Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johansson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskrifter. J. är en af utgifvarna af tidskr. ”Le
monde oriental” (sedan 1906). Sedan 1892 är
han led. af Human. vet. samf. i Uppsala.
Johansson, Johan Erik, fysiolog,
universitetslärare, f. 22 mars 1862 i
Skultuna församling, Västmanland, blef
student i Uppsala 1879, med. licentiat 1889,
med. doktor 1890, docent vid Karolinska
institutet s. å., laborator 1891 samt professor
i fysiologi 1901 därsammastädes. Sedan 1900
har J. varit Fångvårdsstyrelsens hygieniska
biträde. J. egnade sin vetenskapliga forskning
först åt blodomloppets fysiologi, inom hvilken
han bl. a. bearbetade kärlinnervationen
(Studier öfver inflytandet på blodtrycket af
retning af ryggmärgen och n. splanchnicus,
gradualafh. 1890) och frågan om orsaken till
stegringen af hjärtslagens antal vid muskelarbete
(i ”Skandinavisches archiv für physiologie”,
1893). Senare har han med förkärlek bearbetat
läran om ämnesomsättningen hos människan
och 1896—1909 på detta område i nyss nämnda
tidskrift offentliggjort en lång serie viktiga
undersökningar, för hvilka han af Svenska
läkarsällskapet två gånger erhållit pris. Om
J:s framstående förmåga att behandla statistiska
uppgifter bära hans i förening med F. Westermark
utförda undersökning om några af de faktorer, som
inverka på fostrets vikt, längd och hufvudomkrets
(i ofvannämnda tidskr. 1897), äfvensom hans
utredning af lungsotens frekvens i Sverige (1907)
samt hans bearbetning af medicinalstatistiken
i Medicinalstyrelsens årsberättelse (från
1900) fullgoda vittnesbörd. J. biträder vid
redigeringen af medicinska afdelningen i Nordisk
familjeboks 2:a uppl. och har för nämnda verk
äfven författat ett stort antal artiklar. 1910
blef han led. af Vet. akad.
R. T—dt.
Johansson, Karl August, målare, f. 8 sept. 1863
i Härnösand, studerade vid konstakademien
i Stockholm 1882—85, utställde 1894 en
serie landskap från Tenerife, men har eljest
hufvudsakligen målat Norrlands natur i olika
årstider och olika stämningar, sommarafton,
sommarnatt, kvällssol, solig vinterdag,
nyfallen snö o. d. Kall decemberdag (1904) eges
af Nationalmuseum, Höstmotiv från Ljungaren
(s. å.) af Hudiksvalls läroverk.
G—g N.
Johansson, Johannes, hymnologisk och
exegetisk författare, f. 14 maj 1867 i
Uppsala, blef student där 1885, filos.
kandidat 1889 och teol. kandidat 1898,
prästvigdes 1902, utnämndes s. å. till lektor i
Nyköping och befordrades 1903 till rektor vid
folkskollärarinneseminariet i Falun. J. utgaf
1907 ett Förslag till psalmbok för svenska
kyrkan, omfattande dels 1819 års psalmbok i
oafkortad, men delvis starkt omarbetad form,
dels ett tillägg på 200 psalmer af äldre och
nyare författare. Ett 1908 utgifvet Nytt förslag
till reviderad psalmbok (åtföljdt af en mycket
utförlig, i broschyrform tryckt motivering,
som innehåller bl. a. en revidering af
psalmbokens författaruppgifter) öfverensstämmer
i nummerantal med kyrkopsalmbokens och utgör
ett försök att trots uteslutningar och tillägg
låta de mest använda psalmerna kvarstå på
sina för församlingen välkända platser. Den
ledande grundtanken i J:s revisionsarbete är
att låta psalmen med modern språkdräkt förena
bekännelsetrogen hållning. J. har uppträdt jämväl
med några omfattande exegetiska skrifter: Se,
Han kommer (1894), en populär utläggning af
Uppenbarelseboken, Profeten Hosea,
öfversättning och utläggning (1899) och
Hosea och de kritiska problemen (s. å.).
E. N. S—g.
Johansson, Gustaf, finsk teolog, ärkebiskop,
f. 10 jan. 1844 i Ylivieska, blef student
1861 och filos. kandidat 1868, bedref
teol. studier i utlandet, bl. a. under
prof. Becks ledning i Tübingen, prästvigdes
1871 samt blef teol. kandidat 1874, licentiat
1875, docent s. å. samt professor i teologi
och moral 1877. Han valdes 1885 till biskop
i Kuopio stift och 1896 i det nybildade
Nyslotts stift samt 1899 till ärkebiskop. J.
är en produktiv skriftställare. Som akademiska
afhandlingar utgaf han Pantheismens inflytande
på de dogmatiska grundbegreppen i R. Rothes
spekulativa teologi (1875) och Det kristliga
samvetsbegreppet och dess historik (1876). Mot
laestadianismen vände han sig på finska språket
i Laestadiolaisuus (1892). För öfrigt här han
utgifvit predikningar. Han var prästeståndets
vice talman vid 1885, 1888, 1891 och 1894
års landtdagar och dess talman 1897. Som
ärkebiskop var han själfskrifven talman vid de
sista ständermötena. Under de af N. Bobrikov
framkallade konflikterna var han en af de främste
”undfallenhetsmännen” och bidrog verksamt
till, att prästerskapet tillmötesgick dennes
önskningar.
M. G. S.
Johan Turesson. Se Tre rosor.
John [jånn], Franz von, friherre, österrikisk
general, f. 20 nov. 1815 i Bruck an der Leitha,
d. 25 maj 1876 i Wien, tillhörde från 1845
Radetzskys generalstab och utmärkte sig 1848 i
norra Italien. Han utnämndes 1857 till öfverste
och friherre samt 1859 till generalstabschef
för sjätte armékåren i södra Tyrolen och
1860 till generalmajor för Benedeks armé uti
Italien. Samma ställning intog han i ärkehertig
Albrekts här 1866 och befordrades för sin vid
Custozza ådagalagda strategiska duglighet till
fältmarskalklöjtnant. I okt. 1866 utnämndes
J. till österrikisk krigsminister och i dec. 1867
till rikskrigsminister för Österrike-Ungern,
uppgjorde planen till den nya härordningen,
grundad på allmän värnplikt, men afgick redan
i jan. 1868. 1873 blef han fälttygmästare och
1874 åter liksom 1866—67 chef för generalstaben.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
