Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. IV. Det moderna Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1497
Japan (Historia. Det moderna J., tiden efter
1853)
1498
hans eget fortsatta riksföreståndarskap. Nariaki
och hans son Yoshinobu sattes under
bevakning i sina palats i Yedo; den förre
hemskickades efteråt som fånge till
Mito, där det reformfientliga partiet
uppeggades till resning. Flera landsfurstar
(äfven af själfva Tokugawa-ätten). som
understödt hans sträf-vanden, tvungos till
abdikation. Tokugawa-väldets auktoritet skulle
alltså häfdas t. o. m. emot dess borne målsmäns
vilja. Men äfven inom hofadeln i Kyoto kämpade
riksföreståndarens och Nariakis anhängare
med hvarandra, bl. a., liksom i forntiden, om
kwambaku-Simbetets tillsättning och därmed om
tillträdet till kejsarens person. De senare,
bland hvilka Sanjo Sanetomi (1. Saneyoshi) och
I w a k u r a T o m o m i (se d. o.) alltmer
framträdde som ledare, lyckades utverka och
trots alla bevakningsåtgärder framlämna en
hemlig kejserlig fullmakt för Nariaki att
"för barbarernas fördrifvande" bemäktiga sig
regeringen i Yedo. Meningen var att förklara
riksföreståndaren och hans ministrar, hvilkas
öfvergrepp mot sina motståndare skarpt fördömdes
i kejsarens namn, för "rebeller" emot kejsaren
och angripa dem med de ronin-skaror, som samlades
från alla håll i såväl Yedo som Kyoto under
en mängd reformvänners och "Hollandslärdes"
ledning. Ii Kamon-no-kami, som anade, hvad som
var å färde, sände i hast trupper till Kyoto,
fängslade eller förvisade från hof vet flera
förnäma herrar (okt. 1858) och förskaffade
sig en kejserlig kungörelse (febr. 1859),
som godkände hans hittills vidtagna åtgärder
mot utlandet, under förutsättning likväl att
"barbarerna" hölles på vederbörligt afstånd
och snart åter förjagades ur riket. Detta
förbehåll undertrycktes af riksföreståndaren,
som offentligen endast lät påskina, att
han kommit till full samdräkt med hofvet i
Kyoto, ehuru kejsaren trots all påtryckning
ingalunda hade gillat själfva traktaterna i
hela deras utsträckning, blott ett uppskof
med hamnarnas stängning ånyo. För att kufva
den fortfarande jäsningen lät han häkta ett
stort antal framstående folkledare och efter
pinlig rannsakning döma dem till hårda straff,
somliga till döden (bland dem Y o s h i d a T
o r a j i r o från Choshu, som länge ifrat för
öppen samfärdsel och alla slags reformer och i
sin hembygd grundlagt ett nytt skolväsen, men
drifvits till förbittring af Yedo-regeringens
missaktning mot kejsaren). Under trycket
af detta skräckvälde måste äfven Shimazu
Saburo, som styrde Satsuma i sin af en äldre,
förut regerande broder adopterade sons namn,
aflägsna Saigo och Okubo från dem anförtrodda
sysslor. Eiksföreståndaren drefs till denna
stränghet ej blott af fruktan för sitt eget
lif, utan äfven af nödtvånget att med snaraste
utan sammanstötningar med de främmande makterna
verkställa några af traktaternas artiklar. Den
första främlingskolonien grundlades i det
hastigt tillväxande Yokohama (i st. f. Kanagawa,
som låg alltför nära inpå stråkvägen Tokaido
och f. ö. visade sig mindre passande), och
de första främmande sändebuden mot-togos i
Yedo (juli 1859). I följd däraf förvärrades
jäsningen bland folket, och flera attentat mot
främlingarna begingos af upphetsade ronin. Än mer
ökades förbittringen, när guldet, som i det af
stängda J. stod lägre i förhållande till silfret
än annorstädes, strömmade ur landet på grund af
de utländske köpmännens sluga inväxlingsaffärer
