Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiedeputationen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1840—44), N. S. von Koch tjänstförrättande
(1844—48), N. S. von Koch (1848—66),
A. Dreijer (1866—67), Fr. F. Huss (1867—69),
K. G. Karlsson Leijonhufvud (1869—86),
J. E. Elliot (1886—99) och E. Sjöberg (1899— ).
A. Th. S. (E. Sg.)
Justitiekanslersexpeditionen, den
justitiekansleren till biträde anvisade
personalen. Se Justitiekansleren.
Justitiekanslersämbetet. Se Justitiekansleren.
Justitiekollegium, ett 1636 inrättadt
ämbetsverk i Stockholm för tillsyn öfver
rättegångsväsendet i staden samt handläggning
af frågor rörande bouppteckning, arf m. m. Dess
domsrätt öfverflyttades 1845 och 1849 till
rådhusrätten. Det fick sedermera jämte den med
kollegiet förenade Förmyndarkammaren namnet
Förmyndarkammaren (se d. o.).
Justitiekonselj. Se Statsråd.
Justitieminister. Se Justitiedepartementet.
Justitiemord (ty. justizmord; ett af L. von
Schlözer 1782 prägladt slagord) 1. Juridiskt
mord, jur., afrättning af en oskyldig
person. Förflutna tiders religionsförföljelser,
häxprocesser och politiska partistrider erbjuda i
mängd exempel på sådana afrättningar. Bristerna
i äldre tiders straffprocess föranledde ock ofta
dödsdomar öfver oskyldiga personer. Särskildt
har tortyren i detta afseende skördat oräkneliga
offer. Den nyare straffprocessen erbjuder bättre
garantier mot dylika upprörande misstag. Dock
äro justitiemorden i våra dagar ingalunda
så sällsynta, som man vanligen föreställer
sig. Allt som oftast har det händt, att personer
på dödsbädden bekant sig skyldiga till brott,
för hvilka andra oskyldigt blifvit afrättade. Och
inom litteraturen i frågan ang. dödsstraffets
afskaffande anföres från senare tider en mängd
fall, i hvilka på grund af falska bevis eller
till följd af ett olyckligt sammanträffande
af omständigheter personer dömts till döden
och afrättats, hvilka sedermera befunnits oskyldiga.
Sträfvandena för dödsstraffets afskaffande ha just en
af sina utgångspunkter i ett dylikt fall (den
beryktade Calasprocessen, se Calas).
J. H—r. (N. S—g.)
Justitieombudsman (Riksdagens justitieombudsman),
förk. J. O., en riksdagens förtroendeman, som
vid hvarje lagtima riksdag utses genom val af
en nämnd af 48 medleramar, af hvilka hvardera
kammaren inom sig utser hälften. Vid samma
tillfälle utses en suppleant att fungera,
då justitieombudsmannen är af laga förfall
hindrad. Dör eller afgår han på annat sätt från
ämbetet, medan riksdag ej är samlad, utses hans
efterträdare af fullmäktige i Riksbanken och
Riksgäldskontoret. Justitieombudsmannen skall
vara en för lagkunskap och utmärkt redlighet
känd man. Det åligger honom som riksdagens
ombud, efter den instruktion riksdagen för
honom utfärdat, att ha tillsyn öfver lagarnas
efterlefnad af domare och ämbetsmän samt
vid vederbörliga domstolar i laga ordning
tilltala dem, som i sina ämbetens utöfning
af väld, mannamån eller annan orsak begått
någon olaglighet eller underlåtit att behörigen
fullgöra sina ämbetsplikter. Justitieombudsmannen
skall till hvarje lagtima riksdag aflämna
redogörelse för sin förvaltning af det honom
förtrodda ämbetet samt däruti utreda
lagskipningens tillstånd i riket, anmärka
lagarnas och författningarnas brister och
uppgifva förslag till deras förbättring. Bland
hans åligganden bör märkas skyldigheten att
till laga ansvar beifra ledamot af Högsta
domstolen eller Regeringsrätten, som gör sig
skyldig till vrång dom, samt att iakttaga
folkets allmänna och individuella rättigheter,
särskildt tryckfriheten, hvadan han inträder
som främste man bland Kommitterade för
tryckfrihetens vård. Han eger rätt att, när han
så anser nödigt, öfvervara Högsta domstolens,
Regeringsrättens och alla öfriga domstolars
äfvensom kollegiers och i deras ställe inrättade
verks ofverläggningar och beslut, dock utan rätt
att sin mening därvid yttra. Han eger därjämte
tillgång till alla domstolars, kollegiers
och ämbetsverks protokoll och handlingar, och
konungens ämbetsmän äro i allmänhet skyldiga
att lämna honom laglig handräckning samt alla
fiskaler att biträda honom medelst aktioners
utförande, då han det äskar. Den ställning
justitieombudsmannen sålunda innehar är fullt
själfständig. I förhållande till riksdagen är han
förpliktad att lyda dess beslut om åtal endast
i det fall, att grundlagen sådant bestämmer,
såsom då konstitutionsutskottet besluter åtal af
statsrådsledamot, då förfarandet af riksdagens
fullmäktige eller revisorer sådant kräfver,
då någon försöker våldföra riksdagen eller
stört kammarens öfverläggningar. Denna hans
själfständighet gör honom icke egenmäktig. Han
är nämligen i all måtto underkastad samma ansvar
och plikt, som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka. Som han väljes endast för
ett år, måste vid hvarje lagtima riksdag hans
mandat förnyas, men, innan valet eger rum, har
lagutskottet att efter verkställd granskning
afge sitt utlåtande öfver hans berättelse. De
åligganden, som tillkomma justitieombudsmannen,
äro närmare bestämda i den för honom utfärdade
instruktionen. Oaktadt grundlagen bestämmer,
att denna skall utfärdas af riksdagen, har den,
egendomligt nog, blifvit af konungen stadfäst
och utfärdats i hans namn (jfr nu gällande
instr. af 1 mars 1830). Detta beror därpå,
att konungen eger tillse, att de i den af
riksdagen utfärdade instruktionen influtna
bestämmelserna om konungens ämbetsmäns
åligganden icke innehålla något utöfver
hvad R. F. medger. Den åklagarverksamhet,
som tillkommer justitieombudsmannen, är noga
begränsad till endast beifran af tjänstefel, utom
i de få fall, då riksdagens öfverläggningsrätt
blifvit kränkt och riksdagen därför beslutit
åtal. Liksom justitiekansleren (se denne) har han
skyldighet att utöfva tillsyn öfver fängelserna,
så att ej någon olagligt hålles häktad. Som
riksdagens ombud har justitieombudsmannen
äfven att anmäla de lagförklaringar, som sedan
sist förflutna riksdag blifvit gifna af Högsta
domstolen, likasom han har att i sin berättelse
meddela, hvad afseende hos konungen af riksdagen
gjorda hemställningar vunnit. — Till sitt biträde
har justitieombudsmannen en expedition, bestående
af en sekreterare och en kanslist.
Justitieombudsmansinstitutionen har sitt ursprung
i den i Karl XII:s kanslistadga omförmälde
högste ombudsmannens ämbete och det ur detta
utvecklade justitiekanslersämbetet. Det ålåg
denne ämbetsman under frihetstidens statsskick
att jämte befattningen som konungens ämbetsman
till riksdagen inkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
