Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordtermometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välgörenhetsanstalter af alla slag, där hon tog
noggrann kännedom om de bekymmer och behof,
som icke mäktade framtränga intill tronen. Under
det hon sålunda sökte mildra sina medmänniskors
nöd, var hon själf under bittra pröfningar,
som förlusten af kära anhöriga eller deras
sjukdom vållade henne, en förebild af kristligt
tålamod och uppoffrande kärlek. 8 juli 1859
uppgaf hennes gemål sin anda. I sitt testamente
hade han gifvit drottningen ett rörande bevis
på sin tillgifvenhet: ”Må dessa blad förvara
uttrycken af min tacksamhet för den ömhet och
innerliga kärlek, hvarmed jag af en älskad gemål
varit omhägnad, för den lycka och glans hennes
sällsporda dygder och höga förstånd spridt
öfver konungaborg och rike”. Frigjord från de
yttre förpliktelser, som tronen ålägger, sökte
änkedrottning J. att i större tillbakadragenhet
framlefva sina återstående dagar, hvilka,
äfven de, skulle blifva rikare på sorg än
på glädje genom de svidande förluster, som
döden anställde bland hennes närmaste. Folkets
vördnad för henne växte i samma mån som hennes
sorg. Ett vackrare uttryck af dessa känslor
har aldrig kommit någon furstinna till del än
den hänförelse, med hvilken folket firade den
femtioåriga minnesdagen af hennes ankomst till
Norden. På Rosendals lustslott vid Stockholm,
13 juni 1873, och på slottet i Kristiania, 6
juli 1874, emottog hon de mest rörande bevis på
oskrymtad erkänsla och beundran. Som varaktiga
minnen af dessa dagar insamlades i Sverige och i
Norge betydliga penningemedel, hvilka ställdes
till änkedrottningens förfogande. Hon ökade
dessa fonder med storartad frikostighet och
öfverlämnade dem till förvaltning åt särskilda
styrelser. Sålunda stiftades i Sverige (1873)
Föreningen till minne af konung Oscar och
drottning Josephina med uppgift att bereda
stöd åt värnlösa och fallna samt i Norge
(1875) Enkedronning Josephines legat for
kvindelig uddanelse, med syfte att bereda
tillfälle åt kvinnor att inom eller utom
fäderneslandet förvärfva kunskaper eller
konstskicklighet. Själf lade hon 1 dec. 1873
i Stockholm grundstenen till och öppnade
personligen 1 april 1876 Konung Oscar I:s minne,
en välgörenhetsanstalt, som hon uteslutande af
egna medel bekostade, i ändamål att bereda ett
sorgfritt hem åt äldre kvinnor, som sett bättre
dagar. Därjämte tillförsäkrade hon (1873), inom
anstalten Josefinahemmet (i Stockholm), framtida
skydd och vård åt olyckliga trosförvanter,
för hvilka hon under sin lefnad städse var
en mild försyn. Utom de barmhärtighetsverk,
som änkedrottningen sålunda skapat, stodo
fortfarande flera andra under hennes personliga
ledning eller beskydd, såsom Sällskapet de
fattiges vänner, Fruntimmerssällskapet för
arbetsflitens befrämjande, Lotten Wennbergs
fond för hjälpbehöfvande, Allmänna institutet
för döfstumma och blinda, m. fl. Alla erhöllo
värdefulla bevis på hennes lifliga deltagande,
och bland dem, som än i dag bära hennes namn,
må nämnas: Drottning Josefinas slöjdskola
för flickor (i Malmö), Drottning Josefinas
räddningsanstalt för vanvårdade barn (inom
Kronobergs län), Josephines stiftelse (i
Stavanger) m. fl. Med ett ord, änkedrottningen
var outtröttlig i människokärlekens tjänst. Flera
timmar af dagen egnade hon att pröfva de många
böneskrifter, som från skilda håll och olika
samhällsklasser riktades till henne, samt
att personligen öfverlämna de gåfvor, hvarmed
hon ville lindra andras nöd. För alla hade hon öppet hjärta
och öppen hand. Mer än en from framtidsplan,
bl. a. upprättandet af ett hem för åldringar,
som förlorat synförmågan, hägrade ännu
för änkedrottningen, då hon träffades af
sjukdom. Redan 1869 hade hon, till följd af
försvagad hälsa, vistats flera månader i södra
Bajern, och dit återvände hon äfven 1872,
efter ett besök i Lissabon hos sin syster
änkekejsarinnan af Brasilien. Vid sin återkomst
till fäderneslandet återtog hon sitt strängt
regelbundna lefnadssätt. Slutligen kunde hon 1875
förverkliga en länge närd önskan att företaga
en resa till Rom och att återse de ställen, där
hon upplefvat sina första barnaår. Men i maj
1876 nedlades hon på sjukbädden, afled 7 juni
s. å. på Stockholms slott och begrofs 22 juni i
Riddarholmskyrkan. I närvaro af konungen och de
fleste medlemmar af den k. familjen aftäcktes
1 dec. 1906 på förgården till stiftelsen
”Konung Oscar I:s Minne” änkedrottningens byst,
modellerad af skulptören O. Strandman. — Se
Jos. Müller, ”Minnen ur drottning Josephines
lefnadshistoria” (1873) och ”Tacksägelse i
anledning af H. M. enkedrottningen af Sverige
och Norge Josephina Maximiliana Eugenias
frånfälle samt Tal vid jordfästningen och
grafsättningen jemte personalier” (1876).
J. M—r.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
