- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
301-302

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jura circa sacra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i höjd mot schweiziska gränsen (Noirmont,
1,572 m.). Det vattnas af Oignon, Doubs och
Seille, bifloder till Saône, samt af Ain,
biflod till Rhône; af dessa äro Doubs och Ain
segelbara. Äfven finnas flera sjöar, bland
hvilka de största äro Rousses, Châlin, Chambly
och Clairvaux. Slättlandet är mycket bördigt,
och äfven bland bergen förekomma fruktbara
dalar. Jordbruket sysselsätter omkr. 3/4 af
befolkningen. Industrien är mycket liflig. Mycket
ost (gruyèreost) utföres. Dep. indelas i 4
arrondissemang: Dôle, Lons-le-Saunier, Poligny
och S:t Claude. Hufvudstad är Lons-le-Saunier.
(J. F. N.)

Jura ci’rca sa’cra, lat. Se J u r a, sp. 299.

Juraformationen. Se Jurasystemet.

Juraförbundet. Se Anarkism, sp. 908.

Jurame’ntum in litern, lat., inom
processrätts-doktrinen benämning på
värderingsed, hvar-med man förstår den ed,
som kommer till användning, när skada skall
ersättas och dess belopp icke på annat
sätt kan ådagaläggas. Värderingseden är en
art af fyllnadsed, d. v. s. det är en ed,
som den bevisskyldige parten aflägger; den
part, som lidit skada och som enligt allmänna
bevisskyldighetsprinciper borde bevisa värdet af
skadan, tillerkännes förmånen att få genom sin
egen beedigade utsaga prestera beviset. Stadgande
om värderingsed förekommer i svensk rätt i 17:e
kap. 35:e § Rättegångsb. Det till-lates här den,
som lidit skada genom stöld eller brand, att
med sin ed bevisa, huru mycket han förlorat
och hvad det var vardt, dock att eden får
förekomma, endast då annan bevisning icke kan
förebringas. Inom rättsvetenskapen har man på
goda grunder antagit, att de fall, som nämnas
i ofvan citerade lagrum, äro att uppfatta
endast som exempel, och att värderingsed bör
medgifvas städse, då någon uppsåtligen eller
genom groft vållande förorsakat annan skada.
E. K.

Juräre in ve’rba magi’stri, lat., "svära efter
lärarens ord", omdömeslöst hälla de åsikter för
riktiga, som man får hos sig inplantade af äldre
eller öfverordnade personer. Uttrycket förekommer
i Horatius’ cp. I, l, 14.

Juraschek [jö-"|, Franzvon, österrikisk
statistiker, f. 1849 i Ungern, d. 1910 i Wien,
blef 1881 e. o. professor i statistik och
statsrätt i Czernowitz och 1883 i Innsbruck,
där han 1885 erhöll ord. professur. 1887
anställdes han som "regeringsråd" vid statistiska
centralkommissionen i Wien och tog som sådan,
äfvensom i egenskap af sekreterare och extra
led. af kommissionen, framstående del i arbetet
på Österrikes förvaltningsstatistik. Vid sidan af
denna verksamhet föreläste han vid universitetet
i Wien i statistik och statsrätt. Från
1884 utgaf J. årligen Otto Hubners (se
d. o.) "Geograrihisch-stati-stische tabellen
aller länder der erde". Efter Ncumann-Spallarts
(se d. o.) död utgaf han äfven 1890-1905
dennes "Ubersichten der weltwirt-schaft". J:s
författarverksamhet rörde sig hufvudsakligen på
det statistiska området, men han skref äfven ett
par statsrättsliga arbeten. J- R. N.

Jura sto’lae, lat. Se J u r a, sp. 299.

