldets
och kejsardömets anhängare, i synnerhet
inom de mera emanciperade furstendömena,
såsom Mito och Satsuma, Choshu och T osa (på
Shikoku, under ätten Yamanouchi). l de båda
förra voro äfven furstarna själfva betydande
personligheter, men i allmänhet var det den
stora mängden af samurai, som under ledare
ur sina egna kretsar inbördes utkämpade dessa
strider och begagnade sina länsherrar och den
öfriga högadeln som verktyg. Emellertid kom
den utländska påtryckningen allt starkare äfven
från andra håll än det ryska. Redan 1808 hade
en engelsk fregatt helt plötsligt inlupit i
Nagasakis hamn för att angripa det holländska
faktoriet och endast med möda kunnat förmås att
respektera J:s neutralitet (under åren 1810
-14, sedan Napoleon annekterat Nederländerna
och engelsmännen eröfrat deras kolonier,
var Deshima den enda punkten i hela världen
under den gamla holländska flaggan). Sedermera
vimlade de japanska farvattnen af engelska och
i synnerhet amerikanska hvalfångstfartyg, som
stundom frivilligt eller tvungna af stormar
anlöpte kusterna och där behandlades mer
eller mindre vänligt, men alltid utan utsikt
till regelbunden samfärdsel. Ett amerikanskt
örlogs-fartyg, hvars befälhafvare liksom Laxman
skulle hemföra skeppsbrutna japaner och tillika
öppna underhandlingar om en handelstraktat,
bortvisades med kanonskott såväl från Kagoshima
som från Yedo-bukten (1837). Två framstående
japanska skriftlärde, WatanabeNoburo och T a
k a n o Choei, som vågade protestera mot detta
regeringens handlingssätt, kastades i fängelse
och tvungos till harakiri. Engelsmännens
framgångar mot Kina förmådde regeringen att
till konflikters undvikande förbjuda alla
våldsamheter emot anlöpande främmande fartyg,
äfvensom att uppfordra alla landsfurstar att
hålla sig beredda till krig (1842). Men då furst
Mito Nariaki begagnade sig af detta påbud för
att anordna en allmän folkbeväpning i sitt land,
kallades han till Yedo och tvangs att abdikera
(1844). Det oaktadt började nu rustningar och
vapenöfningar, skeppsbyggnader och skansarbeten i
skilda delar af riket, men utan någon gemensam
plan. När konungen af Nederländerna (i ett
personligt bref till "sin vän, den stormäktige
härskaren") uppfordrade regeringen i Yedo, med
åberopande af Kinas öde och till förebyggande
af ett olycksdigert krig, att "förbättra sina
främlings-lagar" (1844), fick han ett bestämdt af
böj ande svar med hänvisning till Tokugawa-ättens
orubbliga lagar (likaså 1849). Ett nytt
amerikanskt underhandlings-försök afvisades
(1846), denna gång dock utan kanonskott, och
skeppsbrutna eller deserterande amerikanska
matroser afforslades efter en tids fångenskap
ombord på fartyg i Nagasakis hamn (1846 och
1848). Men under det att ryssarna framsköto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
