Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbruksminister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”uppåt” och ”nedåt”, verkligen på jordens
motsatta sida äro omvända, kan erhållas
t. ex. däraf, att stjärnbilden Orion för oss står
på fötterna, men för våra antipoder på hufvudet,
samt äfven däraf, att vi vid månförmörkelser se
lika väl den undre som den öfre delen af jordens
skugga kastad på månskifvan.
Jorden är sålunda en i det närmaste klotformig,
i världsrymden fritt sväfvande kropp. För
att bestämma dess rörelse har man först att
iakttaga de utanför jorden varande föremålen,
hvilka samtliga visa sig ega en s. k. daglig
rotationsrörelse omkring jorden, så beskaffad,
att hela himmelen med sina stjärnor (som
inbördes behålla samma lägen) på ett dygn
vrider sig ett hvarf kring en linje, kallad
himmelsaxeln l. världsaxeln. Erfarenheten
lär, att alla rörelser äro relativa,
d. v. s. bero på iakttagarens och föremålets
ömsesidiga rörelse. Vore nu här iakttagaren,
d. v. s. jorden med den därpå boende människan,
orörlig, så vore äfven måhända de gamles
föreställning om stjärnorna som fästa på en
kring jorden sig hvälfvande kristallsfär den
naturligaste. Emellertid kan rörelsen förklaras
äfven därigenom, att jorden vrider sig ett hvarf
på ett dygn kring samma axel, men i motsatt
led mot den, i hvilken stjärnornas rörelse
synes försiggå. Härigenom förklaras himmelens
företeelser vida enklare och på ett sådant sätt,
att de synas oss mekaniskt möjliga, något som
eljest ej blir händelsen. Bland direkta bevis
för jordens dagliga rörelse kring sin axel
(rotation) må nämnas: Foucaults pendelförsök
(se d. o.), jordens afplattning (uppkommen genom
rotationen på en tid, då jorden ännu var bildbar)
samt pendelobservationer (som visa, att tyngden
är 1/2 proc. mindre vid ekvatorn än vid polerna,
hvilket bevisar tillvaron af en centrifugalkraft)
och slutligen fritt fallande kroppars afvikning
åt ö. från den lodräta linjen samt vindars och
hafsströmmars afvikning åt höger på norra
halfklotet och åt vänster på det södra. —
Jämte det solen deltager i den för alla stjärnor
gemensamma (skenbara) dagliga rörelsen, synes den
äfven förflytta sig åt ö. bland stjärnorna och
under loppet af ett år beskrifva en storcirkel på
himmelen. Denna solens årliga rörelse förklaras
äfven lika lätt som skenbar och i själfva verket
tillhörande jorden. Fixstjärnornas aberration och
parallax äro bevis för jordens årliga rörelse
kring solen. Ang. jordbanans form och öfriga
egenskaper se Keplers lagar. Jordens medelafstånd
från solen utgör (då solens parallax efter nyare
bestämningar antages till 8″,80) 149,5 mill. km.
Som en följd af jordens årliga rörelse uppstå
årstiderna. Då nämligen jordens ekvatorsplan
ej sammanfaller med banplanet och sålunda
ej heller jordens axel är parallell med en
mot banplanet vinkelrät linje, utan lutningen
därvid f. n. utgör 23° 27′ (ekliptikans lutning)
samt då jordaxeln har en i världsrymden — men
ej i förhållande till solen — under århundraden
nästan oföränderlig riktning (se Nutation,
Oblikvitet och Precession), så inträffar
det, att under ena halfåret jordens nordpol och
under andra halfåret dess sydpol lutar öfver
mot solen (se fig. 1). I förra fallet träffa
solens strålar jordytan på norra halfklotet
under en större vinkel, temperaturen blir högre
och dagarna längre än i senare fallet: detta
halfklot har då sommar och det södra vinter. När
sydpolen lutar öfver mot
solen, råder, tvärt om, på norra jordhalfvan
vinter och på den södra sommar. — Två gånger om
året — vid dagjämningarna (se d. o.) — falla
solstrålarna lodrätt öfver orter i jordens
 |
| Fig. 1. Schematisk framställning af jordens årliga rörelse kring solen och årstidernas uppkomst. I vintersolstånd, II vårdagjämning, III sommarsolstånd, IV höstdagjämning, allt gällande för norra halfklotet. (Den synliga polen är nordpolen. Den medelst streckning skuggade jordklotshalfvan är den af solen ej belysta.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