Jurasystemet (Juraformationen, ofta endast Jura),
geol., det mellersta af de mesozoiska systemen,
emellan trias och kritsystemet, har sitt namn
efter Jurabergen, som nästan h. o. h. bestå af
hithörande aflagringar. Det kallas stundom
oolitsystemet (denna benämning brukades förr
i synnerhet i England), emedan oolitiska
kalk- och järnstenar mycket ofta uppträda däri,
i synnerhet inom den mellersta och den öfre
afdelningen. De allmännaste bergarterna äro
lera och skifferlera, märgel, kalksten och
dolomit; sandsten förekommer på flera ställen,
ehuru ej i så stor mängd som dessa. Stenkol,
strutmärgel och järnmalm (järnlersten eller
sferosiderit och järnoolit) finnas äfven,
ehuru i underordnad mängd. Eruptiva bergarter,
som tillhöra jurasystemet, äro kända nästan
endast från norra Skottland (basalt, syenit,
felsitporfyr), Kung Karls land och Frans
Josefs land; möjligen förekomma dylika
äfven i Karpaterna. – Jurasystemet består
hufvudsakligen af marina aflagringar, under det
att sötvattensbildningar spela en jämförelsevis
underordnad roll. Bland de utomordentligt
många djur- och växtlämningar, som i detsamma
äro funna, må som de mest karakteristiska
nämnas följande. Bland vertebraterna finnas
de första däggdjuren i systemets äldsta
lager (i Europa Microlestes, i Nord-Amerika
Dromatherium, som anträffats i bildningar
sannolikt tillhörande denna tid eller möjligen
något äldre); sådana träffas äfven i dess
mellersta afdelning vid Stonesfield i England
(Amphitherium, Phascolotherium m. fl.) och i
dess öfversta lager (Plagiaulax m. fl. i Englands
"purbeck"). Alla i jurasystemet uppträdande
däggdjur tillhöra pungdjuren och äro af obetydlig
storlek. Fåglarna äro representerade af den
märkvärdiga Archæopteryx (se d. o.). Ödlorna äro
mycket talrika och uppträda i mycket växlande
former af ofta ofantlig storlek (Atlantosaurus
uppges haft en längd af 36 m. och en höjd af 9
m.), så att de kunna anses som den djurgrupp,
som mest karakteriserar denna period, hvilken
därför också ofta kallats "de stora ödlornas". De
tillhöra såväl enaliosaurierna (hafsödlorna),
t. ex. Ichthyosaurus och Plesiosaurus,
som dinosaurierna, t ex. Megalosaurus,
under det de emellan grod- och ödledjur
stående stegocefalerna försvunnit. Äfven
krokodiler finnas (Mystriosaurus) samt
sköldpaddor och flygande ödlor (Pterodactylus,
Rhamphorhynchus). Fiskar förekomma i mängd,
hufvudsakligen representerade af hajar (Hybodus,
Acrodus m. fl.) och homocerka ganoider (Microdon)
samt några benfiskar (Leptolepis). Leddjuren äro
representerade hufvudsakligen af långsvansade
kräftor (Eryon, Glyphæa), men äfven af
kortsvansade (Prosopon). Af insekter träffas
skalbaggar talrikast, ehuru äfven sländor,
gräshoppor och fjärilar förekomma; likaså äro
spindlar funna. Af blötdjuren äro cefalopoderna
(hufvudfotingarna) utomordentligt talrika, i
synnerhet släktena Ammonites och Belemnites,
af hvilka företrädesvis det förstnämndas olika
arter kunna anses som synnerligen karakteristiska
för de olika underafdelningar och lag, i hvilka
man indelat jurasystemet. Bland gastropoderna
(bukfotingarna eller snäckorna) må nämnas
släktena Nerinea och Pleurotomaria, bland de
talrika lamellibranchiaterna (musslorna) Ostrea
(med undersläktena Exogyra och Gryphæa),
Pecten, Lima, Avicula, Mytilus, Cardinia,
Trigonia, Pholadomya. Bland brachiopoderna
(armfotingarna) finnas de sista representanterna
för släktena Spirifer och Leptæna; arter
af släktena Terebratula och Rhynchonella
äro allmänna. Af bryozoer äro många arter
beskrifna. Stråldjuren äro representerade
af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free