Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johnston ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staten New York, n. v. om Albany,
strax vid Gloversville. 10,130
inv. (1900). Handsktillverkning.
(J. F. N.)
Johnstrup [jōn-], Johannes Frederik, dansk
geolog, f. 12 mars 1818, d. 31 dec. 1894,
blef teknologie kandidat 1844 och docent i
mineralogi och naturlära vid Sorö akademi
1846. Vid akademiens upphörande 1848 blef
han adjunkt i Kolding, 1851 öfverlärare i
Sorö och 1866 professor i mineralogi och
geognosi vid Köpenhamns universitet och
polytekniska läroanstalt. Han visade stort nit om
utvecklingen af mineralogiska museet och ledde
dess inflyttning i ny byggnad (1893). J. var
sedan 1876 ledare af undersökningarna på
Grönland och sedan 1888 af Danmarks geologiska
undersökning. Utom en kort lärobok i kemi (1855,
3:e uppl. 1863) författade J. blott en rad afh.,
men främjade genom dem i hög grad kännedomen
om Danmarks geologiska förhållanden, särskildt
kritformationens enskilda skikt och de glaciala
fenomenen. Framhållas må Faxekalkens dannelse
(1864), Faxekalken ved Annetorp i Skaane
(1867), Grönsandslagene i Danmark (1874),
Overs. over de palæozoiske dannelser paa
Bornholm (s. å.), Om hævningsphænomenerne i
Möens klint (s. å.), Om grönsandet i Sjælland
(1876), Om cyprinaleret i Danmark (1882), Om
de geologiske forhold i den nordlige del af
Vendsyssel (s. å.) och Abriss der geologie
von Bornholm (1889). Han utsträckte dock sina
undersökningar äfven till Färöarna (Om kullagene
paa Færöerne, 1873), Island (Indberetning om
den i sommeren 1876 foretagne undersögelsesreise
paa Island, 1877 och Om de vulkanske udbrud og
solfatarerne i den nordöstlige del af Island,
1886) och Grönland (Om kryolitens forekomst,
1882); han utgaf äfven (tysken) ”Gieseckes
mineralogiske rejse i Grönland” (1878). 1894
blef han hedersdoktor vid universitetet.
E. Ebg.
Johnstrupit Brögger, miner., bruna,
prismatiska kristaller, förmodligen hörande till
epidotgruppen; ett silikat af Ca, Na, Ce, La,
Di och Ti, funnet vid Barkevik (Langesundsfjord).
A. Hng.
Johol, malajstat. Se Negri Sembilan.
Johor, Djohor, Dschohor [dʃå͡uhå’ə], litet
malajiskt furstendöme under brittiskt skydd
(sedan 1885) på södra spetsen af Malakka-halfön,
23,300 kvkm., med omkr. 200,000 inv., af
hvilka 150,000 kineser, 35,000 malajer och
15,000 javaneser. Riket J. var förr vida
mäktigare än nu; det omfattade samtliga
ö. om Sumatra till Banka belägna småöar,
hvilka, sedan holländarna 1641 togo Malakka
från portugiserna, gingo förlorade till de
förre. 1824 sålde rajan af J. Singapore till
Ostindiska kompaniet. Hufvudstaden, Johor
Bharu, 23 km. n. ö. om staden Singapore, har
omkr. 20,000 inv. och besökes mycket från
Singapore i egenskap af ett österländskt Monte
Carlo.
(J. F. N.)
Joigny [ʃωanjī], arrondissemangshufvudstad i
franska depart. Yonne (Bourgogne) vid floden
Yonne. 6,045 inv. (1901). Tillverkning
af cement, skor och korgar; handel
med vin, spannmål och boskap.
(J. F. N.)
Joint-stock-bank [dʃå͡i’nt stå’k bä’ȵk], eng. (af
join, förena, och stock, kapital, fondaktier),
aktiebank. Jfr Aktie, Bank och Clearing-house,
sp. 422.
