- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1493-1494

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. III. Japan i brytning med kristenheten - Japan. Historia. IV. Det moderna Japan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U93

Japan (Historia. Det moderna J., tiden efter
1853)

1494

sina utposter allt längre ned mot Amurmynningen
(1849-53), måste J. omsider böja sig för Förenta
staternas tvångsmakt.

IV. Det moderna J. (1853-nuvarande tid). Genom
Kaliforniens eröfring från Mexico (1848)
hade Unionen nått Stilla hafvet, och detta
kustland vann ökadt värde genom guldfynden
och invandringens hastiga tillväxt. Utsikterna
syntes gynnsamma för ett kraftigare deltagande
i den östasiatiska handeln, och den rådande
sydstatspolitiken sökte i yttre utvidgning en
afledning för partistriderna om slaffrågan. Man
ville komma England och Ryssland i förväg med
J:s öppnande för samfärdseln, under det att
dessa makter voro upptagna af sina planer mot
det af Taiping-upproret sönderslitna Kina. Därför
afsändes (1852) en eskader under kommodor M. C. P
e r r y, som skulle framlämna en skrifvelse från
presidenten Fill-more till "kejsaren af J.",
såsom riksfältherren på grund af ett inrotadt
missförstånd titulerades, med uppfordran till
underhandlingar om ett handelsfördrag. I nödfall
egde han att bemäktiga sig en japansk hamn som
kolstation för en påtänkt ångbåtslinje mellan
San Francisco och Kina. Japanska regeringen
var redan på Förenta staternas anmodan genom
det holländska faktoriet underrättad om det
förestående besöket. Den ledande ministern
under den svage och sjuklige I y e y o s h i
(1837-53) var Abe Masahiro, som visserligen
insåg J:s oförmåga att med sina förfallna
stridskrafter och statsfinanser motsätta sig
de amerikanska yrkandena, men likväl ej vågade
i denna fråga åsamka riksfältherre-dömet ett
obetingadt ansvar. Han sökte närma sig den
nationella försvarsrörelsens förnämste målsman,
furst Mito Nariaki, som fortfarande vistades
i Yedo, men icke tillkallades som rådgifvare,
förrän Perry (8 juli 1853) anländt till Uraga vid
inloppet till Yedo-bukten och bestämdt vägrat
att för underhandlingarnas upptagande begifva
sig till Nagasaki. Re-geringen beslöt sig tills
vidare för en afvaktande och tvetydig politik,
befallde landsfurstarna att rusta sig till
försvar, men mottog genom utskickade ämbetsmän
presidentens bref. Något svar af gaf s ej, och
Perry nöjde sig vid sin afsegling till Kina efter
halfannan veckas uppehåll med den förklaringen,
att han efter någon tid skulle återvända för
att hämta klart besked. Kort efteråt uttalade
sig furst Nariaki bestäm dt emot en traktat
med Förenta staterna och för krig, särskildt
med hänsyn till stämningen bland de massor af
ronin, som utträdt ur sina länsförbund för att
ej genom sitt uppträdande ådraga sina herrar
något personligt ansvar och som samlat sig i
Yedo under en våldsam agitation mot regeringens
slapphet. Regeringen vände sig i sin nöd till
hofvet i Kyoto och följde dess råd att åt Nariaki
uppdraga särskildt kustförsvarets organisation,
sammandrog äfven själf trupper och inköpte
vapen genom holländarnas förmedling. Oron växte,
när också en rysk eskader ankom till Nagasaki
(aug. 1853) under amiral P u t i a t i n, som
å sin regerings vägnar påyrkade ett par hamnars
öppnande för handeln, äfvensom en gränsreglering
emellan de båda rikena, hvarmed åsyftades
att legitimera de senaste årens inkräktningar
på Sachalin i sammanhang med ockupationen af
Amurflodens mynningsområde till förfång för den
japanska kolonisationen. Han höll dock ännu så
länge till godo med ett uppskjutet och undvikande
svar (jan. 1854), hvari hänvisades till

