- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
303-304

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jura circa sacra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

echinodermer (tagghudingar), såsom sjöborrar och
sjöliljor (Apiocrinus, Pentacrinus), af koraller,
som på flera nivåer förekomma i stor mängd
och bilda verkliga korallref samt äro af samma
typer som de nu lefvande korallerna. Äfven af
medusor, hvilka man knappast skulle tro kunna
finnas fossila, ha aftryck funnits, ehuru
ytterst sällsynt. Spongier (hafssvampar) äro
allmänna och uppträda vanligen tillsammans med
korallerna, bildande korallrefven, ja spela
stundom i dessa senare nästan en viktigare
roll än korallerna själfva. – Floran utgöres
hufvudsakligen af landväxter, som dock, enär de
flesta aflagringarna äro marina, förekomma på
jämförelsevis färre ställen. Landväxter äro
kända från olika nivåer inom jurasystemet
i Europa, Sibirien, Indien, Japan, Nord-
och Syd-Amerika, Grönland, det antarktiska
området (Grahams land), Australien, Nya Zeeland
m. fl. länder. De viktigaste typerna äro:
ginkgoväxter, som under denna period nå sin
största utveckling, såsom släktena Ginkgo,
Baiera, Phoenicopsis, Czekanowskia; barrträd,
såsom de första Pinus-arterna, Palissya,
Siachyotaxus, Pachyphyllum, Araucaria, de
första säkra kupressinéerna; af cykadofyter
släktena Nilssonia, Anomozamites, Otozamites,
Podozamites, Zamites, Pterophyllum, Thinnfeldia
m. fl., af hvilka många, såsom deras blommor
(Williamsonia, Wielandiella, Wettrichia,
Cycadocephalus) ådagalägga, höra till
Bennettitales (se d. o.); af vattenormbunkar
Sagenopteris; af stipelormbunkar Marattia; af
de egentliga ormbunkarna släktena Scleropteris,
Dichopteris, Thyrsopteris, Dicksonia,
Cladophlebis, Dictyophyllum, Clathropteris
m. fl.; af fräkenväxter Equisetites. –
Jurasystemets aflagringar äro ingalunda
öfverallt lika utbildade. Man kan i Europa
urskilja tre olika geografiska områden eller
provinser, hvar och en med sina egendomliga
karaktärer, nämligen den centraleuropeiska,
den mediterrana och den boreala, och man har i
denna olika utveckling velat se spåren efter en
för första gången begynnande utbildning af olika
klimatiska zoner. Bildningarna inom den första
af dessa provinser äro bäst och fullständigast
kända, och dit räknas de i Storbritannien,
mellersta och norra Frankrike, Schweiz, Tyskland,
södra Skandinavien samt kring Brünn och Krakau
förekommande juraaflagringarna. Den noggrannare
kännedomen om jurasystemet har utgått från
England, hvars jurabildningar redan i början
af 1800-talet af W. Smith indelades i de ännu
allmänt antagna underafdelningar, hvilka
nu vanligen sammanfattas i tre afdelningar
eller grupper: lias, dogger och malm, alla
tre engelska provinsialbenämningar:

1. Lias [le’jas]. Bergarterna äro mest mörka, ofta
bituminösa leror och skifferleror äfvensom
kalkstenar och sandstenar. Med anledning af den
mörka färgen hos dess bergarter benämndes denna
afdelning af L. von Buch svart jura, ett
stundom äfven nu användt namn. De understa lagren
förete öfvergång till keuper och räknas därför
också ofta dit; stundom uppföras de som eget
system, särskildt emedan de i de östra Alperna
ha stor utbredning och mäktighet. De ha fått
många namn, såsom avicula contorta zonen (efter
en karakteristisk mussla), bonebed (emedan
vissa sandstenar stundom innehålla en stor mängd
ben, fjäll, tänder o. d. af fiskar och ödlor),
rätiska systemet l. rätiska gruppen l. helt
enkelt rät (efter de rätiska Alperna). I
Alperna utgöres rät af rent marina bildningar,
afsatta på något djupare vatten och med rik
fauna. Bland bergarterna äro kalksten och
dolomit härskande; i mellersta Europa är
det däremot mest sandstenar och skifferleror
med en fattig fauna, afsatta vid kusten eller
på grundare vatten och på åtskilliga ställen
omväxlande med sötvattensbildningar. Där har
man funnit det första däggdjuret (Microlestes)
samt i Skåne och Franken m. fl. ställen en rik
flora af landväxter och stenkol. De i Virginia
förekommande lagren, i hvilka man funnit det
äldsta amerikanska däggdjuret (Dromatherium)
äfvensom landväxter, höra sannolikt också
hit; möjligen äro de dock något äldre. Den
egentliga lias, som delas i den undre,
mellersta och öfre, utgöres öfvervägande af
mörka leror och kalkstenar samt har en rik,
rent marin fauna. Märkligast äro de stora
hafsödlorna Ichthyosaurus och Plesiosaurus,
af hvilka fullständiga skelett äro funna,
hufvudsakligen vid Boll i Schwaben, Banz i
Franken och Lyme Regis i Dorsetshire. I de
äldsta liaslagren är släktet Cardinia oftast
mycket allmänt, hvarför man ock stundom brukat
kalla dem cardinialias. Rät och cardinialias
sammanfattas stundom under benämningen
infralias. Ofvanpå cardinialias finner man
en kalksten eller lera utomordentligt rik på
Ostrea (Gryphæa) arcuata. Detta lager har en
särdeles konstant utbredning och kallas ofta
gryfitkalk eller också arietenlias,
emedan ammoniter af gruppen Arietes (Arietites)
här äro mycket allmänna och hufvudsakligen
tillhöra denna nivå. F. ö. indelas lias uti
en stor mängd zoner, vanligen benämnda efter
olika ammonitarter. Äfven äkta liaslager
äro stundom utvecklade som stenkolsförande
bildningar med landväxter, såsom vid Fünfkirken
(Pecs) i Ungern (25 flötser), Stejerdorf
i Banatet, på Bornholm, m. fl. ställen. –
2. Dogger l. brun jura (den förra benämningen
nyttjas företrädesvis i England, den senare
i Tyskland). Bergarterna äro mest kalkstenar,
ofta af oolitisk struktur och järnhaltiga. Dit
höra lagren med vackra landväxter vid kusten af
Yorkshire, Stonesfield-slates med lämningar
af däggdjur m. m., lagren vid Bayeux med
många och väl bibehållna fossil, järnmalmen
vid Aalen i Württemberg m. m. Såväl dogger
som i synnerhet malm äro ofta utbildade som
korallref, i hvilka dock ej blott koraller,
utan äfven spongier taga en väsentlig del. –
3. Malm [mam] l. hvit jura består mest
af ljusa eller hvita kalkstenar och dolomiter;
asfalt förekommer i Hannover m. fl. ställen i
dithörande bergarter. Dit räknas den litografiska
skiffern vid Solenhofen m. fl. ställen i
Bajern, hvilken skiffer är bekant ej blott
för sin praktiska användning, utan äfven för
sina ofta utomordentligt väl bibehållna fossil
(Archæopteryx, Pterodactylus, Eryon, sländor,
medusor m. m.). Den bekanta byggnadsstenen
portlandstone i södra England tillhör öfre malm
och innehåller en marin fauna, under det att den
öfverlagras af bräck- och sötvattensbildningar
(ja t. o. m. gamla matjordslager med ännu
kvarstående cykadofytstammar finnas), som kallas
purbeck, efter den s. k. Isle of Purbeck,
och i hvilka flera däggdjurslämningar äro
funna. Äfven på åtskilliga ställen i nordvästra
Tyskland förekomma liknande purbeckbildningar
(wealden). Liksom inom lias har också inom dogger
och malm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:39 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free