- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
159-160

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordmagnetism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats för byggnader, konstgjorda vägar,
kommunikationsanstalter, anläggningar
(t. ex. kraftstationer m. m.). Gränserna mellan
ofvannämnda mom. 1, 2 och 3 äro visserligen icke
synnerligen skarpa, mellan mom. 1 a och b äro
de delvis t. o. m. ganska otydliga. I stort sedt
kan dock sägas, att jordens ekonomiska betydelse
enl. mom. 1 a och delvis 1 b, hvilken i urtiden
— under den förhistoriska ”samlarperioden” (se
K. Bücher, ”Die entstehung der volkswirtschaft”,
1893 och flera senare uppl.) — var alldeles
bestämmande för människors tillvaro och
lefnadssätt, under kulturutvecklingen relativt
alltmer reducerats. Tryggad besittningsrätt
till ockuperad jord blef väl först genom
uppkomsten af egentligt landtbruk ett
oafvisligt behof och en hufvuduppgift för
de mänskliga sammanslutningarnas, hordernas,
stammarnas, storfamiljernas o. s. v. omsorger
och verksamhet. Sedan de forntida personliga
småsamhällena inordnats under eller öfvergått
till lokala småstater (t. ex. härad, landskap)
och ännu mer sedan dessa sammanväxt till större
politiska samhällen (stater), uppkom förr eller
senare lagskyddad privat eganderätt äfven till
jord, i allmänhet dock under mer eller mindre
uttryckligt förbehåll af en statens eller det
politiska samhällets öfvereganderätt till hela
territoriet. Med tilltagande folkmängd och
sedan befolkningen delvis ”agglomererats” (i
städer, köpingar, industridistrikt o. s. v.),
trädde särskilda jordarealers betydelse
enl. ofvannämnda mom. 3 alltmer i förgrunden,
och uppkommo allt tydligare konflikter mellan
å ena sidan statens eller kommunens, å andra
sidan enskilda jordegares intressen. Det är
särskildt lösandet af sådana konflikter, som
närmast åsyftas med s. k. jordreform, hvilket
är en gemensam benämning på såväl tidigare,
historiskt kända som nutida sträfvanden, förslag
och åtgärder, gående ut på inskränkningar i
gällande privat eganderätt till jord, utan att
åsyfta vare sig, i likhet med kommunism, allmän
egendomsgemenskap eller, såsom den egentliga
socialismen, afskaffande af all något afsevärd
privat förvärfsförmögenhet. De längst gående
”jordreformatorernas” ideal är: fullständigt
afskaffande af den privata jordegendomen genom
antingen nationalisering (se d. o.) eller
(åtminstone delvis) kommunalisering (se d. o.);
andra åter vilja åtnöja sig med mer eller
mindre fullständig konfiskation af jordränta
(se d. o.). Jfr äfven H. George, A. Loria,
J. S. Mill och Fr. Quesnay. Af hithörande
litteratur må särskildt nämnas blott K. Diehls
art. ”Bodenbesitzreform” i ”Handwörterbuch
der staatswissenschaft” (1909 års uppl.).
J. Lr.

Jordrefva, bot., namn på Glechoma hederacea.

Jordregister, förv., är en förteckning öfver jord
på landet, hvilken förteckning föres länsvis af
förste landtmätaren. Jordregistret upplägges
på grundval af jordeboken. I jordregistret
införas hemman och öfriga jordeboksenheter
å särskilda upplägg. Hvarje i jordregistret
införd fastighet åsättes i anslutning till
fastighetens namn enligt jordeboken ett
registernummer, bestående af fastighetens i
uppläggets öfverskrift antecknade nummer med en
därvid fogad sifferexponent (t. ex. Åby 11). Den
fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, skall
alltid erhålla exponenten 1. Har fastighet genom
landtmäteriförrättning delats i flera lotter,
betecknas dessa med nya
registernummer sålunda, att den först
registrerade erhåller till exponent 2,
den andra 3 o. s. v. (t. ex. Åby 12, Åby
13). Samma förfaringssätt skall med användande
af närmast lediga registernummer iakttagas,
där en genom landtmäteriförrättning utbruten
del sedermera undergår klyfning eller
styckning eller afsöndring för alltid egt
rum. För hvarje registerfastighet införas
i särskilda kolumner uppgifter om mantal,
särskildt fastställdt eller i orten brukligt
namn, egovidd, landtmäteriförrättningar, af
hvilka fastigheten beröres m. m. Fastighetens
registernummer antecknas å kartor och i
förrättningshandlingar. — Anledningen till
inrättandet af ett jordregister var behofvet
af ett lämpligt underlag för ifrågasatta nya
fastighetsböcker. Jordregistret afser att
fylla detta behof, hvilket till väsentlig del
sker därigenom, att den beteckning, som åsättes
fastighet vid dess införande i jordregistret
och som icke får ånyo användas, är egnad
att skilja fastigheten från hvarje annan,
med andra ord individualisera densamma. Då
afskrift af jordregistret efter hand
tillställes vederbörande domhafvande, komma
registerbeteckningarna att inflyta i blifvande
beslut om lagfart, hvarefter fastigheterna
varda behörigen individualiserade äfven i
fastighetsböckerna. — Vid sidan af sitt egentliga
ändamål som grundval för fastighetsbokföringen
är jordregistret egnadt att ega värde äfven
för fastighetskrediten, beskattningsväsendet,
jordbruksstatistiken, landtmäteriväsendet
m. m. Gällande förordning i ämnet är utfärdad 13
juni 1908. Arbetet med jordregistrets uppläggande
påbörjades under Landtmäteristyrelsens
ledning vid 1909 års ingång.
H. Rhn.

Jordrymning, bergsv., kallas den lösa jordens
bortskaffande från en plats, där en malmanledning
antages finnas, i ändamål att uppnå den fasta
hällen. Är den lösa jorden djup, får man
vanligen bygga sig ned genom densamma medelst
ett timradt schakt. Jordrymning förekommer
utom vid undersökningsarbeten äfven i stor
utsträckning som förberedelse till dagbrytning
(se d. o.).
Th. N—m. (K. S—ll.)

Jordränna. Se Torr-ränna.

Jordränta, nationalek., var enligt Adam
Smith och äldre författare i allmänhet (i
hufvudsak äfven J. Anderson, se d. o.) den
uppgift, som arrendator af jord regelbundet
kan erlägga eller faktiskt erlägger till
jordegaren, d. v. s. ifrågavarande jordegendoms
bruttoafkastning med afdrag af samtliga
produktionskostnader, inkl. ersättning för
arrendatorns eget arbete. Den jordränteteori,
som numera i allmänhet omfattas, framställdes
i särskilda skrifter till väsentlig del
nästan samtidigt (1815) af engelsmännen West,
Malthus och Ricardo, efter hvilken sistnämnde
den vanligen benämnts. Den Ricardoska
jordränteteorien
har dock senare väsentligt
utvecklats i synnerhet af v. Thünen och i viss
mån modifierats genom arbeten af v. Liebig. I
korthet torde den moderna jordränteteorien kunna
sammanfattas på följande sätt. Så länge jord
finnes att tillgå i praktiskt obegränsad — för
befolkningens alla kända, beaktade och förutsedda
behof mer än tillräcklig — mängd, kostar någon
obrukad del däraf i regel ingenting. Äfven om i
ett nutida civiliseradt lands kolonier all jord
från början förklarats vara statsegendom, hvaraf
särskilda områden (vanligen i lotter intill ett
bestämdt maximum) med full eganderätt eller med
åborätt upplåtas åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free