behofvet af ytterligare undersökningar, innan
så svåra spörsmål kunde lösas. Under tiden hade
regeringen inhämtat utlåtanden från en mängd
landsfurstar och högre ämbetsmän, som med få
undantag hyllade samma åsikter som Nariaki, men
tillika förordades en fortsatt uppskofstaktik
för att hinna stärka landets försvar. Från några
håll tillstyrktes i samma syfte afslutandet
af provisoriska fördrag, och en af de fyra
furstar, som voro eventuellt berättigade till
riksföreståndarskapet, Ii Naosuke af Hikone (vid
Biwa-sjön; mest känd i historien under hoftiteln
Kamon-no-kami, "chef för hushållskontoret"),
var nog djärf att formligen påyrka upp-häfvande
af förbudet mot byggande af sjögående fartyg:
med holländska lärares tillhjälp kunde japanerna
snart nog förvärfva egen flotta, känna och
använda främmande länders inrättningar och
sålunda säkrare trygga sitt land än genom en
ständig af-stängning. När Perry återkom (13
febr. 1854) med en förstärkt eskader, kunde han
ej hindras från att insegla i Yedo-bukten, och
efter några veckors förhandlingar tilltvang han
sig traktaten i Kanagawa (nära det nuv. Yokohama;
31 mars 1854; definitivt ratificerad af japanska
regeringen först 21 febr. 1855). Det var dock
ej ett fullständigt handelsfördrag; amerikanerna
egde blott att förse sig med skeppsförnödenheter
i hamnarna Hakodate och Shimoda (ytterst på
Izu-halfön, s. v. om Yedo-bukten), där äfven
en konsul fick anställas. Emellertid utbröt
Krimkriget emellan England, Frankrike och
Ryssland. På Englands förfrågan, huru J. ämnade
förfara med neutralitetens iakttagande,
svarades blott, att brittiska fartyg kunde
intaga förnödenheter och verkställa reparationer
i Nagasaki, Hakodate och, i nödfall, Shimoda
(traktat 14 okt. 1854). Man fruktade att stöta
sig med Ryssland, och när amiral Putiatin,
som lagt till vid Shimoda, där fått sin fregatt
förstörd genom en vulkanisk svallvåg (dec. 1854),
rönte han allt nödigt understöd och lyckades
äfven afsluta en traktat på samma villkor som
Perry (febr. 1855). Däremot af slogs bestämdt
hans yrkande på en delning af Sachalin, som
i stället enligt fördraget skulle koloniseras
gemensamt af J. och Ryssland. Alla dessa dittills
ingångna traktater framlades för kejsaren (O s a
h i t o, 1847-67; efter döden Kom e i-te n no),
som uttryckligen genom sin kwambaku tackade
riksfältherren för hans därigenom ådagalagda
nit (febr. 1855). Partistriderna dämpades
till en tid, också i följd af den ödeläggande
jordbäfning, som drabbade Yedo och landet vida
däromkring (11 nov. 1855). - Regeringen i Yedo
hade likväl från denna tid ytterst svårt att
hålla sig uppe, att på samma gång, för att
undgå sina motståndares klander och angrepp,
underställa kejsaren sina diplomatiska åtgärder
och att det oaktadt utåt uppträda liksom i
full besittning af den suveräna makten. Dess
farligaste fiende var Mito Nariaki, den siste
japanske statsman, som ännu som inkyo förstått
att djupt ingripa i sitt lands öden. Han var
på flerfaldigt sätt genom svågerlag befryn-dad
äfven med kejsarhuset, och hans sträfvan synes
ha gått ut på att ställa sig i spetsen för,
såsom slagordet lydde, en fast "förening mellan
hof adel och ridderskap", att sålunda utan
statsskickets formella förändring skapa en ny
sammansluten styrelsemakt till rikets försvar mot
utlandet. Trots hans protest mot Perry-fördragét
aftalades efter det kejser-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0811.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free