Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juvelsaken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den revolution, som oftalmologien undergick
efter uppfinningen af ögonspegeln (1850),
fördunklades af sin yngre yrkesbroder A. von
Gräfe. l sitt specialämne utgaf J. handböckerna
Die lehre von den augenopirationen (1829)
och Die lehre von den augenkrankheiten (1832;
3:e uppl. 1842).
(R. T—dt.)
Jünling, namn på det föga kända bergparti i
västra delen af kinesiska prov. Sz-tschwan,
som tvingar Jang-tse-kiang att göra sitt
stora knä mot s. under 102°—104° ö. lgd.
J. F. N.
Jünnan (Yunnan), den sydvästligaste
provinsen i Kina, på gränsen mot Tibet, Öfre
Burma och Franska Indo-Kina. Dess areal har
beräknats till 396,700 kvkm. (= hela Sverige utom
Jämtlands län), och J. är alltså den tredje till
storleken af Kinas 18 provinser, medan den med
hänsyn till folkmängden, som uppgifves till 12
mill., kommer i tolfte rummet. Folktätheten är
29 inv. på 1 kvkm. Provinsen är ett bergland,
till stor del ett verkligt alpland. På gränserna
i v. och i n. ligga okända berg; f. ö. är landet
närmast en mot s. och s. ö. sluttande platå,
som i sin mellersta del har en höjd af 2,000
m., men öfver hvilken resa sig bergskedjor af
3,000—4,000 m. med passöfvergångar af
2,500—3,000 m. höjd. I sydligaste delen ha floderna
bildat stora slätter af endast omkr. 200 m. ö. h.
— Norra delen vattnas af Kin-scha-kiang
(Jang-tse-kiang) med flera bifloder, mot
s. flyta Salween, Lun-tsan (Me kong) och Mulung
(Song-poi). Flera större sjöar finnas både
i östra och västra delarna, den största,
Orr-hai, afflyter till Lun-tsan. — J.
är Kinas på nyttiga mineral rikaste provins.
Redan innan kineserna framträngt hit, exporterade
befolkningen metaller. Viktigast är kanske den
stora tillgången på stenkol, hvilka bl. a. lämna
infödingarna deras bränsle, enär skogarna i
stora delar af J. äro utrotade, åtminstone i
det inre landet. Järn förekommer öfverallt,
särskildt i form af en mycket rik magnetisk
malm, som dels ligger i öppen dag och är lätt
att bryta, dels fås ur bergen genom brytning i
gallerier, som kineserna aldrig drifva långt in
i bergen. Koppar lär finnas i obegränsad mängd,
men brytningen har under senare tider aftagit.
För 100 år sedan var årliga produktionen
5,000 ton, numera 1,100 ton (ur 51 grufvor).
Tenngrufvorna i området Mong-tse (i södra delen)
bearbetas af omkr. 30,000 arbetare och lämna
årligen 15,000 ton. Äfven zink är föremål
för brytning (årligen 2,500 ton), likaså guld,
silfver, cinnober, bly (2,600 ton årligen)
o. a. metaller. Dessutom finnas dyrbara
stenar, såsom rubiner, topaser, safirer och
smaragder, värdefulla nefriter och marmorarter. —
Klimatet är varmt och under större delen af året
torrt (sept.—maj). Då blåser dagligen en kvaf
sydvästlig vind, som höjer temperaturen till
25° vid middagstiden och 15° under natten
i södra J. samt till 10° på det s. k. J.-sen,
d. v. s. på den 2,000 m. höga platån. Regntiden
börjar i slutet af maj och medför massor af
nederbörd, som ofta alldeles afbryter alla
kommunikationer och kommer floderna att stiga
öfver 20 m., Me-kong t. o. m. 40 m. Då hettan
under denna tid också är störst, uppstå febrar
o. a. sjukdomar. Dessa klimatförhållanden
inverka (enl. Leclère) så på människorna,
att den senila åldern börjar vid 40 år och att
infödingarna sällan öfverskrida 60 år.