och samtidigt alla priser på t. ex. siden och
andra gängse varor steg-
rades genom deras inbördes
konkurrensen! utförseln. För syns skull sökte
regeringen lägga vissa svårigheter i vägen för
samfärdseln, men stötte sig blott därigenom med
utlänningarna, utan att lugna folkstämningen
och blidka nioståndarnas ovilja. För första
gången affärdades en beskickning till utlandet
(dec. 1859) för att i Washington aflämna
traktatens vederbörliga ratifikation och tillika
anhålla om Förenta staternas medlingshjälp, som
Harris förespeglat. Man började inköpa och med
främmande bistånd bygga krigsfartyg, uppsätta
och på europeiskt vis inöfva nya regementen,
äfvensom inrätta läroverk för undervisning i
främmande språk och vetenskaper, och i synnerhet
i Satsuma och Choshu följdes dessa föredömen med
växande ifver. Men därjämte ansåg regeringen sig
böra afgjordt undertrycka hvarje motstånd från
Mito, i synnerhet alla stämplingar med hofvet
i Kyoto, och utkräfde därför under hotelser
och polistvång kejsarens hemliga fullmakt för
Nariaki. Då mördades plötsligt i Yedo (24 mars
1860) riksföreståndaren af några Mito-vasaller,
som öfverlämnade sig åt regeringens bödlar,
sedan de ombestyrt offentliggörandet af
sin anklagelseskrift emot den högförrädiske
statsmannen. - Detta våldsdåd framkallade
närmast ett ännu strängare regemente i Yedo under
Ando Nobumasa och ett formligt inbördes krig i
Mito, som därigenom upp-refs och. förlamades
för den efterföljande revolutionskampen, i
synnerhet sedan Nariaki aflidit under misstänkta
omständigheter (sept. 1860). Förhållandet till
utlandet blef. alltmer spändt, det ena attentatet
följde efter det andra, och regeringen kunde
hvarken gifva främlingarna verksamt skydd eller
för samfärdseln öppna de öfriga i traktaterna
nämnda städerna på utsatta tider (Niigata l
jan. 1860, Yedo l jan. 1862, Osaka med Hyogo
l jan. 1863). Förenta staterna kunde, på grund
af det utbrytande secessionskriget, ej med
framgång understödja den japanska regeringen i
dess trångmål, ehuru Harris åtminstone visade
sin välvilja genom att stanna kvar i Yedo,
äfven sedan hans holländske tolk blifvit mördad
(jan. 1861), under det att de engelska och
franska sändebuden endast med inöda kunde
förmås att återvända till hufvudstaden från
Yokohama, dit de tagit sin tillflykt under sina
eskadrars och truppers skydd. De begåfvo sig
dit tillbaka, sedan den engelska legationen
blifvit angripen af väpnade män från Mito
och andra orter och regeringen förklarat sig
ej kunna lämna någon garanti mot nya dylika
anfall (juli 1861). Ryssland begagnade sig af
dessa förvecklingar för att plötsligt besätta
ön Tsushima (mars 1861), som dock på hösten
utrymdes i följd af Englands flottdemonstrationer
och diplomatiska protester. Den japanska
regeringen affärdade därefter, i förhoppning
om engelskt understöd, en beskickning till
Europa (febr. 1862) för att utverka uppskof
med traktathamnarnas öppnande, hvilket äfven
lyckades under årets lopp. Men samtidigt med
beskickningens afresa anfölls Ando af några ronin
från Mito (14 febr. 1862); de nedhöggos alla
af vakten, men han själf blef svårt sårad och
kunde på flera månader ej deltaga i regeringens
skötsel. Han hade sökt befästa sin ställning
genom att, till de kejsartrognes ytterligare
förbittring, åvägabringa ett giftermål emellan
den unge sho£un och kejsarens syster. Nu
begagnade si.er Kvoto-hofvet eller snarare dess
ledare bakom kulis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
