- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
255-256

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jugorskij sjar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jukagirer-Jukta älf

256

och fuktigt. Här trifvas många tropiska
växter, medan på högslätterna kaktusväxter
förhärska. Bergen innehålla guld, silfver,
koppar, salt, gips, asfalt och petroleum,
ehuru endast guld och salt äro föremål
för bergsbruk. Befolkningen består mest af
blandningar mellan hvita och indianer; på
högslätterna lefva indianerna för sig själfva. De
tala nästan uteslutande quichua. Jordbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringarna. En
järnväg går från Tucuman till staden J. -
Staten är delad i 13 departement. Den
har en representation på en kammare med 18
ledamöter. - 2. (San Salvador de J.) Hufvudstad
i nämnda provins, vid högra stranden af
Rio Grande, 1,230 m. ö. h. Omkr. 5,000 inv.
J. F. N.

Jukagirer, en af omkr. 1,000 själar bestående
återstod af ett större folk, som i kamp mot
bättre utrustade grannar alltmer undanträngts
och minskats. De bo n. och ö. om jakuterna vid
floderna Jana, Indigirka och Kolyma. De äro
längre till växten och ha ljusare hudfärg än de
mongoliska folken, och då deras etnografiska
ställning ej är klar, får man upptaga dem som
ett af nordöstra Asiens isolerade folk. Som
samfärdselspråk användes jakutska. De bo i
relativt solida trähus, och sitt lifsuppe-hälle
få de hufvudsakligen genom fiske och jakt på
ren och fågel. Deras enda husdjur är hunden, som
användes att draga slädarna. Till namnet äro de
kristna, men den gamla schamantron lefver kvar
i seder och bruk. Jfr J o c h e l s o n. E. Rid.

Ju’kic [-kitj], Jovan, serbisk författare, äfven
känd under pseudonymen Slavoljub Bosjn-j a k, som
munk F r a n j o, f. 1818 i Banjaluka (Bosnien),
d. 1857 i Wien, studerade en tid i Agram och blef
en varm anhängare af den Gajska språk-reformen
("illyrismen"), en tid i Ragusa sysselsatt
med dess äldre historia och litteratur,
sedan folkskollärare i Bosnien, samlade under
tiden folkvisor, gåtor, ordspråk o. d. samt
utgaf en tidskrift och åtskilliga läroböcker
(bl. a. Bosniens geografi och historia). På
1850-talet var han i tjänst hos Omer pascha,
som blifvit sänd till Bosnien för att kufva
de upproriske muhammedanske stormännen, och
uppträdde’ i skrift för honom, men kastades
af någon anledning i fängelse, lefde efter sin
frigifning i Rom och hos biskop Strossmaier i
Diakovo. Först efter hans död utkom vissamlingen
Narodne pjesme bosanske i hercegomcke (1858).
Lll.

Jukkasjärvi. 1. Socken i Norrbottens län,
Jukkasjärvi lappmarks tingslag. 14,177
kvkm. 10,258 inv. (1908). J. utgör ett eget
pastorat, hvars kyrkoherde tillsättes af
domkapitlet, och tillhör Luleå stift, Lappmarkens
tredje kontrakt. Inom socknen, hvars folkmängd
på de sista elfva åren fyrdubblats, ligger
malmfältet och grufsamhället Kiruna (se d. o.). –
2. Sockenallmänning i ofvannämnda socken. Genom
K. M:ts befallningshafvandes utslag 30 dec. 1896
afsattes af det hvarje by, hemman och nybygge
vid afvittringen tilldelade skogsanslaget en
fjärdedel till sockenallmänning med en ytvidd af
45,581 har att som en för socknens invånare
gemensam och från deras hemman oskiljaktig
egendom för deras räkning förvaltas. Grunder
för förvaltningen bestämdes genom K. M:ts
beslut 12 juli 1900. Allmänningen står under
skogsstatens värd och förvaltning. – 3. Revir i
Luleå öfverjägmästardistrikt, Norrbottens län,
omfattar Jukkasjärvi
socken samt af Gällivare socken trakterna vid
Kalix och Kaitums älfvar. Det är uppdeladt i
5 bevakningstrakter. I reviret äro belägna 10
kronoparker med en sammanlagd areal af 190,073
har, 2 kronoöfverloppsmarker innehållande
231,941 har samt 2 allmänningar om tills. 50,902
har – eller sammanlagdt 472,916 har (1905).
2–3. M-g.