Joinville [ʃωä̃vi’l]. 1. Stad i franska
depart. Haute-Marne (Champagne) vid högra stranden af
Marne. 3,757 inv. (1901). Järntillverkning. —
Staden var förr hufvudort i det gamla
baroniet J., som Henrik II 1551 upphöjde till
furstendöme åt François de Lorraine, hertig af
Guise. Stamslottet refs 1791. Bland de äldre
baronerna af J. märkes historieskrifvaren Jehan
de J. (se nästa art.), åt hvilken en staty restes
i staden 1861. — 2. Hufvudort i Dona Francisca
(se d. o.). 3,000 inv.
(J. F. N.)
Joinville [ʃωä̃vi’l], Jehan de, fransk
memoarförfattare, f. 1225, d. troligen
1317, tillhörde en gammal adelsfamilj i
Champagne, hvars medlemmar utmärkt sig i
korstågsstriderna. Själf deltog han under Ludvig
den helige i korståget 1248, tillfångatogs
och återvände först 1254 jämte konungen från
Egypten. Sedan var han ståthållare hos Johanna
af Navarra. Det var på hennes uppmaning,
som han skref sitt berömda verk Histoire de
Saint Louis, som han påbörjade 1304 vid åttio
års ålder. Hans höga ålder förklarar, att
minnet stundom svikit honom; men som memoarer,
skildrande honom själf och hvad han sett och hört
under korståget, är denna skrift utmärkt genom
mycken naivitet och ett lifligt och åskådligt
berättelsesätt. Konungen framstår öfverallt som
en hjälte och ett helgon, ett efterföljansvärdt
exempel. J. är dessutom författare till en
liten uppbyggelseskrift Credo (skrifven 1250 och
omarbetad 1287). Af krönikan finnas endast två
manuskript bevarade. Den hade fallit fullständigt
i glömska, då den 1547 utgafs första gången
af P. A. de Rieux (många nytryck). Litt.:
A. Debidour, ”Les chroniqueurs” (bd I, 1888),
densamme och E. Étienne, ”Les chroniqueurs
français au moyen âge” (1895) samt Delaborde,
”J. de J.” (i ”Revue des deux mondes”, 1892)
och ”J. de J.” (1894).
J. M.
Joinville [ʃωä̃vi’l], François Ferdinand Philippe
Louis Marie d’Orléans, prins af J. Se Orléans.
Joinville-ön [ʃωä̃vi’l-], den nordligaste ön
i den antarktiska Dick-Gerrits-arkipelagen
under 63—63° 30′ s. br. och 55—56° 30′ v. lgd,
upptäckt af Dumont d’Urville 1838. Ön är bergig
och helt och hållet betäckt af snö och is.
J. F. N.
Jojada, judisk öfverstepräst, som räddade den
davidiska dynastien från undergång, då drottning
Athalia, för att själf komma på tronen, ville
röja tronarfvingen, sin ettårige sonson Joas,
ur vägen. Joas räddades af sin faster Joseba,
sannolikt öfversteprästen J:s hustru. Sex år
därefter störtade J. Athalia samt upphöjde
Joas på tronen (omkr. 878 l. 868 f. Kr.),
förstörde baalstemplet och upprättade Jehovahs
dyrkan. Så länge han lefde, var han konung Joas’
rådgifvare (2 Kon. 11; 2 Krön. 22: 10 ff.).
J. P.
Jojakim, konung i Juda (609—599 f. Kr.), son
till konung Josia, uppsattes af den egyptiske
konungen Neko på tronen i st. f. sin yngre
broder Joahas. Neko förändrade vid detta
tillfälle hans ursprungliga namn Eljakim till
J. Den slösande och afgudadyrkande konungens
första regeringshandling var hopsamlandet af
den skatt, som Neko vid Joahas’ afsättande
pålagt folket. Efter att ha varit den egyptiske
konungens vasall, tvangs han af Nebukadnessar
två år efter slaget vid Karkemisch (605),
där Neko besegrades, att underkasta sig
den babyloniske eröfraren. Under denne var
han skattskyldig i tre år, hvarefter han
afföll. J. dog, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
