Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 197-198 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jostedalsbræen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Joules lag [dʃō’ls]. Se Galvanisk
ström.

Jounpore [dʃa͡unpō’ə]. Se Jaunpur.

Jour [ʃōr, sv. utt. vanl. ʃur], fr., dag, dager;
dagstjänst, en dags vaktgöring. — Ha jouren
(fr. être de jour), ha vakten för dagen,
tjänstgöra för dagen (jfr Jourhafvande). —
Se vidare À jour. — Jours complémentaires
[ʃōr kå̃plemãtǟr], ”fyllnadsdagar”, de 5 (hvart
fjärde år 6) dagar (de s. k. sansculottides),
som vid årets slut tillades i den franska
revolutionskalendern. Se Kalender.


Jourdan [ʃordã’], Jean Baptiste, grefve,
marskalk af Frankrike, f. 29 april 1762 i
Limoges, d. 13 nov. 1833 i Paris, deltog som
simpel soldat åren 1778—83 i nordamerikanska
oafhängighetskriget och var vid franska
revolutionens utbrott (1789) underofficer. 1791
fick han befäl öfver en bataljon frivilliga
och utmärkte sig sedan så under Dumouriez i
Nederländerna (1792), att han 1793 utnämndes till
divisionsgeneral och efter general Houchards
återkallande (sept. s. å.) till befälhafvare
för nordarmén. I spetsen för denna slog han
österrikarna vid Wattignies (15 och 16 okt.),
men måste nedlägga sitt befäl, då han icke ansåg
sig kunna utföra ett vinterfälttåg. På våren 1794
fick han befälet öfver Sambre- och Meuse-armén,
segrade vid Fleurus (26 juni), öfvergick Rhen (6
sept.), framträngde till Main och inneslöt Mainz,
men måste till följd af Clerfaits framryckande
draga sig tillbaka bakom Rhen. 1796 inneslöt han
ånyo Mainz, men måste efter flera motgångar (vid
Amberg 24 aug., Würzburg 3 sept., Lahnfloden
i midten af sept.) gå tillbaka bakom Rhen,
hvarefter han nedlade sitt befäl. (I det 1819
utgifna arbetet Mémoires pour servir à l’histoire
de la campagne de 1796 sökte han försvara sitt
återtåg.) 1797 valdes han till medlem af de
Femhundrades råd, där han i synnerhet arbetade
på den militära lagstiftningen. 1799 ställdes
J. i spetsen för den armé, som skulle operera
vid Donau, men blef af ärkehertig Karl slagen
vid Ostrach (21 mars) och vid Stockach (25 mars),
hvarefter han nedlade befälet. Varm republikan,
satte han sig emot statskuppen af 18 brumaire
(1799), hvarigenom Napoleon ryckte till sig
makten, men mottog af denne sedermera bland andra
utmärkelser grefvevärdighet och marskalkstafven
(1804). Napoleon, hvilken betraktade honom
som en härförare med otur, gaf honom aldrig
något själfständigt befäl. 1808—09 och 1812—14
var J. i Spanien konung Josef Bonapartes
generalstabschef. Vid Napoleons fall (1814)
slöt han sig till den nya franska regeringen,
af hvilken han 1819 mottog pärsvärdighet, men
öfvergick 1830 lika raskt till julirevolutionen,
skötte några dagar utrikesdepartementet
och utnämndes 11 aug. s. å. till guvernör
öfver Invalidhotellet. Hans Mémoires militaires
utgåfvos 1899 af Grouchy.
C. O. N.*

Jourfartyg [ʃūr-], sjöv., ett fartyg, som
tillhör en förankrad sjöstyrka (flotta, eskader,
afdelning e. d.) och städse skall ha båt klar till
befälhafvarens förfogande samt officer redo till
extra tjänstgöring.
H. W—l.

Jourhafvande [sv. utt. ʃur-; se Jour],
”daghafvande”, tjänstgörande för dagen. — Om
jourhafvande officer (fr. l’officier du jour) se
Dagbefäl. Om jourhafvande direktör se Direktör.

Journal [ʃur-; af fr. journal], dagbok,
dagslista (lasarettsjournal; skeppsjournal,
se Loggbok; om köpmäns journal se Bokföring
och Handelsbok), tidning, tidskrift. Se
Tidning och Tidskrift. — Journalism,
tidskriftsväsen, tidningsinflytande. —
Journalistik, tidningspress, tidningsväsen,
tidningsförfattarskap. — Adj. Journalistisk.

Journal, Le [lə ʃorna’l], fransk tidning,
grundlagd 1892 i Paris af Fernand Xau,
efter hvars död 1899 den redigerats af
H. Letellier. Tidningen lägger an på den stora
publiken genom allehanda lättare bidrag, den
största aktualitet i notiser m. m. Dess upplaga
lär nu stiga till omkr. 600,000 ex.

Journal des débats [ʃorna’l dä deba’], fransk
tidning i Paris. Dess titel, då den 1789
uppsattes, var J. des débats et des décrets. Om
dess öden 1799—1841 se Bertin. Tidningen
försvarade till slutet ministärens politik
under Ludvig Filip. Med februarirevolutionen
miste den sitt politiska inflytande, men icke
sitt anseende som talangfullt redigerad. Under
andra kejsardömet visade den framgent sina
orleanistiska sympatier, intog efter 1870
års tilldragelser en vacklande hållning,
men slöt sig vid tiden för Thiers’ störtande
(maj 1873), om ock något motvilligt, till den
konservativa republiken. Bland dess redaktörer
efter Bertin må nämnas Léon Say, Patinot och
den nuv., de Nalèche. Af dess medarbetare
märkas Jules Janin (som där skrifvit öfver
2,000 följetongsuppsatser), Michel Chevalier,
Barrière, John Lemoinne, Renan och Philarête
Chasles. Tidningen utkommer f. n. 2 ggr
dagligen. Vid dess hundraårsfest 1889 utgafs
en historik öfver den.

Journal des savants [ʃorna’l dä savã’], en i
Paris utkommande litteraturtidning, den äldsta
i sitt slag, uppsattes 5 jan. 1665. Dess förste
redaktör var Denis de Sallo, parlamentsråd
i Paris. Tidningens uppgift skulle vara att
innehålla: 1) förteckning öfver samt granskning
af de förnämsta böcker, som trycktes i Europa,
2) biografiska utkast och loftal öfver ryktbara
skriftställare kort efter deras frånfälle, 3)
redogörelse för fysiska, kemiska och matematiska
rön samt uppfinningar inom mekaniken, 4) de
viktigaste utslag från världsliga och andliga
domstolar i Frankrike och andra länder. Journal
des savants utkom till 1724 med ett nummer i
veckan, därefter med ett i månaden. 1701 kom
den i statens ego, upphörde i nov. 1792, men
återupprättades 1 sept. 1816. Tidningen stod
ända till 1902 under statens skydd, lydde under
ministeriet för offentliga undervisningen
och hade en redaktion, hvars medlemmar,
liksom ledamöterna i en akademi, utsågos genom
kooptation; ministern stadfäste valen. Sistn. år
indrogo kamrarna anslaget till tidskriften. Den
öfvertogs då af Institut de France, som utser
en redaktionskommitté med ledamöter ur de olika
akademierna. Jfr M. Cocheris, ”Table méthodique
et analytique du Journal des savants” (1860).

Journalen [ʃur-], tidning, en fortsättning (1824—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>