Jukon, Yukon [jō’kån], flod i nordvästra delen
af Nord-Amerika, uppstår med källfloderna
Lewes och Pelly i Dominion of Canada. Den förra
börjar under 59° 10’ n. br., endast 80 km. från
Lynn-kanalen, en vik af Stilla oceanen, och dess
dal är därför den bekvämaste vägen från s. till
J:s bäcken. Pelly upprinner under 62° n. br. och
längre in i landet. Efter källflodernas
förening vid Fort Selkirk, 472 m. ö. h.,
heter floden ännu under en sträcka Pelly, men
sedan J. Både källfloderna och öfre J. flyta
i Kordillerernas nordvästliga längdriktning
ända till Fort Jukon under norra polcirkeln,
där Porcupine infaller fr. h. och där J. gör ett
stort knä ("Big Bend") mot s. v., och slutligen
efter föreningen med Koyukuk mot v. s. v. och
utfaller med ett stort delta i Berings haf,
s. om Norton sound. Af källfloderna är Lewes
den betydligaste. Den genomflyter flera sjöar,
Atlin lake, dess källsjö, samt Lake Lindeman,
L. Bennet, L. Tagish, L. Marsh och L. Laberge,
hvilka äro segelbara, medan strida forsar finnas
i flodloppet mellan dem. Lewes mottar fr. h. en
stor biflod, Hootalinga- l. Teslin river, som
är segelbar 560 km. från sin mynning. Äfven
Pelly kan, om än med svårighet, befaras med
ångare. Efter att ha passerat Whitehorsefallet
kan Lewes-Yukon betraktas som en tämligen lugnt
flytande flod. Till följd af de bifloder, som
den mottager från glaciärerna på Wrangell och
Alaska mountains och från andra berg samt från
tundran i norr – White river, Fourty mile creek,
Birch river och Tanana river fr. v., samt Stewart
river, Klondike river, Tatonduc river, Porcupine
river och Koyukuk river fr. h. –, håller sig J:s
vattenstånd högt äfven under sensommaren. Redan
i okt. börjar isbildningen, och först i juni
afgår isen under en, på sina ställen 20 m. öfver
lågvattenståndet stigande vårflod. Där stränderna
äro låga eller bestå af lösa sediment, slitas
de sönder, sidoarmar och öar bildas, och djupet
undergår de största förändringar. På detta sätt
har den labyrint af armar,uppstått, som finnes
i närheten af Big Bend samt i det invecklade
deltat. Af mynningsarmarna ha Kisilvak och
Kwikpak den största vattenmassan och det största
djupet (2,4 m.), men deras lopp störas också
mest och längst af de nämnda förändringarna
hos floden. Därför kan icke hafssjöfarten
tränga in i J., men mindre strömfartyg
begagna sig af en af de minsta mynningarna,
Aphoon-mynningen, som är blott 0,6 m. djup,
för att komma ut i Norton sound. Lewes-Yukons
längd är från Lake Lindeman 3,500 km.;
från Dawson city till mynningen är det 2,610
km. och från Fort Jukon 1,000 km. Flodområdet
stiger till 850,000 kvkm. Litt.: Schwatka,
"Along Alaska’s Great river" (1885), Edwards,
"Into the Yukon" (1904), O. Nordenskiöld,
"En expedition till Klondyke" ("Ymer", 1899).
J. F. N.

Jukta älf, biflod till Umeälf, flyter
genom fjäll-och skogsland i Sorsele och
Stensele socknar. Längd omkr. 150 km.
A. G’."1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:30:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free