— Kulturväxterna äro desamma som i södra Kina,
främst ris, som odlas till 2,500 m. ö. h.;
där man
ej har tillgång på vatten för fältens
bevattnande, är majs hufvudsädet, i ofruktbara
trakter bohvete. Potatisodlingen utbreder sig
allt mer, likaså odlingen af opium. En inhemsk
vinart samt vanliga trädgårdsfrukter odlas
likaledes. — J:s befolkning företer en blandning
af många olika ännu föga kända folkelement, af
hvilka de egentlige kineserna, hvilka sannolikt
bott här sedan 2,000 år, utgöra mindretalet. En
mängd olika stammar, till namnet underkastade
Kina eller alldeles oberoende, hufvudsakligen
i bergstrakterna, hör, ehuru af kineserna
uppkallade med olika namn, till folkgruppen
lolo; hela västra J., som af kineserna kallas
Loutze-kiang, bebos af folkstammen loutze, som
möjligen kommit från Indien eller Indo-Kina; i
sydvästra J. bo stammarna khan, kakien, pei och
papé o. a. En mycket stor del af befolkningen
(omkr. 1 mill.) är muhammedaner, och dessa
äro J:s duktigaste invånare. — En märklig
episod i J:s historia är det stora upproret
mot Kina, som utbröt 1855 och som för några
år alldeles afskar förbindelsen mellan Kina
och denna provins, hvars västra del då gjorde
sig till ett själfständigt rike. Upprorsmännen,
vanligen kända under det burmanska namnet pante,
utgjordes dels af en del af muhammedanerna,
dels äfven af buddistiska och taoistiska kineser
samt lolo, pai och miaotse. Upproret hade en
obetydlig orsak, tvist mellan grufarbetare
af olika religion och stammar, men vann snabb
utbredning. Upprorsmännens ledare, Tu-uen-si,
eröfrade, som nämndt, hela västra J. och
antog 1867 konungatitel samt gjorde Tali till
sin hufvudstad, men blef slutligen besegrad
1872. Det våldsamma kriget, som åtföljdes af
hungersnöd och sjukdomar och som kostade strömmar
af blod, bröt alldeles J:s välstånd, och dess
spår äro icke ännu utplånade. Bl. a. skall
under denna tid spetälskan ha inträngt i J.,
där den ännu är mycket vanlig. — Såväl engelsmän
som fransmän ha försökt att med begagnande af
Bortre Indiens floder skaffa sig en handelsväg
genom J. till Jang-tse-kiang. 1867 lyckades
en fransk expedition under Doudart de Lagrée
att utefter Me-kong intränga i J., den förste
sedan Marco Polo. 1868 sökte engelsmannen
Cooper förgäfves att från Jang-tse-kiang komma
till Assum, och hans landsman Sladen, som gick
uppför Irawadi, kom blott till Momein, där han
tvangs att vända om. 1874, sedan upproret i J.
var kufvadt, reste engelsmannen Margay från
Han-kou mot Bhamo vid Irawadi, men mördades i
J. Detta föranledde förvecklingar mellan Kina
och England, hvilka bilades genom konventionen
i Tschi-fu 1876, som gaf England rätt att hålla
handelsresidenter i hvilken stad som helst i
J. Sedan den tiden ha många engelska resande
forskat i J. Ej mindre verksamma ha fransmännen
varit, hvilka bl. a. ha för afsikt att bygga en
järnväg från Hanoi till Jünnan-fu. Engelsmännen
arbeta på att föra järnvägen Rangoon—Mandalay
fram till samma stad. För utlänningar öppnade
handelsstäder äro Meng-tze (1888) samt Ho-ken
och Sz’mau (1895). Hufvudstad är Jünnan-fu.
J. F. N.
Jünnan-fu (Yunnan-fu),
hufvudstad i kinesiska prov. Jünnan, nära
norra ändan af sjön Tien-schi l. Tien-hai,
1,960 m. ö. h., omgifves af en rektangelformig
mur, som omsluter omkr. 6 kvkm. och anses ha
omkr. 50,000 inv. (Garnier), till större delen
lolo, som tala kinesiska. Staden, som förr var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
